Rubrik i Dagens Nyheter 230113:

”En kvarts miljon nya svenskar på tre år – och kön till medborgarskap växer”.

Vidare från DN:

”De senaste tio åren har över 630 000 människor blivit svenska medborgare efter prövning hos Migrationsverket. Under de allra senaste åren har antalet nya svenska medborgare ökat kraftigt. Under 2020, 2021 och 2022 har Migrationsverket beviljat svenskt medborgarskap till 258 233 individer.”

Men nu kanske sötebrödsdagarna är över:

”Tidöavtalet med dess skärpta medborgarskapskrav (se faktaruta) kan vara en delorsak till varför extra många nu ansöker om att bli svenska medborgare. Regeringen vill införa språk- och kunskapskrav, och öka minimitiden till åtta år innan invandrare får bli svenska medborgare.”

Det syriskkurdiska paret Hasan Akilo, 32, och Amar Shammo, 27, i Västerås börjar nu bli oroliga. De har bott här i åtta år och ansökte om Svenskt medborgarskap för två år sedan, utan att ännu ha fått något beslut. Från DN:

”2015 flydde de Syrienkriget och hembyn Tell Arn, öster om Aleppo i norra Syrien till Turkiet. Från Turkiet betalade de smugglare för att ta dem i gummibåt till ön Lesbos i Grekland. Sedan tog de landvägen genom Europa och kom till slut till Göteborg där de sökte asyl.”

De är alltså två av alla 162 000 personer från 2015 som våra politiker älskar att tala som att ”De har flytt hit för sina liv, undan krig, förföljelse och en säker död!”.

Vilket naturligtvis enbart stämmer till en viss del. Paret flydde från krig och förföljelse i Syrien till Turkiet. Det stämmer. Där kunde de få skydd undan krig och en kanske säker död. Flykten var därmed över.

De har alltså absolut inte flytt hit till Sverige. De har valt att flytta hit, från Turkiet. Såvida det inte pågår krig även i Turkiet och alla de andra säkra Europeiska länderna som de passerade på vägen hit.

Och när det beslutades att Dublinförordningen slutade gälla, som fastslår att man ska söka asyl i första säkra land inom EU, vet jag fortfarande inte. Ingen har förklarat detta.

Vi får i DN:s artikel följa parets vidare öden och äventyr i sitt nya hemland:

”Hasan ordnade snabbt jobb i Sverige, och hoppade av SFI. Han har eget företag som säljer produkter till frisersalonger över hela Sverige. Varorna köper han från Turkiet, Kina och andra länder.”

Amar däremot, sedesamt iklädd hijab, har kunnat ta det lugnt. Ingen stress! Hon och Hasan har sedan de flyttade hit för åtta år sedan kunnat utöka familjen med tre barn. Trots att bara en av dem jobbar.

Amar har sedan 2015 erhållit inte mindre än tre perioder med statligt finansierad föräldraledighet, tryggt utbetald via Försäkringskassan varje månad under vardera 16 månader. Vilket är sammanlagt fyra år. Plus att de uppbär barnbidrag och bostadsbidrag.

För närvarande är Amar föräldraledig med det tredje barnet, ”Lilla Lilav”, som DN skriver. Vad hon är föräldraledig från framgår inte, så min kvalificerade gissning är att det är från SFI. Från DN:

”Hustrun Amar är mammaledig och hemma med lilla Lilav. Hennes plan är att utbilda sig till tandsköterska. Ett medborgarskap skulle föra henne och maken ‘närmare landet och samhället’, säger Amar Shammo”.

Fan tro’t! Och olika falla ödets lotter:

”De två större barnen är redan svenska medborgare – barn kan nämligen bli det redan tre år efter att de sökt asyl. Lillasyster Lilav däremot har inte ens permanent uppehållstillstånd. Hennes ärende prövas under den nya, hårdare migrationslagstiftningen.”

Hasan och Amar börjar nu fundera på om de kanske, trots allt, valde fel land att flytta till. Eller ”söka skydd i”, som DN föredrar att kalla det.

Har då Hasan och Amar begått några fel sedan de valde att flytta till Sverige? Absolut inte!

De har enbart gjort vad våra svenska politiker uppmuntrat dem att göra. Utom möjligen Hasan då, som skaffat sig ett jobb alldeles för snabbt.

Att de flyttat till just Sverige har närmast varit att betrakta som att de gjort oss svenskar en stor tjänst. ”Tack för att ni valde Sverige!”, som moderatledaren Reinfeldt sa i sitt famösa tal i Almedalen redan i juli 2014.

Utan dem har vi inte haft en chans att klara varken vår välfärd eller våra pensioner, enligt politikerna. På vilket sätt de ska kunna rädda vår välfärd och våra pensioner, när de till största delen enbart belastar våra välfärdssystem utan att ha bidragit till dem med inga eller ytterst få skattekronor, har jag fortfarande inte fått någon godtagbar förklaring till.

Och vansinnet fortsätter. Nu har Migrationsverket nämligen ytterligare ett problem när det gäller ansökningar om medborgarskap:

”En stötesten handlar om en bestämmelse i förvaltningslagen som säger att den som efter sex månader begär skyndsam handläggning har rätt att få sitt ärende avgjort inom 28 dagar. Många begär detta, och får därigenom gå före i kön.

– Våra medarbetare upplever att det blir djupt orättvist. För när någon begär skyndsam handläggning måste vi handlägga det ärendet, och hinner inte beta av kön bakifrån och ta hand om dem som har väntat allra längst, säger Mats Rosenqvist.

– Vi har 14 000 ansökningar som inkom före 2020. Om vi fick dispensen skulle vi kunna avgöra alla de ärendena, i stället för att ägna våra resurser åt de 36 000 som inte köat lika länge, men som begärt skyndsam handläggning.”

Den som fortfarande inte insett att Sverige är ett fullkomligt sjukt land, drivet av både politiker och mängd journalister med Sverigehat, självhat, självskadebeteende och undergångsdrift, under den stolta parollen ”Vi tar ansvar!” och ”Vi är rika, vi har råd!” kommer aldrig att förstå. Förrän det är för sent. Vilket det förmodligen redan är.