Du som vet lite om partikelfysik har uppfattat att det i universum finns fyra fundamentala krafter, till exempel gravitationskraften och den elektromagnetiska kraften. Även i svenskt nutida samhällsliv finns ett antal grundläggande krafter fast jag inte har räknat dem. Jag brukar säga att den starkaste av dessa krafter – och jag kommer troligen att fortsätta att predika detta tills världen tröttnar på mig och förklarar att den har fattat vad jag säger och att jag därför kan hålla tyst – är politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets dovt mullrande, aldrig pausade expansion. Bara en medborgare öppnar sinnena aldrig så lite så varsnar han detta samhällsmaskineri i aktion.

Systemet växer som naturen själv, ett tyst litet frö där som med tiden i lyckliga fall bli en mäktig tall, en första obetydlig byråkratbarack här som snart kan förvandlas till en femvånings kontorsbyggnad med de mest välutvecklade och förfinade administrativa rutiner och regelverk. Dagens Nyheters och andra fina tidningars debattsidor fungerar i allmänhet som de härolder som förkunnar födelsen av en ny, lovande expansionsinnovation.

För de flesta medborgare som inte har min särskilda forskariver kring ämnet kanske denna process inte förefaller mer än tillvarons allmänna bakgrundsbrus men för en aficionado är detta vårt samhälles innersta väsen som bör studeras och stickas upp på nålar som fjärilar för noggranna studier i de forskningslaboratorier där samhällsskicken dissekeras.

De arter som uppstår genom den starka kraftens inverkan har alla samma grundkonstruktion. Följande komponenter ingår: 1) en ny sorts lidande eller socialt problem, 2) vidhängande offergrupp, 3) en grupp terapeuter och administratörer med uppgift att desajna och driva ett hjälpsystem samt 4) systembränsle i form av statliga, regionala eller kommunala, helst alla tre, budgetanslag för sakens långsiktiga finansiering.

Dagens Nyheter har nyligen under rubriken ”Det är för krångligt och dyrt att ta ut skilsmässa” låtit lansera en ny produkt för det välfärdsindustriella komplexet. Det handlar kort sagt om att kvinnor ofta inte har råd att skilja sig och att detta problem måste lösas genom produktutveckling inom ramen för komplexet.

Observera här hur komplexet skapar sina egna tillväxtnischer. I samhällets ursprungstillstånd försörjdes kvinnorna, som var hemmafruar, av sina män. Då gällde det att för kvinnornas försörjning motarbeta skilsmässor. Så småningom nybildades funktioner inom komplexet med uppgift att låta skattebetalarna ta över försörjningsansvaret för kvinnorna från männen.

Men i det samhälleliga regelverket överlever reminiscenser från den tid när kvinnorna behövde skyddas från skilsmässor. Dessa har nu förvandlats från skyddsanordningar för kvinnor till hinder för att kvinnorna snabbt, effektivt och utan krångel ska kunna förvandla sig från beroende av den äkta mannen till beroende av den mer lätthanterlige, ständigt hjälpsamme och allmänt polygama maken staten.

Det nyupptäckta lidandet enligt punkt 1 ovan är alltså svårigheten att bli skild. Offren enligt punkt 2 är kvinnor. Debattartikeln i Dagens Nyheter är bipacksedeln till hjälpprogrammet enligt punkt 3. Punkt 4 är, tja, själva budskapet, det vill säga välfärdskomplexets ständigt upprepade begäran på förnyade och självklart ökade anslag.

I DN-artikeln exemplifieras de ekonomiska och andra vedermödor som förhindrar låginkomstkvinnor från att ta det stora och frigörande språnget från äktenskapet. Det kostar 900 kronor att begära skilsmässa. Det bör vara gratis (det vill säga betalas av skattebetalarna). Offret måste kunna få rättshjälp, advokater på skattebetalarnas bekostnad. Det behövs också ett allmänt ”frigörelsestöd” för den kvinna som i ett ”akut skede” måste lämna ett ”destruktivt äktenskap”. Tänk om karln kommer hem full dagen innan hustruns lön kommit in på kontot. Det skulle nog även behövas ett larmnummer till ett supportteam med snabbutryckning.

Det krävs en eller flera myndigheter för att samordna alla nödvändiga insatser: ”Försäkringskassan behöver stärka sin hållning och kommunikation till arbetsgivare och arbetstagare som exponeras för skilsmässa eller separation och Arbetsgivarverket bör bistå arbetsgivare med kunskapsinsatser och kompletteringar till allmänna råd, såsom vägledning inom psykosociala arbets- och miljöfrågor.” En arbetsgivare med en skilsmässokandidat i personalen bör såklart skickas på utbildning i statlig regi. (I nästa steg av projektutvecklingen kan sådana program göras obligatoriska för den som vill starta företag. Möjligheterna är oändliga. Endast fantasin sätter gränserna.)

Frågan måste emellertid lyftas högre: ”För att säkra nutida och framtida kompetensförsörjning, social hållbarhet och psykosocial hälsa på arbetsplatser måste frågan om skilsmässa och separation komma högre upp på agendan hos exempelvis Svenskt Näringsliv, TCO och andra fackförbund”. Detta är, enligt min mening, lite väl återhållsamt. Vad gör Förenta Nationerna nu när världsorganisationen behövs? Självklart erfordras mer forskning: ”Regeringen måste ta initiativ till fler forskningsprojekt i samspel med akademi, näringsliv och offentlig sektor”.

Vem ligger bakom detta försök till positionsframflyttning för politikervälde och välfärdskomplex? Jo, centerkvinnornas förbundsordförande samt en företagare som ska tjäna pengar på att med hbtqi-utbildade konsulter ge ”support och praktisk hjälp genom separationsprocessens ALLA delar och faser”.