I förrgår vann Marocko mot Spanien i VM i fotboll. Det betyder att Marocko går till kvartsfinal för första gången i sin historia.
En historisk händelse. Men inte bara för Marocko, utan för den arabiska nationen, al-umma al-arabiya, som helhet. Det är nämligen första gången ett arabland når så långt i VM.
Arabiska ledare, politiker, kändisar och journalister, samt mannen på gatan, utropade samtliga en seger för den arabiska nationen. Marocko är nu alla arabers stolthet och hopp.
Men Marocko är beläget på den afrikanska kontinenten. Dess seger är därför även en afrikansk seger. I alla afrikanska städer hördes glädjetjuten.
Den ugandiske artisten Bobi Wine skrev så här på Twitter: ”Africa United behind Morocco — the last man standing.”
Glädjen blev ännu större av att Marocko besegrat sin forne kolonialherre Spanien.
I västerländska städer, även här i Sverige, förenades araber och afrikaner i gemensamma fester. Alla viftade med den marockanska flaggan.
Förutom att vara arabiskt och afrikanskt är Marocko även ett islamiskt land. Hela islamvärlden kunde därför ha del i glädjen och segeryran.
Det hade kämpat för araberna, för afrikanerna, för muslimerna. Och de hade vunnit.
Före matchen sa lagets coach till media:
”We want to hoist our Moroccan flag way up high. First and foremost for us and our country and yes, for all Arabs and Africans. We want to make them happy. We want their prayers and we want their support.”
Efter matchen höjde de marockanska spelarna den palestinska flaggan (se bilden). Palestinafrågan är en fråga som förenar alla araber.
Det var också ett svar till alla västerlänningar som, både bildligt och bokstavligt, hissat regnbågsflaggan: ”Ni hyllar regnbågen, vi hyllar den arabiska nationens kamp i Palestina”.
Marockanska fans sjunger palestinsk kampsång:
Efter matchen sa en av spelarna, Azzedine Ounahi:
”Right now is a special moment for all Africa, for all the Arab countries, for all the Muslims around this world.”
I västerländska ”vita” länder finns det en medveten politik att främja ”mångfald”, det vill säga att gynna de andra på bekostnad av de egna. I arabvärlden, i Afrika, i den islamiska världen, finns ingen sådan politik. För dem är det självklart att gynna de egna, att stödja de egna, att hylla de egna mot de andra.
Svarta människor säger helt öppet att de hejar på svarta lag, svarta spelare och svarta länder för att de är svarta och därför ”bröder”. Ett liknande språk är i vår tid helt otänkbart bland vita.
Araber säger nu helt öppet att de firar Marocko eftersom det är ett arabiskt land och dess seger är en seger för alla araber.
Muslimer säger nu helt öppet att de firar Marocko eftersom det är ett muslimskt land. De har gjort muslimerna stolta.
Vi kan omöjligt tänka oss ett liknande språk i ”den vita världen”. Föreställ dig att en sportkommentator, en politisk ledare, en journalist, en kändis, eller ens en man på gatan, som skulle säga:
”Vi firar Englands seger mot Senegal. Det var en seger för alla vita folk, alla européer och alla som tillhör den ärofulla kristna, västerländska civilisationen.”
Ett sådant språkbruk skulle uppfattas inte bara som hatiskt och ondskefullt utan som fullkomligt absurt i västvärlden. Men det är normalt i andra delar av världen.
I västvärlden är detta sätt att uttrycka sig, och detta sätt att tänka, bannlyst. Det är sådant tal som endast kan viskas bland sammansvurna eller tänkas djupt i själens dunkla skrymslen.
En av rubrikerna i den egyptiska tidningen Al-Ahram, lydde:
”The lions of the Atlas are the joy of the Arab world.”
Och en av Egyptens populäraste talkshowvärdar Lamees el-Hadidi sa:
”I, as an Arab and an African, am very happy for Morocco. Arab streets from the ocean to the Gulf are cheering for Morocco.”
Klicka här för att gilla min sida på Facebook
Stöd mitt arbete genom att bli månadsgivare på Patreon här
DET GODA SAMHÄLLET 