När jag tassar ut i trädgården på morgonen för att plocka vinbär till frukosten måste jag först låsa upp ytterdörren. Stöldligorna som tillåts härja fritt har tyvärr det sista decenniet också letat sig till den skärgårdsö i norra Bohuslän där familjen tillbringar somrarna så man måste var mer försiktig. Förr var det enda skälet att låsa dörren att den inte av misstag skulle riskera vara vidöppen när man var hemma i stan och det skulle regna in. Då låg nyckeln hos oss på samma ställe som hos de flesta andra, under dörrmattan. Eller så hängde den på en krok precis bredvid dörren, eller i en blomkruka. 

Den ökade brottsrisken gör att det av sig själv uppstått lite av ett lokalt gratis Securitas vaktbolag i grannskapet. En granne kom exempelvis i somras och rapporterade om några personer som varit nere på vår brygga och fotat. Kanske för en planerad stöld av vår båt.  Bilnummer hade noterats och personerna riskbedömdes utifrån bl.a. ålder, uppfattat etnicitet och fordonet. 

Tevattnet till frukosten kommer från ett gammalt stenbrott där stora mängder regnvatten ansamlas. Där har vi grannar i samverkan byggt ett pumphus med hydroforer och reningssystem för decennier sedan för kommunalt vatten saknas. Vårt egna vattenverk förser ett 40-tal fastigheter och det är billigare än den kommunala avgiften. 

Efter frukosten sätter jag mig vid datorn och distansarbetar en stund.  En kund till mitt företag har genom ändringar gett oss en massa extraarbete som måste utföras. Jag suckar lite för det är egentligen semester och jag skulle hellre gjort annat. Men har man beslutat att vara fullt pålitligt och leverera efter bästa förmåga så är det bara att bita ihop. Att söka undkomma, eller fuska lite, är inget alternativ man ens skulle överväga. 

Väl bestyren med kunden omhändertagna så fixar jag en stund i båtboden. När jag framåt lunch kommer in i köket så sitter en grannes äldre mor där. Vi har erbjudit och överenskommet med grannen att bistå modern när hon är ensam utan son och svärdotter på landet. Hon hade fått två fästingar som min hustru som gammal sjuksyrra tar bort och uppföljning med återbesök för boreliarisken bokas in. Samtidigt ber modern oss köpa ströbröd när vi åker och handlar. Vi står för 24-timmars gratis hemtjänst och närsjukvård. För mer allvarliga fall finns grannar som är läkare och kan kallas in. 

Vårt sommarhus står tomt kanske halvårsvis för min familj bor i Stockholm. Sonen i grannfamiljen med den äldre modern ringde för några vintrar sedan och informerade han skruvat upp en vindskiva som blåst ner från vårt tak och sa att vi borde kolla om ytterligare åtgärder skulle behövas. Vi har gratis övervakning av sommarhuset och gratis hantverkshjälp med jourtjänst. 

Hjälpen och omtanken mellan oss grannar kan också ta sig former som till och med kan te sig extraordinära. För länge sedan hade en bekant lite problem med en stökig dotter. En grannpar klev in och dottern bodde en tid hos dem. En gratis egen socialtjänst och LVU-hem. Frågor om hjälp och tjänster behöver inte ens alltid framföras för att tjänsten ska levereras. Vi brukar klippa vissa träd och buskar lite extra på höstarna så att en granne ska få sjöutsikt. 

Till kvällen är jag och hustrun inbjudna till kalas hos en vän i grannskapet. Det är ett 20-tal närboende som kommer. Vänkretsen har utkristalliserats under årtionden. Inte genom några uttryckta formella regler, men underförstått ligger ribban för att bli upptagen i gänget högt. Ska man ha minsta chans måste man vara sympatisk, ansvarstagande och hjälpsam. Gnällspikar, latmaskar, snåljåpar och de som ställer till problem är totalt utdefinierade. Det är inte folk man vill ha att göra med.  

Festkvällen är en frossa med räkor, mycket vin och sånger från sånghäftet. Allt från lokalt skrivna hyllningar till vår skärgårdsö till Bellman. Kvällen är precis så vänligt uppslupet glad som i punschsången med orden ” Glasen imma, röster stimma, i vår sal ”. Ett av kvällens kortare debattämnen är upprördheten över att någon tagit ett par kvarglömda ipodhörlurar från en brygga. De skyldiga hade turligen åkt fast och identiteten på förövarna gjordes allmänt känd för framtiden. 

När jag sitter och frikostigt kolkar i mig vinet blickar jag ut över sällskapet ställer jag mig frågan. Vad är det för sorts människor jag sitter med. Socialt och statusmässigt högst varierande.  Från akademiker till mer blygsamt skolade. Från stenrika till de med kanske mer vardagliga inkomster. Från spirituellt roliga expressiva sällskapsmänniskor till mer återhållsamma personligheter. Men sällskapet har mer gemensamt än vad som skiljer dem.  Det är att alla är ansvarstagande, ärliga och hjälpsamma. Folk som reder sig själva, samarbetar, levererar och löser problem, inte bara för egen del, utan även för andra.  Sådana som inte skriker efter stöd och bidrag utan lägger manken till. Här finns ingen höger, eller vänster. Trots vi är vita finns egentligen heller inte några hudfärger.  Här finns bara nyttiga strävsamma bra människor och hjälp till den som behöver det. Det är svensk kultur.