
Det var nyligen presidentval i Kenya. Vinnare blev William Ruto. Han gick från vicepresident till president.
Traditionellt har den politiska kampen i Kenya stått mellan två stora folkgrupper: kikuyu och luo.
Kikuyu, som bebor de centrala delarna, är landets största folkgrupp med omkring 17 procent av befolkningen.
Landets första president Jomo Kenyatta (1964-1978) var kikuyu. Hans son Uhuru Kenyatta var president fram tills årets val.
Luofolket, som utgör omkring 11 procent av befolkningen, har hittills inte haft någon egen man på presidentposten. Deras kandidat Raila Odinga har försökt vid fem val men förlorat varje gång. Och varje nederlag skyller han på fusk.
Den nye presidenten William Ruto tillhör kalenjin-folket, liksom Kenyas andre president Daniel arap Moi (1978-2002). Moi hade utvalts av Jomo Kenyatta som arvtagare.
Kikuyu, luo och kalenjin är huvudsakligen kristna.
En annan folkgrupp växer dock i styrka i Kenya: somalierna.
När William Ruto kampanjade i landets somaliska delar bar han kaftan och hälsade folk med Assalam alaikum. I flera tal prisade han islam.
Ruto fick många röster i den nordöstra delen av Kenya där somalierna är i majoritet. Men även i huvudstaden Nairobi har somalierna vuxit i antal, och i ekonomisk och politisk styrka. Området Eastleigh, ett område där somalier är i majoritet, har blivit stadens ekonomiska hjärta.
Eastleigh, med omkring en halv miljon invånare, är just vad Magdalena Andersson säger sig inte vilja ha i Sverige, ett Somalitown.
Muslimer är en minoritet i Kenya. Men landet har en yta om omkring 580 tusen km2 och mer än hälften av denna yta, 300 tusen km2, tillhör områden där muslimer är i majoritet, nämligen North Eastern 127 tusen, Coast 80 tusen, Marsabit 67 tusen och Isiolo 25 tusen.
Enligt officiell statistik finns det omkring tre miljoner somalier i Kenya. Det är inte många jämfört med de åtta miljoner kikyuerna. Men statistiken är inte tillförlitlig. Massor av invandrare strömmar in över gränsen från Somalia till Kenya hela tiden. Kontrollen är bristfällig.
Kenyas nordöstra provins. Befolkningen består nästan uteslutande av etniska somalier:

Samma släkter bor på båda sidorna om gränsen i norra Kenya. Det är inte tydligt vem som är kenyansk och vem som är somalisk medborgare. Dessutom är det inte svårt att köpa falska dokument i det korrumperade Kenya.
Men den viktigaste faktorn som kommer att avgöra Kenyas demografiska framtid är födelsetalen.
De absolut högsta födelsetalen finns i landets somaliska områden. Mandera, en stad som ligger precis på gränsen till Somalia, har Kenyas högsta födelsetal med i genomsnitt 8 barn per kvinna. I hela landet är genomsnittet 3,4.
Det är idag en extrem skillnad mellan födelsetalen i den somaliska befolkningen, med 7 till 8 barn per kvinna, jämfört med hos kikuyu, luo och andra folkgrupper som huvudsakligen består av kristna.
I de kikuyu-dominerade delarna i centrala Kenya är födelsetalen mycket låga, omkring 2,7 till 2,8 barn per kvinna. Detta beror sannolikt på att kikuyu i högre grad anammat den moderna, västerländska livsstilen.
Det är också stor skillnad på mödrarnas ålder. I de somaliska delarna är det vanligt med mödrar i fjorton- och femtonårsåldern.
Den demografiska utvecklingen kommer onekligen att förändra Kenyas nationella karaktär. Somalia är en del av Arabförbundet och Muslim World League.
När Kenya bildades 1964 ansågs de somaliska delarna vara efterblivna och obetydliga. Försök gjordes av integrera dem i den nya ”kenyanskheten”. Dessa försök misslyckades. I stället för en kenyansering av de somaliska delarna verkar i stället få en somalisering av Kenya.
Många svenskar har en förenklad och felaktig bild av Kenya. Man tror att befolkningen är ganska homogen och genomgående svart. Kenya är dock ett mångkulturellt land där det till exempel på kusten och på öarna i Indiska oceanen har bott araber i mer än tusen år. I de stora ökenområdena i norr är stora delar av befolkningen muslimska nomader och kamelskötare, alltså beduiner, som talar kushitiska språk som oromo och somali.
BILD: William Ruto kampanjer iförd muslimsk dräkt.