På 48nde gatan i New York ligger Svenska kyrkan. Har du varit där? Det är en underbar plats. Efter en dag eller två när du blivit trött av intensiteten, folkvimlet, ljudnivån med mera så kan du vila dina trötta fötter och ditt brusande huvud genom att skönt sjunka ned i det lugna och fridfulla biblioteket, dricka en kopp kaffe med en härlig kanelbulle och bläddra i en svensk dagstidning.  

Grannen till kyrkan är en skyskrapa som böjer sig in en bit över kyrkans tak. Kyrkan lär ha sålt luften ovanför till en fastighetsutvecklare. Varje gång tänker jag: Hoppas kyrkan gjorde ett riktigt bra avtal där räntan för all framtid kan hålla igång denna underbara plats. 

Jag dras som en magnet till berömda byggnader och därmed motvilligt också till skyskrapor. Under 1980-talet så var det därför tvunget att besöka Trump Tower (bilden). Allt annat än puritanism kan man kanske säga om den 200 meter höga byggnaden. Inte så vackert tycker jag men likväl tilldragande på något märkligt sätt. Här köpte jag naturligtvis ”The Art of the Deal” av byggherren själv, Donald Trump och journalisten Tony Schwartz. Den berättar med osvensk skrävlighet hur Trump utmanar etablissemanget i New York och hur han var nära att förlora allt men kom igen med bland annat just Trump Tower. 

Han utmålar sig som en ”Great Deal Maker”. En favorithistoria är hur han under ett par års tid bevittnade hur Staden försökte få ordning på en isbana i Central Park men att de aldrig fick till en fungerande is. En dag ringer därför Trump upp den demokratiske borgmästaren Ed Koch och erbjuder sig att ordna det hela. Koch, som förmodligen tycker det hela är oerhört pinsamt nekar till en början. Men Trump fortsätter ringa och till slut ger Koch med sig och Trump ser till att isbanan omedelbart blir iordningställd. Trump älskade naturligtvis den här berättelsen minst lika mycket som alla vi andra som läste den. Bilden av den korrupte politikern som utmanas av medborgaren och affärsmannen Trump har följt den senare genom hela hans karriär och till slut ledde den fram till ”MAGA – Make America Great Again” och han blev mot alla odds Förenta Staternas president. En typiskt amerikansk historia som med samma retorik upprepas i en mängd Hollywood-filmer.  

Trump är kontroversiell både i sin hemstad New York och i USA i stort. Han utmanar och är ”street smart” i sitt sätt att tänka: Allt är möjligt! Nyttan och målet står i fokus. Vägen och formerna mot målet är inte så viktiga för honom medan det omvända tycks gälla för etablissemanget. De senare dunkar varandras ryggar samtidigt som de stampar ned utmanarna. Här finns ingenting av nyfikenhet eller intresse för nya lösningar. Uttryck som ”äras den som äras bör” ligger inte för etablissemanget. Äras bör istället den som kan skänka lite guldstänk på etablissemangets egna axlar. 

Tomas Sandell, grundare av European Coalition for Israel, sätter mig på spåret i en artikel i Världen idag nyligen. Donald Trump gjorde kanske sitt livs affär (deal) för mänskligheten när han tillsammans med den israeliska högerpolitikern och statsministern Benjamin Netanyahu och utrikesministrarna Abdullah bin Zayed al-Nahyan från Förenade Arabemiraten och Abdullatif al-Zayani från Bahrain skrev under de så kallade Abrahamavtalen. Viktiga delar rör erkännandet av Israel, fred, handelsutbyte, teknisk utveckling och inte minst en gemensam hållning mot skräckväldet i Teheran. 

Som ett brev på posten har Trump tillsammans med de tre andra blivit nominerad till Nobels fredspris. Hoppsan! Inte? Nej, av samma skäl som att Ronald Reagan inte fick Nobels fredspris. Reagan blir istället ihågkommen för att, 25 år efter John F Kennedys tal i Berlin ”Ich bin ein Berliner”, stå framför Brandenburger Tor och pekandes på Muren säga: ”Mr Gorbachev, Tear down this wall!” 

Vänstern välkomnar inte högerpolitiker som arbetar för fred och demokrati. Det skulle de gärna vilja ha monopol på. Det viktigaste är om det gynnar de egna eller inte. Men ändamålet helgar inte medlen. Äras bör inte den som äras bör. Meritokrati är ingenting för dem. Att ”være sig selv nok” betyder att ”være selvtilstrækkelig og uinteresseret i kontakt med naboer, kolleger eller andre medmennesker”. Med det önskar vi den norska Nobelkommittén: God fortsättning! 

Magnus Furugård är en samhällsintresserad företagare.