En stor majoritet av ryssar stödjer Putins anfallskrig mot Ukraina. Hur är det möjligt? Vad har de att vinna på det? 

De känner tillfredsställelse.  De får sin världsbild bekräftad. De ser att inte heller lillryssarna kan sätta sig upp och kräva frihet. Också de skall tvingas in i träldomen.  

Den som i Ryssland ler mot okända anses småbegåvad. Man väntar sig aldrig något gott av den andre, vilket bara det måste vara en börda att bära i vardagen. 

Hur kommer det sig? Ingen är fri. Alla är inordnade i ett stenhårt system av över- och underordning. Den andra, den okände vet man inget om. Är han en att böja sig inför eller en att böja? 

Detta avslöjas överallt i samhället. Det kan också ses i Sverige, bland ryska invandrare och turister. Alla är ytterligt måna att hålla på sin status, om de anser sig ha någon. 

Tydligast och grymmast syns det inom armén. (Följ länken och läs!). Men hela samhället fungerar på samma sätt. Ingen kan bryta sig ut ur hierarkin. Alla är fångna. Alla lever i träldom. 

Man kan spekulera om orsakerna till denna förstelning, till denna onda ordning. Kanske är det ett mongolisk arv som suddade ut det skandinaviska inflytandet? Oavsett detta – i dag lever alla i en väletablerad ordning i vilken alla utom Putin är fångna som underlydande – och han tvingas handla som en gangsterchef. 

Detta är Ryssland. Än sedan?  Vad angår det oss? Vi må sörja ukrainarnas öde men närmare har vi inte eländet, väl? 

Jo, vi är på väg mot samma tillstånd. Inga mongolhorder behöver tvinga oss. Vi går, blinda inför vägens riktning, mot samma slags samhälle. 

Lärarna är redan kuvade. Likaså läkarna. Deras självständighet och yrkesstolthet har underordnats och knäckts av en ständigt växande, politiskt styrd och okunnig administrativ hierarki. Resultatet har blivit ständigt sämre prestationer. 

Energisektorn, tidigare styrd av yrkesskickliga ingenjörer, har underordnats en romantisk, ungdomlig och mycket okunnig politisk klick, som nu försöker ljuga sig bort från sitt ansvar inför blottläggandet av den försvagade energiförsörjningen. 

Den senaste flykten från ansvar uppvisar det statsråd som säger sig kunna upphäva den av en destruktiv invandringspolitik orsakade segregationen. Han påstår sig kunna få invandrare och svenskar att flytta till varandras områden, att blandas. Han låtsas. Han vet, han likaväl som alla andra, att pursvenskar inte vill integreras med folk från mellanöstern och Afrika – och vice versa.  

Allt detta sker under jämlikhetens fana. Det som skulle ske för att öka allas frihet leder direkt mot allas ofrihet, mot att alla blir beroende av den – okunniga och förljugna – politiska makten. 

Vi skall också in under träldomen. Och man protesterar inte. Beroendet av och rädslan infört makten har gjort alla till nackböjande konformister.