Nu sitter valaffischerna uppe. Varenda morgon när jag kommer ut i köket och ska sätta på kaffet åker hjärtat upp i halsgropen eftersom det ser ut som om någon står och stirrar mot mig från gångvägen bortom mitt hus. Det tar någon sekund innan jag inser att det är en affisch med en klämkäck socialdemokrat som kandiderar till kommunen och lovar Högdalens invånare mer rättvisa. Eller något sådant.

I Dagens Nyheter förklarar valaffischexperten (man kan ju vara expert på det mesta) Orla Vigsø, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, att 2022 års valaffischer är tråkiga:

”Det är inget som sticker ut. Det är verkligen inte ett år där man gjort något nyskapande med grafik, spännande bilder eller liknande. Det är väldigt många klassiska porträtt på politikerna, som vi har vant oss vid att se det senaste decenniet”, säger han.

Man undrar vad han hade velat se istället. Magdalena Andersson i förförisk pose, iförd tunn negligé hemma i dubbelsängen? Ulf Kristersson i sandlådan med en leksaksgrävskopa? Nooshi Dadgostar vördnadsfullt på knä framför en gammal sovjetflagga? Ja jag vet inte, och det vet tydligen inte han själv heller eftersom han inte föreslår något slagkraftigt alternativ.

En ny trend, förklarar valaffischexperten, är dock att flera partier använder ”det nya modeordet Sverige”.

”-Sverige blir fokus i många partiers kampanjer. Det är som att det är en krismedvetenhet kring Sverige, som kan ha att göra med att vi är på väg ut ur en pandemi – och kanske även att den utrikespolitiska situationen är som den är.” menar han.

”Modeordet Sverige”, sug på den karamellen ett tag. Som om det vore märkligt (rentav obehagligt?) att Sverige står i fokus på svenska valaffischer. Och reportern hakar förstås på:

”Du tror att det kan ha att göra med kriget i Ukraina?” frågar han ivrigt och experten svarar skyndsamt:

”Precis. Kriget och kanske känslan av utsatthet, att vi som land har något att kämpa emot. Partierna appellerar till en känsla av samhörighet.”

Man kan nästan höra det nedlåtande tonfallet. ”Känslan av utsatthet, att vi som land har något att kämpa emot”, ungefär som om detta bara är inbillning – trots att vårt land skakas av skjutningar, religiös fanatism och klankriminalitet.

Att det överhuvudtaget ses som en ”trend” att Sverige står i fokus när nationen Sverige går till val är förstås direkt absurt. Borde inte Sverige stå i fokus i alla val? Inte enligt valaffischexperten och DN:s reporter, om jag förstår saken rätt. Låt oss hoppas att partierna bättrar sig till nästa val, när kriget i Ukraina förhoppningsvis är över, så vi slipper se Sverige nämnas alltför mycket i valrörelsen 2026 eller?

Samtidigt som valaffischexperten sågar valaffischerna generellt och liksom beklagar att ”ingenting sticker ut” medger han att ett parti faktiskt gör det. Sticker ut, alltså. Så här säger han:

”Men Sverigedemokraterna sticker ändå ut genom att vara mer färgglada än de andra. Bilderna är mer som facebook- eller instagrambilder. De har också block runt vissa ord, precis som på sociala medier.”

Detta medgivande kommer längst ner i artikeln, nästan som en liten fotnot. Förhoppningen är sannolikt att läsaren redan slutat läsa innan han eller hon kommer till slutklämmen för det vore ju förargligt om det framstod som om Sverigedemokraterna faktiskt lyckats bäst med valaffischerna.

Sveriges Television har också pratat med experter (det finns tydligen en hel drös valaffischexperter i vårt land) och även dessa dömer ut valaffischerna. För trist och för traditionellt, helt enkelt – och alldeles för mycket fokus på Sverige förstås, det är de rörande eniga om. Det måste väl ändå finnas viktigare saker att fokusera på när svenskarna ska gå till val?