Jag tror att de flesta av oss minns när SD:s väljare beskrevs som en samling pinsamma förlorare ute på landsbygden. Snusande typer i fleecetröjor och slitna gympadojor.

De ansågs vara en marginell grupp bestående av svenska män som var arbetslösa, lågutbildade, dessutom främlingsfientliga och arga. Alla dessa beskrivningar florerade efter valet 2010 när SD kom in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna.

Men SD visade sig vara ett parti som växte förvånansvärt snabbt. Vid valet 2014 var väljarstödet fördubblat och de fick de 12,86 procent av väljarnas röster.

Joakim Lamotte, då anställd på SVT, skrev i ett debattinlägg på SVT Opinion 16 september 2014:

”Kanske är det därför heller inte så konstigt att Sverigedemokraterna har sina flesta anhängare i avfolkningsområden. För att förstå varför SD är så starkt måste vi journalister börja granska utanförskapet på landsbygden, på samma sätt som vi i många år pekat på utanförskapet i svenska förorter.

För att göra det på ett vettigt sätt är det på sin plats att vi slutar med att avfärda de som bor på landsbygden som idioter, bonnläppar och rasister.”

Resten är historia. Idag är SD Sveriges andra största parti. Väljarna ute på landsbygden har sagt sitt. Inte så mycket för att dessa väljare är främlingsfientliga utan för att de helt enkelt äntligen har fått nog av socialdemokraternas politik. Som i praktiken har varit renodlat miljöpartistisk, ivrigt understödd av socialdemokrater, centerpartister och kommunister/socialister.

Denna politik har i praktiken gjort livet på landet helt omöjligt. Energi- och drivmedelspriserna har gjort att bönderna inte längre har råd att bedriva sina jordbruk. Hantverkare och anställda har inte råd att ta bilen till jobbet sju mil bort. De kan inte längre skjutsa sina barn till skolan eller idrottsträningen.

De rasistiska och idiotiska bonnläpparna har plötsligt blivit en stark politisk maktfaktor. Så stark att DN i söndagens pappersupplaga har en stort uppslagen artikel på sex sidor om hur SD genom elakt försåt har lurat till sig även de ungas röster.

Detta har skett genom SD-Monkan, en populär profil på Tiktok. Hon har lovat de unga billig diesel, vilket var fel av henne. Det anser DN, som nu gör allt som står i sin journalistiska makt för att bortförklara att SD:s popularitet växer även bland de unga väljarna.

”Så här blev billig diesel en ungdomsrörelse” slår DN fast i sin ingress. Vilket är något överraskande, för enligt DN var ju de unga så sent som för ett år sedan enbart intresserade av nedlagd kärnkraft till förmån för den totalt odugliga vindkraften. Och DN gjorde klimatsektens ledare för de unga, Greta, till chefredaktör för en dag.

SD-Monkan heter egentligen Monika Brodzinska och är aktiv i SD:s ungdomsförbund. Det är hon som har lurat de unga väljarna med billig diesel och bensin. De unga, som trots allt visade sig vara fler ute på landsbygden än på Södermalm, hur konstigt det än kan låta. Om inte även ungdomen på Söder i stor omfattning har börjat bygga och köra EPA-traktorer, vill säga.

Från efterblivna bonnläppar till stark politisk maktfaktor. Det tog sin lilla tid, men nu gör landsbygdens folk äntligen gemensam sak och får sin stämma hörd. Stort tack för det!

Tillägg: Jag har ingen länk eftersom DN ännu inte lagt ut den, men jag lägger in den här så fort den kommer.