Så här i slutspurten inför valet tar Märta Stenevi ett djupt andetag och börjar sprida desinformation om att gängkriminalitet inte alls har något med invandring att göra utan handlar om fattigdom och klassklyftor. Häpnadsväckande nog har det helt undgått henne att de flesta kriminella gäng har rötterna i invandrade klankulturer där respekten för det svenska samhället är noll. Hon tror dessutom att de blir kriminella för att kunna äta sig mätta när de i själva verket har vuxit upp med tak över huvudet, rinnande kallt och varmt vatten, mat på bordet och gratis skolgång precis som alla andra.

De gängkriminella har alltså inte alls blivit brottslingar för att de är fattiga och utsatta utan för att de är giriga psykopater som skiter fullkomligt i allt det som hederliga människor sätter värde på.

”I ljuset av en mobiltelefon hittar Annika och hennes kollega ingångshålet till kulan. De lägger på ett tryckförband och en infart i en ådra och kör den unge mannen till Karolinska universitetssjukhuset i Solna. För blåljuspersonalen i västra Stockholm tar våldet aldrig paus.

Fredrik fick ta hand om en annan nedblodad och svårt skottskadad man som flytt ned i en tunnelbanestation.
-När vi kom fram och tar fram saxen så vrålar han ”Ni klipper inte sönder min Versacetröja!”.

Denna dramatiska ingress står att läsa i ett reportage i Expressen (låst artikel) om blåljuspersonalens vardag i Järva. Jag vet inte hur det är meningen att läsaren ska reagera, men min första tanke är att blåljuspersonalen borde ha följt uppmaningen och låtit den skjutne få behålla tröjan intakt.

Min andra tanke är: Hur fan går en Versacetröja ihop med Märta Stenevis påstående att kriminella i så kallade utanförskapsområden är nertyngda av fattigdom?

En kortärmad t-shirt signerad Versace kan kosta uppemot 5000 spänn och en vanlig enkel sweatshirt 6000. Därefter blir det bara dyrare. (Den som vill kan roa sig med att gå igenom Versaces produkter här.)

När barn och ungdomar blir rånade av kriminella gäng har polisen en tendens att skylla på offren. Vanliga skötsamma ungdomars dyra kläder och mobiltelefoner är ju så provocerande för de stackars kriminella, det måste vi faktiskt förstå. Men hur många vanliga svenskar – hur många av de senaste årens rånoffer – bär Versacetröjor? En försvinnande liten del, skulle jag tro, i alla fall utanför Östermalm och Djursholm. Rånen mot skötsamma, normala ungdomar handlar om att visa sin makt och dessutom ofta om rasism och hat mot etniska svenskar.

Ändå har Märta Stenevi mage att komma med sådana här oförskämda påståenden, som om de så kallade ”utsatta” områdena är kåkstäder där folk bor i skjul utan rinnande vatten, och där det varken finns skola eller andra offentliga verksamheter – när det tvärtom ofta är så att politikerna strösslar projektpengar över de här områdena i parti och minut. Och hon är långtifrån ensam. Detta har politiker, myndigheter och en mer eller mindre samlad mediekår försökt tuta i oss i decennier.

Det är förvisso så att svår fattigdom kan vara en inkörsport till kriminalitet, det är det nog få som nekar till. Men då handlar det om verklig fattigdom, inte om den självförvållade brist på resurser som uppstår när hela familjer och klaner lever på bidrag istället för att anpassa sig och ta arbete. Den som blir kriminell i Sverige blir det inte för att få råd med mat utan för att få råd att köpa – eller makt att med våld kunna stjäla – Versacetröjor och andra lyxartiklar som vanligt skötsamt folk inte ens kan drömma om. De gängkriminella är vare sig fattiga eller utsatta såvida inte Stenevi menar att det är en mänsklig rättighet att ha råd med exakt all lyx man vill ha.

Om Märta Stenevi hyste minsta uns av lojalitet mot vårt land, och mot de människor som fortsätter se till att hjulen snurrar trots en allt svårare tillvaro, så skulle hon aldrig komma på tanken att sprida sådana här myter. För att det är just myter inser man snabbt när man ser sig omkring i sin egen vardag. (Inte om man är Märta Stenevi, förstås, för hon lever ju i en skyddad och privilegierad vardag, men om man är en vanlig dödlig.) Hur många av dina vänner och bekanta har ett socioekonomiskt privilegierat liv, där pengarna alltid räcker till och där man aldrig behöver oroa sig för att betala räkningarna?

Själv känner jag betydligt fler som tvingas vända på varenda krona, trots att de jobbar så mycket de orkar och försöker leva så sparsamt som möjligt. Jag känner folk som inte kunnat gå till tandläkaren på flera år eftersom de knappt har någonting över när de betalat hyra och andra nödvändiga räkningar. Föräldrar, både singelföräldrar och gifta, som aldrig aldrig har råd att handla annat än second hand-kläder till sina barn. Pensionärer som tvingas gå till kyrkornas soppkök flera gånger i veckan för att ha råd att äta sig mätta. Invandrare som jobbar och sliter som matleveransbud, taxi- och bussförare, på McDonalds, som städare och personliga assistenter och som aldrig skulle komma på tanken att göra något brottsligt. Hederliga, skötsamma människor som får mindre och mindre över i plånboken trots att de gör rätt för sig och jobbar och betalar skatt.

Det är de som är de fattiga i vårt land, inte de Snabba Cash-psykopaterna som vräker sig med lyxbilar och hånar alla som lever hederligt. Ta dig en funderare på det nästa gång behovet av att sprida desinformation blir dig övermäktigt, Märta Stenevi.