Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) har nyligen haft fräckheten att i Riksdagen kritisera den så kallade klimatkrisen, att det saknas vetenskapligt stöd för det så kallade ”klimatnödläget”. För detta har hon blivit starkt kritiserad, bland andra av riksdagsledamoten Markus Selin (S) som arrogant försökt förlöjliga henne. Han hävdar dessutom att han skäms över henne. Dessutom har Klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson kritiserat den nya borgerliga regering för att bland annat vilja minska inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel (som fördyrar priset med flera kronor/liter). Anne Lagercrantz, divisionschef på SVT Nyheter, är förvånad över att en riksdagsledamot ifrågasätter den vetenskapliga grunden för medias klimatbevakning.

Så vem är Elsa Widding? Hon är civilingenjör från Chalmers tekniska högskola och även studerat på den internationellt kända handelshögskolan INSEAD i Paris. Hon har arbetat på Vattenfall, Fortum och Näringsdepartementet. Widding blev känd för att ha kritiserat Vattenfalls köp av det holländska energibolaget Nuon 2009, en affär som blev en enorm förlustaffär för Vattenfall (den största kontantaffären i Sverige någonsin, 97 miljarder kronor). På grund av Nuon-affären utsågs hon 2014 till ”Sveriges bråkigaste kvinna” av affärsmagasinet Passion for business. Widdings CV och näringslivserfarenhet är således svår att slå.

Kritikerna hävdar att Widding, och SD, är klimatförnekare, att de inte tror att människans aktiviteter på jorden (förbränning av fossila bränslen) är den huvudsakliga anledningen till den stigande temperaturen på jorden och att främst solen är anledningen. Den samlade expertisen är dock, enligt klimatalarmisterna, enig om jordens nära undergång om vi inte snabbt ändrar vår livsstil och slutar förbränna fossila bränslen. IPPC:s senaste klimatrapport hävdar att det aldrig under de senaste 100 000 åren (!!!) varit så varmt som i år, att världens temperatur kommer att öka och resultera i enorma översvämningar, att glaciärerna på Antarktis och Grönland kommer att smälta och havsnivån stiga med flera meter. Kontentan är att vi måste följa Parisavtalet som kräver att världens användning av fossila bränslen måste minska med hälften till 2030 och vara borta till 2050?

Enligt tidningen The Economist förutspår International Energy Agency en verklighet som inte stämmer överens med politikernas förhoppningar. Efterfrågan på elektricitet kommer att öka de kommande fem åren på grund av den ökande elektrifieringen. Fossila bränslen kommer att stå för drygt 40 procent av den ökningen. Vi kommer sålunda att bränna ännu mer olja, gas och kol för att kunna tanka exempelvis våra elbilar. I själva verket konsumeras idag mer olja än någonsin i USA, EU och Asien och i Kina bygger man massor med nya kolbaserade kraftverk (men även sol-, vind- och atomkraftverk).

När kritikerna hävdar att vetenskapen är enig i att jorden står inför en klimatkatastrof är det IPCC, The Intergovernmental Panel on Climate Change, som de lutar sig emot. Det är nämligen IPCC och inte forskarna som står för problemformuleringen. Forskare – som ofta hämtas från internationella miljöorganisationer som Världsnaturfonden och Greenpeace – må sitta på kunskapsövertaget, men politiker sitter på pengarna. Även om inte IPCC betalar forskare lön, påverkar organisationen politiker att satsa pengar på den forskning som IPCC tycker är relevant, och ingen annan. Få orkar läsa de ursprungliga forskardokumenten. Det som beslutsfattare och andra vanligtvis kommer i kontakt med är sammanfattningar av sammanfattningar.

Flera namnkunniga forskare har lämnat IPCC i protest mot att slutrapporteringen inte gett en rättvisande bild av forskningsläget. Bara en bild av verkligheten presenteras, medan konkurrerande teorier avfärdas som falska. IPCC kan jämföras med kyrkomötena under 300-talet e. Kr. (bl a Nicaea år 325). Vid dessa deltog kejsaren (läs FN:s generalsekreterare), ett stort antal biskopar (läs politiker), lärda män (läs klimatforskare) och potentater (läs byråkrater) från hela romerska riket (läs FN:s nationer). Vid dessa enades kyrkan (läs IPCC) om vilka böcker som skulle ingå i Nya Testamentet. De böcker som inte passade in förkastades (läs forskningsresultat som inte överensstämde med IPCC). Vid kyrkomötena blev de som inte stödde kyrkans synsätt sedda som kättare (läs klimatförnekare).

IPCC:s senaste rapport är en komplicerad historia. Underlagsrapporterna från tusentals klimatforskare och ca 14 000 publicerade artiklar sammanställs till en enorm rapport på 3 949 sidor som sedan sammanfattas av begränsat antal forskare, tjänstemän och politiker som förhandlar om texten i ett ”Summary for Policy Makers” på 42 sidor. Politikerna kan i hög grad påverka/plocka bort formuleringar i sammanfattningen. Det finns kritik mot att politikerna på detta sätt tillåts överpröva forskarna.

Så hur ser det ut i verklighetens krassa värld? Sommaren 2021 möttes G20:s miljöministrar i Italien. Mötet blev en fars, deltagarna från bland andra Kina, Indien, Saudiarabien och Ryssland blockade ett förslag att minska subsidierna till fossilindustrin och att fasa ut användandet av kol. Kontentan blev att dessa vägrar att minska målen utan i stället strävar efter att höja sina invånares levnadsstandard med elektricitet som genereras av det billigaste energislaget, nämligen kol. Ryssland, Saudiarabien och Opec-länderna blir paradoxalt de som tjänar på den så kallade gröna omställningen i väst. Att ställa om hela världens energikonsumtion utan att planera för varifrån elektriciteten skall komma är minst sagt oansvarigt och dömt att misslyckas. Även vår egen ”klimatguru” Greta medger att det vore bättre att fortsätta driva de tyska atomkraftverken om alternativet är att börja förbränna smutsigt kol.

Ska vi i väst med berått mod på egen hand ”rädda jorden”: lägga ner atomkraften, stänga ner industrier som Cementa, vägra raffinaderiet i Lysekil att utveckla ny teknik, Boliden att öppna nya gruvor? Den nu påbjudna elektrifieringen kräver nämligen enorma mängder av metaller: kobolt, litium och andra sällsynta jordartsmetaller. Skall dessa brytas i Sverige eller i Kongo (under vedervärdiga förhållanden) eller köpas av Kina (som vi då blir beroende av)? Resultatet kan bli att väst förlorar ytterligare miljontals arbetstillfället till Asien och Afrika, att vår industri tappar i konkurrensförmåga, att vi blir ett avindustrialiserat Latinamerika som specialiserar sig på råvaror, fastighetsaffärer och Macdonalds matställen.

Förhoppningsvis kommer vi nu att börja se ett slut på klimatpropagandan som efter kommunismen är det största politiska bedrägeriet som världen utsatts för. Med Elsa Widding i Riksdagen har i alla fall en debatt on klimatet påbörjats vilket tvingar klimatalarmisterna att bemöta henne med sakliga, i stället för känsloladdade, skäl