Jag fick en kommentar på en text som handlade om somaliska mammor på Järvafältet och deras ständigt nya krav på insatser från samhället eftersom deras söner i stor utsträckning skjuter ihjäl varandra i knarkrelaterade gängkrig. Och mammorna själva inte har den blekaste aning om varför.

Jag skrev att dessa mammor fått veta allt om alla rättigheter de har i samhället men väldigt lite om sina skyldigheter. Detta på grund av helt motstridig information från olika samhällsaktörer. Jag uttryckte mig tyvärr lite otydligt.

Detta gäller inte bara somaliska mammor, men jag tar för enkelhetens skull upp ”Aisha” som ett typexempel här. (Aisha heter egentligen Fatemeh.)

Våra osannolikt korkade och naiva politiker säger med sträng röst att ”I Sverige ska alla som kan jobba försörja sig själva!”.

Samtidigt ger de Aisha helt vansinniga och villkorslösa bidragsrättigheter från dag ett efter flytten hit från Somalia.

Exempelvis får hon veta att hon kommer att få väldigt bra betalt för att föda barn här i Sverige. Vilket hon redan visste. Ju fler barn, desto bättre betalt. Det var bland annat därför som hon ”valde Sverige”.

Kommentaren jag tar upp, som är långt ifrån den enda i sitt slag, går i korthet ut på följande:

”Inte konstigt att det ser ut som det gör. Det är ju bara inkompetenta vänstermänniskor som jobbar inom socialtjänsten! Som vill fortsätta ösa ut skattepengar över bidragstagarna så att de själva får behålla sina fina jobb!”.

Detta stämmer inte alls. Hur svårt det än kan vara att tro så är vi väldigt många inom socialtjänsten som dagligen och stundligen i skarpa ordalag förklarar för klienterna att man måste jobba och försörja sig själv i Sverige. Att alla har ett stort personligt ansvar för sin situation. Information som ges med stor risk för att därmed bli hotad i tjänsten.

Jag har också noterat att väldigt många socionomkollegor med rötter i andra länder är extra noga med att framföra detta krav.

I Aishas fall kan det gå till som följer vid hennes kontakt med socialtjänsten:

Aisha får utförlig information om att hon måste anmäla sig på Arbetsförmedling för etablering och gå på SFI för att ha rätt till bidrag. Detta för att hon så snabbt som möjligt ska kunna lära sig svenska, komma i jobb och försörja sig själv.

Tre veckor senare:

Aisha meddelar att hon är gravid och tyvärr inte kan gå på SFI på grund av det.

Hon får information om att en graviditet inte på något sätt utgör ett hinder för att gå på SFI. Hon måste fortsätta delta.

Ytterligare en vecka senare:

Läkarintyg inkommer från Aishas arabiske läkare på Södermalm, en läkare som är förvånansvärt populär bland många av våra klienter. Han intygar att Aisha på grund av oro, trötthet, graviditet, psykisk insufficiens, posttraumatiskt stressyndrom, lumbago och yrselproblematik är förhindrad att delta i SFI-undervisning, eller annan därmed jämförbar aktivitet.

För 15 år sedan hade vi tid att ta strid mot dessa läkare, som mot betalning skriver falska läkarintyg för att klå våra socialförsäkringssystem på pengar. En massa stadsdelar i Stockholm gick samman mot en av dem på Krukmakargatan och han blev sedermera av med sin läkarlegitimation.

Nu har man inte en chans att ta en sådan tidsödande strid, med resor in till Söder för trepartssamtal etc. Detta på grund av ärendevolymen i kombination med ständig personalbrist inom socialtjänsten, med brist på uppföljning, erfarenhet i leden och kontinuitet.

Eftersom Aisha naturligtvis inte har upparbetat någon sjukpenninggrundande inkomst på Försäkringskassan får hon ingen sjukpenning. Då blir socialtjänsten det yttersta skyddsnätet och hon får istället socialbidrag eftersom hon är ”sjuk”. Vilket hon, enligt våra politiker, har rätt till.

Ett år och nio månader senare:

Äntligen dags igen för Aisha att sätta igång med sin SFI. Efter att hon fått socialbidrag, föräldrapenning på grundnivå, barnbidrag och bostadsbidrag.

Då meddelar Aisha att hon skilt sig. Hennes man Ahmed har försvunnit, flyttat, gått upp i rök, uppslukats av jordens yta, vanished in the heights. Dessutom är hon gravid igen. Så nu vill hon veta vad hon ska göra nu och hur hon ansöker om underhållsstöd från Försäkringskassan.

Hon får information om att det spelar ingen som helst roll att hennes man ”försvunnit” eller att hon än en gång är gravid. Hon ska ändå gå på SFI. Då kommer ett nytt läkarintyg, som det förra, med tillägget ”krisreaktion vid skilsmässa”.

Vi hade för 15 år sedan även möjlighet att göra noggranna utredningar i fall med skenskilsmässor för att maximera bidragen.

Vi jobbade stenhårt med detta. Gjorde hembesök hos Aisha, kollade i hennes skåp och garderober.

Vi ringde på där hennes mystiskt försvunne man hade folkbokfört sig, tillsammans med fyra andra somaliska män och punktbevakade honom när han ansökte om socialbidrag som ensamstående. Såna saker. Vi kunde hävda i beslut att Aishas och hennes makes uttalanden om situationen inte var trovärdiga. Och fick oftast rätt i förvaltningsrätten.

Sådana utredningar har man inte heller varken tid eller kapacitet för längre.

De som med bestämdhet hävdar att det bara är ideologiska vänstermänniskor som arbetar inom socialtjänsten har ingen aning om hur fel de har. Även om dessa självklart också förekommer.

Men de allra flesta inom socialtjänsten har som mål att försöka upprätthålla någon slags rim och reson i bidragsflödet. Vi har själva kämpat, utbildat oss och vet allt om hur samhället är uppbyggt och är tänkt att fungera.

Det sista vi vill är att betala ut skattepengar till människor som inte har rätt till dem. Men vi för en ojämn kamp mot politikernas sinnessjuka bidrags- och rättighetssamhälle.

Ett samhälle där det kan förekomma att en nybliven nyinflyttad mamma från MENA talar om för oss socialsekreterare att det är en mänsklig rättighet att få en ny barnvagn från Bugaboo för 10 796 kr, som tidigare kostade 14 299 kr. Rena fyndet!