Gästskribent URBAN HAGMAN: Star Wars 

Jag är ganska förtjust i tanken på ’The Ragtag Rebel Alliance’ definierad av samhällsdebattören och miljardären Peter Thiel i en intervju på YouTube – och att jag själv tillhör denna skara. Självbelåten glädjer jag mig åt att jag beskrev denna skara i en egen (opublicerad) text redan 2021. Hur som helst, Peter Thiel gör det bättre och utvecklar parallellen längre.  

Hög tid att sammanfatta resonemanget i detta förnämliga forum. 

Referenserna går i både Peter Thiels och mitt fall till filmen Star Wars, som dök upp i första versionen under sent 1970-tal. Hjältarna i det som blivit en Star Wars-franchise är en brokig skara rebeller som alla kämpar mot Imperiet, den centralstyrda diktaturen vars minsta enhet är Stormtroopers – anonyma soldater som i enfaldig lydnad struttar runt i vita rustningar av plast. 

Rebellerna, rebellarmén, består av allt från den lurvige Chewbacca till den ljuva prinsessan Leia. Däremellan finns äventyrare som Han Solo, Jediriddarna och inte minst gurun Yoda. Dessutom hittar vi autisiska robotar och små gulliga varelser som mest liknar pälsbollar. Alla är de, efter förmåga, engagerade i kampen mot det onda Imperiet. 

Peter Thiel definierar de nutida rebellerna som en sorts nyvaknad höger, och det har förstås täckning. Men i min värld passar det svåröversatta begreppet ’Ragtag’ bäst som en beskrivning av en politiskt heterogen skara med inslag av både guldpaljetter och smutsiga overaller.  

Nu försöker man från Imperiets sida, förlåt vänsterns sida, stämpla allt man ogillar som höger eller ännu värre. Men många i den svenska samlingen av rebeller måste anses försvara klassiska ståndpunkter inom den liberala vänstern. Jag tänker exempelvis på Örebropartiets Marcus Allard. I en annan ände, kan man möjligen säga, befinner sig preppern och förespråkaren av kontanter, Anders Sydborg. Rebeller är också Elsa Widding och en skara forskare som avvisar hårda tolkningar av IPCC:s rapporter om eventuellt stundande antropogena klimatförändringar. På ytterligare en kant finns de kända namnen Magnus Ranstorp, Magnus Norell och andra som uppmärksammar islamiseringen av Västerlandet. Jacob Nordangård med Pharos Media och en burk röda piller icke att förglömma i sammanhanget. Utöver de mer namnkunniga rebellerna finns naturligtvis bataljoner som består av oss andra, ett sorgligt splittrat fotfolk. 

Gemensamt i min klassificering är att alla rebeller har, av Imperiet, identifierats som fiender. Vi är inte bara motståndare till Imperiet, vi har, efter Imperiets flexibla måttstock bedömts ha fel. Vi är foliehattar och förnekare av vetenskapliga fakta och allmänt förnuft. Vi ljuger. Vi har fel i sak därför att vi har fel åsikter och är allmänt föraktliga. Ett präktigt cirkelresonemang. Våra synpunkter och åsikter behöver över huvud taget inte beaktas eller diskuteras, vi har ju FEL. 

Det levereras enkla poänger när Imperiet påpekar i sina politiskt korrekta medier att den och den personen inte bara är ’anti-vaxxare’ utan även ’klimatförnekare’, eller inte bara ’islamofob’ utan även ’varghatare’, och så vidare. Går det att kryssa i två rutor så är personen definitivt körd. Inom retoriken finns definitioner av det lömska i att låtsas skapa ett starkare argument av två eller flera usla argument – och av att i samma drapa ge svaga argument draghjälp av starkare. Möjligheterna är många och de används dagligen mot oss. 

Imperiet vill alltså klumpa ihop och avfärda oss rebeller som ett vilset kollektiv. Men vår styrka ligger i mångfalden, den saken måste vi själva kämpa för att förstå – och få andra att förstå. Ingen hjälp kan väntas utifrån. 

Vad vi rebeller verkligen har gemensamt är att vi i olika grad och ofta med olika utgångspunkter har genomskådat Imperiets verkliga strävan. Vilket i sig är en märklig sak eftersom alltsammans sker helt öppet. Fundera exempelvis på vad skapandet av ”strong institutions” egentligen innebär. Begreppet finns bland mycket annat liknande i FN:s lista över nödvändigheter för vad man kallar en hållbar utveckling. 

Ständigt ökad centralisering kombinerat med höjda skatter ska fortsätta gynna och göda ett svällande, alltmer homogent politikervälde. Yttrandefrihet liksom en rad andra fri- och rättigheter ska succesivt strypas – allt för vårt eget bästa. 

De första Star Wars-filmerna har i flera avseenden åldrats dåligt. Specialeffekterna är idag skrattretande och dramaturgin kan möjligen sägas vara charmig, dock på äkta B-nivå. Alltsammans älskas endast av fans som äter billiga chips och dricker sportdrycker.  

Eller? Få trodde väl då, 1977 – 1978, att Star Wars på filmduken så profetiskt skulle säga något om rebellernas kamp år 2023 mot Imperiet. 

Jag har inte lagt in länkar i texten ovan, men rekommenderar starkt den nyfikne att googla runt på namn och företeelser. 

Urban Hagman är skribent och flanör. Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Blev fil kand och fil mag i behagligt tempo (20+ år). Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner. 

Gästskribent