PATRIK ENGELLAU: Principlös politik

Här följer några punkter som jag är ganska säker på:

  • Det finns många människor i världen, kanske särskilt människor i statens beslutande funktioner, som är övertygade om att människans utsläpp av växthusgaser är på väg att höja jordens temperatur på ett sätt som inom kort kan leda till stora risker för mänskligheten.
  • För att förebygga den befarade temperaturhöjningen har människor i beslutande funktioner bestämt att utsläppen av växthusgaser ska minskas drastiskt och vara totalt eliminerade om ungefär femton år. (Sverige ska bli utsläppsfritt till 2045 och Storbritannien till 2050.)
  • En komplikation är att medborgarnas höga levnadsstandard (i vissa länder) och chanser till dräglig överlevnad (i vissa andra) är nära kopplad till utsläppen av växthusgaser eftersom mänsklighetens bekväma liv beror på att vi i ökande utsträckning använder energi, särskilt fossil energi, till att stötta vår livsstil.
  • Av detta följer något som människor i beslutande positioner inte riktigt gillar att tala om, nämligen att strävan efter nollutsläpp kommer att sänka vår levnadsstandard. Det är en framtidsvy som folk i allmänhet starkt ogillar när sanningen går upp för dem vilket den ännu inte riktigt har. (Många människor från miljörörelsen är undantag eftersom de när förhoppningar om att ett fattigare liv ska förädla samhället och människan.) Världen befinner sig just nu i ett skede när verkligheten tycks tränga sig på.
  • Människor som fattar beslut har sedan länge insett att folk i allmänhet inte frivilligt och av sig själva kommer att minska sin energikonsumtion utan måste tubbas till detta. Folk gillar den livsstil som en myckenhet med billig energi tillåter. Det måste till statliga åtgärder för att förmå folk att använda mindre energi.
  • De statliga åtgärder som sätts in mot energiförbrukningen är i huvudsak ekonomiska enligt Systembolagets teori att om alkoholen blir dyrare så köps det mindre. Därför höjs energiskatterna och blandas dyra biodrivmedel i bilbränslet. Framför allt blir elen dyrare. En del bedömare menar att elkostnaderna kan stiga med 50 000 kronor om året för ett normalhushåll. Det är på den punkten som komplikationer tillstöter.
  • Egentligen borde detta års energiprishöjningar vara gefundenes fressen för miljöpolitikerna eftersom höjda energipriser ger medborgarna starka incitament att spara på energin vilket är precis vad som enligt dem krävs för att föra samhället mot nollutsläpp av växthusgaser och på så vis rädda jorden från en inom kort stundande klimatkatastrof. Dessa politiker borde jubla och förklara för folket att prishöjningarna är det bästa som kunnat hända. De borde vara tacksamma för att alla blir varse hur livet ter sig när Parisavtalets önskedrömmar förverkligas. Hela världen har ju i demokratisk ordning debatterat detta på ett oändligt antal internationella klimatmöten och fattat globalt bindande beslut under SvT:s och Johan Rockströms uppmuntrande tillrop så ingen kan hävda att det kommer som en oväntad och obehaglig överraskning.
  • Men det gör det ty folket har i verkligheten aldrig riktigt tagit till sig miljöpropagandan. Jo, att rädda världen från värmedöd kan folket nog tänka sig men inte om det ska kosta 50 000 kronor extra för elen varje år. Och plötsligt går det upp för de mest skarpsinta bland politikerna att den framåtblickande miljöpolitik de trodde var fast förankrad i det allmänna medvetandet kanske inte alls är krokad i väljarnas hjärnor. Då tornar ett problem upp sig för de mest klarsynta politikerna. Hur ska de förklara för skattebetalarna att energiprishöjningarna är de förväntade resultaten av deras medvetna politik som medborgarna själva bekräftat i val efter val? Den uppgiften är som att försöka stoppa tillbaka anden i flaskan.
  • Därför uttänks en ny förklaring till prishöjningarna. Det är fienden som ligger bakom dem, nämligen Putin. Att oljepriset stigit långt innan Ryssland anföll Ukraina behöver man inte prata om. Nu har det officiella Sverige fastställt att Putin är ansvarig.
  • Här kommer det mest paradoxala av allt. Den politik som förut skulle göra energin dyrare för att folk skulle konsumera mindre vänds 180 grader. De ansvariga politikerna börjar nu tvärtom sänka energiavgifterna och ge särskilda energibidrag som kompensation till skattebetalare som utsatts för den tidigare så genomtänkta politiken. Det är som om det stått en tjänsteman från Skatteverket utanför Systemet och gett kunderna ekonomisk gottgörelse i proportion till hur många centiliter beskattad alkohol de inhandlat.
  • Miljöpolitiken började med FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972 firar alltså femtio år (bilden). Men det har mest varit nya byråkratier och internationella konferenser och väldiga mängder prat. Det verkade inte vara på allvar. Men i år, 2022, verkar det som om miljöpolitiken för första gången visar klorna. Då grips miljöpolitikerna av bävan och visar tecken på att vika sig för en dovt mullrande folkvilja. Själv tror jag att detta kan vara början till slutet för en alltför uppskruvad ambition hos politikerna att göra om människornas livsvillkor. Politikerna har velat ta makten över allting men det verkar inte gå.
Patrik Engellau