Den 10 Jan 2023 sände SVT ett program om gängskjutningarna på Järvafältet. Lågmält och initierat. Mycket mer än så var det dock inte. Min slutsats blev att skjutningarna kommer att bestå. Varför? Det framkom att marodörerna, så förtjänar de att kallas, inte kände sig som en del av samhället. Inget nämndes varför grabbarna inte ville sköta sig och därmed automatiskt vara en del av samhället. De hade valt kriminaliteten som bana vilket i sin tur bara kan bero på att de mangrant torde ha struntat i att sköta sig i skolan. Så enkel är väl basförklaringen, dock inget som togs upp i programmet. Det som togs upp i programmet var en kommentar vid ett möte med Morgan Johansson, från en av fäderna, att det var viktigt att tullen var effektiv så att den kunde hindra vapen- och knarkimporten. Knarket är det gängen lever på och slåss om. Vidare begick mammor nattvandring. 

Ironiskt nog bekräftade kommentaren på mötet vad en missbrukarpsykiatriker råkade säga i programmet som föregick det aktuella programmet. Psykiatrikern sade i programmet att det var frapperande tydligt att de som lyckades komma bort ifrån ett beroende också såg sig själva som en del av problemet. De som skyllde på omgivningen var inte alls lika lyckosamma att bryta sitt beroende, typ att tullen måste bli effektivare att fånga vapen och knark istället för att grabbarna går in för att sköta skolan. 

Att skylla kriminaliteten på andra torde vara det problem som behäftar förorterna och gängkriminaliteten. Man skyller på att det är samhällets fel att de blivit kriminella: mer fritidsgårdar, dåligt med resurser i skolorna och allt det där. Därmed gör de, och omgivningen håller med, dumt nog sig själva till en icke-del av problemet.  

Det är naturligtvis grabbarna som är problemet. De har blivit förlorare, förmodligen på grund av reella orsaker som språksvårigheter, stökiga hemförhållanden och bristande stöd och krav från föräldrar samt den inneboende lathet som speciellt killar kan utveckla när det gäller studieflit. (En flumskola gör inte saken bättre när det gäller att få gangsters in spe att förkovra sig.) Det är dessa saker som grabbarna måste ta itu med och som samhället måste sätta press på. Är samhället tufft utvisar man vanartiga familjer. Det skulle förmodligen skapa den press som behövs för skötsamhet. 

Programmet bekräftar alltså ett fortsatt gigantiskt utanförskap i förorterna där skjutningarna kommer att bestå – alternativet skulle vara att de självmant börjar tröttna på att ta livet av varandra. 

Vad kan då verkligen göras? I ett programavsnitt var det polis och socialsekreterare i ett möte där det framkom att i deras område var 65 grabbar i farozonen varav 25 var i direkt fara att bli skjutna eller att bli mördare. Grabbarna i gängen är alltså kända till namn, något annat var väl knappast heller att vänta eftersom de flesta troligtvis gjort många småförbrytelser eller varit föremål för många orosanmälningar. Första brottet begås knappast som mördare. Man blir inte heller mordoffer som ostraffad. 

Om de nu är kända: Varför inte då vara riktigt tuff och handlingskraftig och internera dem i särskilda läger? Skjutningarna upphör dagen efter. Nästa gäng som är kandidater att träda i deras ställe är väl också kända – det är väl bara att koncentrera sig på dem som har orosanmälningar. Dessa sätter man på uppfostringsanstalt där de sedan frisläpps när man bedömer att de kommer att uppföra sig väl. Politiker har ju faktiskt talat om militärer i förorten – dock inte i denna tuffa omfattning utan mera som bevakare och för visitationer. 

Mot denna interneringslösning av gängkriminella står ett rättsväsende och en rättsstat där kraven på att inte döma fel är så stora att man flera gånger om hellre friar skyldiga än att man en gång riskerar döma en felaktigt. Mårten Schulz, debattglad juristprofessor uttryckte det så här under Göteborgskravallerna 2001 och under sin doktorandtid: ”Intet om de tusen skyldiga som måste gå fria för att en oskyldig inte ska hamna i fängelse”. Sådant rättsväsende är rena lekstugan för vaneförbrytare: hellre tusen felaktigt friade skjutgalningar än en felaktigt dömd skjutgalning. 

En sista sak: etablissemanget torde uppleva ovanstående interneringsförslag som magstarkt – rättsstatens principer är viktigare än att komma till rätta med de enorma problem som gängkriminaliteten skapar. Kom då ihåg en sak: så länge man inte föreslår en drastisk ökning av fängelseplatser är heller inte de åtgärder som föreslås för att komma tillrätta med gängkriminaliteten, seriösa. 

Åke Thunström är sedan barnsben intresserad av politik. Han har jobbat som datachef, marknadsansvarig och nationell samordnare för bredbandsbaserade stadsnät. Pensionär. Är nu ordförande för Föreningen för Medborgarperspektiv.se