Många tycker säkert att jag är perverst intresserad av PK-ismen, till exempel vad den är, hur den uppstod, hur den sprider sig, vem som artikulerar den, om det lurar några ekonomiska incitament i bakgrunden, om den har framtiden för sig och så vidare. Till dem som eventuellt tycker så vill jag säga att idéer styr världen och att det är oförsiktigt att inte ägna sig åt att begripa idéer som periodvis vuxit sig starka, exempelvis doktriner som kristendomen, kommunismen och nu senast PK-ismen eller, som läran heter i USA, wokismen.

Läran utvecklades med början för femtio plus år sedan vid fina universitet i USA. Grundtemat är att nästan alla människor på något vis är förtryckta och förtjänar upprättelse samt att den skyldige till detta allmänna tillstånd är den vite mannen. Om du tycker att denna föreställning är en nästan skrattretande lättvindig grund för en lära med ambitioner att erövra världen så kan du jämföra med andra framgångsrika frälsningsläror som just kristendomen, enligt vilken allt ont i världen kom från en hittepåfigur som hette Djävulen, eller kommunismen som skyllde det onda som drabbade människor, inte på alla vita män, utan på den underavdelning av de vita männen som ägde kapital. Bara man kuvade dessa män skulle ett allraminst tusenårigt lyckorike inledas.

Nej, du har rätt, människan är i allmänhet inte så dum att hon tror på sådana barnsliga historier. Några människor är visserligen så dumma, de som Lenin kallade ”nyttiga idioter” för att de stödde Lenins teorier utan att själva ha något att vinna på det. Men för att det ska bli något världsomspännande av så krystade resonemang måste det, tror jag, ligga förtjänstmöjligheter bakom. Under en tid kan en grupp människor förhäxas av en karismatiker som Jesus men för att läran ska slå igenom på bred front måste, för att tala med Max Weber, ”karismat rutiniseras”, det vill säga få strikt organisation med en ordnad hierarki av prästerliga administratörer och tionden från församlingens medlemmar. Jesus gjorde läran och Paulus kyrkan och på det viset har det blivit stabil försörjning åt miljontals av kyrkans män genom årtusendena samtidigt som dessa, genom sin förkunnelse, givit kyrkan fortsatt liv.

Vilka grupper är det som motsvarar kyrkans mästerskap när det gäller att förkunna och sprida PK-ismen? Vilka har insett att läran kan vara en nog så intressant födkrok? Första gången jag närmade mig frågan var när jag för sju år sedan tillsammans med en grupp framstående akademiker skrev boken Universitetsreform!. Liksom i USA är det i Sverige universiteten som agerat plantskola för att odla upp PK-ismen (som sedan i ett mer färdigutvecklat skick kunnat överföras och spridas i större skala genom statens försorg via lagstiftning, myndigheter och statsfinansierade frivilligorganisationer etc). Men vilken grupp inom universiteten – eleverna, lärarna eller administratörerna – är det som driver PK-ismen? Allt jag fann tydde på att det är de av politikerna tillsatta administratörerna, en ny maktfaktor inom det akademiska livet, som är lärornas beskyddare och främjare.

Jag hade sånär glömt bort detta när jag för några veckor sedan reste till USA för att träffa utbildningsfolk och jämföra den svenska PK-ismen med den amerikanska wokeismen (som visar sig vara nästan identiskt lika om man bortser från att den svenska varianten är starkare förankrad i staten medan den amerikanska har rötterna i det civila samhället; jämför till exempel Jämställdhetsmyndigheten med Black Lives Matter).

Här är en sammanfattning från The New York Times av en forskningsrapport om var någonstans på universiteten som woke-anhängarna (här kallade liberaler) finns:

Det verkar som om en ganska liberal studentkår undervisas av en kår av mycket liberala professorer – och fostras av en otroligt liberal grupp administratörer… Bland förstaårsstudenterna fanns dubbelt så många woke-anhängare som konservativa, bland professorerna sex gånger så många och bland administratörerna tolv gånger så många.

En annan och helt oberoende undersökning visar att de administratörer som är de huvudsakliga bärarna av PK-istiska idéer också vuxit snabbare i antal än någon annan grupp på de amerikanska universiteten:

Det stora antalet administratörer ett problem i sig. 1970 hade amerikanska högskolor fler professorer anställda än administratörer. Därifrån till 2010 ökade antalet heltidsprofessorer eller ”heltidsekvivalenter” med drygt 50 procent, i linje med studentinskrivningarna. Antalet handläggare och administrativ personal ökade med 85 respektive 240 procent. Den ständigt växande armén av samordnare av den federala lag som förbjuder könsbaserad diskriminering sväller upp byråkratin och har sedan 1990-talet drivit upp undervisningskostnaderna långt högre än inflationen.

Varför blir det, tydligen såväl i Sverige som i USA, så många fler PK-istiska administratörer över tiden? Av samma skäl, tror jag, som att det bildas så många PK-istiska myndigheter, till exempel just Jämställdhetsmyndigheten. I botten ligger en lag som måste administreras och därför måste nya lager av administratörer anställas och avlönas. Tacka sjutton för att dessa ser fördelar med PK-ismen. När jag besökte min egen gamla skola i New Jersey var man just i färd med att bygga upp en ny avdelning som skulle övervaka skolans implementering av PK-istiska regelverk avseende sådant som jämställdhet, kritisk rasteori och jämlikhet vid bedömning av ansökande elever.

Den apparat som håller på att byggas står inte den medeltida kyrkans efter.

(Bilden visar universitetsgrundaren John Harvards staty.)