BITTE ASSARMO: Franska protester och svensk lydnad

Sverige är ett intressant land på många sätt, inte minst när det gäller människors förmåga att buga, bocka och lyda. Det har aktualiserats nyligen, genom rapporterna om pensionsreformen i Frankrike. Frankrike höjer pensionsåldern från 62 till 64 år och medborgarna går man ur huse i protester. När Sverige höjer pensionsåldern från 65 till 67 hörs knappt ett knyst.

Däremot är svenskarna närmast oroväckande duktiga på att lyda överheten i minsta uppmaning och inte bara det – vi är dessutom benägna att övervaka våra medmänniskor så att de inte hoppar över skaklarna. Var och en som någon gång fällt en politiskt inkorrekt kommentar på sociala medier vet exakt vad jag menar; de ”goda” är genast där och rättar, förmanar och fördömer. Det gäller i de flesta frågor där det finns någon form av påbud från makthavare eller stora tidningar som den lysande sanningsfyren Dagens Nyheter – uttalat eller som en liten men pockande antydan.

Det såg vi till exempel när Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, gick ut med sin folder ”Om kriget eller krisen kommer”. Plötsligt satte alla människor igång att preppa – inte minst de som tidigare betraktat prepping som en syssla för foliehattar.

Deras inlägg på sociala medier gav vid handen att de var väldigt noga med att betona att de preppade av ”rätt” anledning, nämligen för att staten sagt att de skulle och för att de ville leva hållbart. De som av egen vilja hade börjat preppa långt innan, på grund av oro över politikeradelns sätt att förvalta demokratin, var fortfarande foliehattar och ännu värre – rena rättshaveristerna. Den som inte litar på staten är en samhällsfara, för staten vet alltid bäst.

Lydnaden och följsamheten behöver inte enbart handla om statens påbud. Det kan handla om hyresvärdens också. Som när ABK, det kommunala bostadsbolaget i Kristianstad, delade ut små vattentäta timglas till sina hyresgäster innan jul, som en uppmaning att hålla koll på tiden de tillbringade i duschen. Max fyra minuter så sparar vi el!

Förvisso har en och annan sagt det som behöver sägas om ett sådant initiativ, nämligen att hyresvärden inte ska lägga sig i vad folk gör i badrummet, men de flesta verkar tycka att det här är riktigt bra. Varför? Behöver de hjälp med att tänka?

Ett par som intervjuats av tidningen Hem och Hyra som verkar dock främst tycka att det är en förolämpning mot dem att bostadsbolaget tror att de skulle duscha så otroligt länge som fyra hela minuter. Använt timglaset har de i alla fall inte gjort, förklarar herrn i huset:

”Nej, det ska jag tala om för dig att vi inte gör. Vi vet ju vad som gäller. Vi vet ju att vi ska vara försiktiga med vattnet och att det är dyrt. Jag tvålar in mig och sköljer av mig. Det tar inte många minuter.”

Hans fru har dock lite längre hår, så han tror att hon nog står i duschen lite längre än vad han gör. Hon erkänner att det nog stämmer men det ska det bli ändring på framöver, försäkrar hon med ett skratt:

”… jag har precis klippt av en rejäl bit så där har jag sparat in tid”

Är det nästa uppmaning från landets hyresvärdar, månntro? Klipp dig så att det går fortare att tvätta håret! Kanske en kamera i varje badrum så att hyran kan höjas individuellt för dem som inte hörsammar uppmaningen?

Jag menar naturligtvis inte att det är fel att tänka över hur mycket energi man gör av med. Vem vill ruineras av en elräkning? Men jag förstår inte riktigt hur man kan ha ett så godmodigt och okomplicerat förhållningssätt till den här storebrorsattityden. Är det verkligen okej att ett bostadsbolag behandlar sina hyresgäster som om de vore omyndiga?

Jag utesluter inte att det är min egen attityd det är fel på (en gång punkare, alltid punkare?), för jag har alltid haft lite svårt att känna tillit till auktoriteter. Likväl undrar jag om det inte är så att vi svenskar generellt är alldeles för övertygade om att våra styrande – från regeringen och ner till minsta mellanchef på ett bostadsbolag – vill oss väl.

Även om det intervjuade paret är skeptiska till en samling timglas som lär ha kostat
100 000 kronor att köpa in erkänner de samtidigt att de också är nyfikna och förmodligen ska testa det bara för att se. I övrigt är de nöjda med värdens åtgärder, för de har fått åtminstone någon grad kallare inomhustemperatur. I julas slapp de dessutom den energislukande julgranen som traditionellt brukat pryda gården. Alltid något.

Bitte Assarmo