Jag ägnar ganska mycket tid till att inte begripa saker. Elsituationen i Sverige är en favorit denna säsong. När jag misstänker att jag trots allt fattat något skriver jag kanske en text så att andra kan rätta mig om jag har fel. Detta förfaringssätt är mycket vetenskapligt och kallas för peer review men betyder bara att man försöker stämma av sina funderingar med andra.

I slutet av augusti lät jag mig inspireras av den engelske 1800-talsekonomen David Ricardo och la fram några teser till peer review. Ingen sa att jag hade fel. Bedömningarna spann snarare på temat att det där visste vi redan så varför besvärar du oss? Det kändes betryggande och fick mig att tänka vidare i banor som jag hoppades skulle vara lika väl upptrampade.

Så här långt har jag kommit:

1. Priset på en vara bestäms av produktionskostnaden hos den sist ianspråktagna produktionsenheten. Detta är den dyraste faktiskt använda enheten ty annars hade den inte varit den sist ianspråktagna.

2. När det gäller elektricitet producerad i Europa var energi baserad på rysk gas den dyraste varianten. Den bestämde marknadspriset. Hopkopplade marknader har ett gemensamt pris. Det är bara isolerade marknader som kan uppvisa olikartade prisbilder. Definitionen av en marknad är, tror jag, en grupp köpare och säljare som kopplas samman av sina prisförväntningar. Piggvaren kostar 750 kronor kilot på Östermalmshallen i Stockholm. Försök att ta ut det i Algarve så kommer du att bli utskrattad. Det är olika marknader.

3. Den svenska situationen är unik på två sätt. För det första använder vi inte importerade fossiler för eltillverkningen utan litar helt till egen vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. För det andra är vi på det hela taget en isolerad marknad vilket betyder att prisökningar utomlands inte behöver tränga in i Sverige och besmitta de svenska elpriserna som – så länge isoleringen fortgår – ligger lägre än exempelvis i Tyskland eftersom den sist ianspråktagna produktionsenheten i Sverige producerar till lägre kostnad än den tyska motsvarigheten.

4. Det där är emellertid inte alldeles sant ty Sverige är inte helt isolerat. Det går en elkabel från elområde fyra till kontinenten. Via denna kabel kan höga priser smitta. Det är viktigt att förstå smittspridningens mekanismer. Det fungerar inte som med covid där folk tar på sig munskydd för att slippa drabbas av ett obehag, i det här fallet höga elpriser. Höga elpriser är visserligen ett obehag, men bara för konsumenter, inte för producenter. Om producenten Vattenfall, till exempel, kan välja att sälja en kilowattimme el till en svensk konsument till det svenska produktionspriset, kanske femtio öre, och att sälja den till en tysk som är villig att betala tio kronor så väljer Vattenfall det senare.

5. Har smittan väl kommit in i Sverige så går den inte att stoppa eftersom den dyraste elen blir den som sätter marknadspriset enligt ovan. Om Vattenfall importerar höga tyska priser kommer Fortum att sälja sin el, som producerats till låga svenska kostnader, till det höga tyska priset. Utan att de svenska elproducenterna behövt lyfta ett finger så regnar det manna på dem. De kan göra sagolika vinster som betalas av vanliga villaägare.

6. Om du har följt med så här långt undrar du nog varför Sverige i så fall inte klipper av den smittsamma kabeln och återgår till de naturligt låga inhemska elpriserna. Men då kommer du att få svar på tal. Om Sverige slutar exportera el till EU när vi har elöverskott, kommer man att förklara för dig, så kommer EU inte att sälja el till Sverige när vi verkligen behöver den under smällkalla, vindstilla vinterdygn. Då kanske du tystnar.

7. Jag har emellertid försökt ta reda på hur det ser ut med den svenska internationella elhandeln och, eventuellt felaktigt, kommit fram till att vi aldrig importerar någon el. Min djärva hypotes är därför att det inte är för att rädda vårt eget skinn som vi fortsätter den smittsamma exporten, som leder till sådana prischocker för svenska elkonsumenter, utan av andra orsaker. Jag kan komma på två andra orsaker. Den ena är att elproducenterna av naturliga skäl gillar det rådande tillståndet samt att regeringen i sin energipolitik bryr sig mer om Vattenfalls intressen än ekonomiskt utsatta villaägares i elområde fyra. Den andra tänkbara orsaken är att EU ogillar tanken att Sverige ska klippa banden till den gemensamma elmarknaden. EU bryr sig såklart mer om sina gemensamma marknader än alltmer ekonomiskt trängda svenska villaägare.

I serien ”Saker jag inte begriper” har vi därmed kommit fram till ytterligare ett mysterium som är att det alltid talas om svenska folkets av elprisernas höjning förväntade ekonomiska vedermödor men nästan aldrig om lämpliga politiska motåtgärder förutom subventioner till elkonsumenterna (som ju egentligen bara betyder att Vattenfall får betalt av staten i stället för av elkonsumenten i villan). Att andra lösningar inte diskuterats beror inte på att andra lösningar inte presenterats. Vänsterpartiet har hittat på något som partiet kallar Sverigepriser. F d styrelseledamoten i norska statens kraftbolag Statkraft Bengt Ekenstierna har föreslagit sin ”Bekenmodell” som verkar vara samma sak som vänsterpartiets Sverigepriser. Lösningen kunde knappast vara enklare. Staten fastställer ett pris, till exempel en krona per kilowattimme, på den el som säljs i Sverige och tillåter fri prissättning på den överskottsel som får exporteras.

Så varför sker inte detta? Är det för att svenska politiker värnar mer om Vattenfall än svenska elkonsumenter? Eller att de är räddare för EU än för svenska väljare?

Tala nu om för mig vad jag missförstått.