Gästskribent INGVAR ERICSON: Ta bort den gula knappen! 

”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej.  

Vad därutöver är, det är av ondo.” 

Markus 5:37 

Så har det då hänt igen! Vi har fått uppleva att ännu en omröstning i riksdagen, i en viktig fråga, avgjordes genom en majoritet med en rösts övervikt. Samma mönster som tidigare med en majoritet, bestående av regeringspartiets ledamöter, några ledamöter som var frånvarande och så regeringens stödpartier som ”avstod” från att redovisa sin uppfattning, d.v.s. som tryckte på den gula knappen.  Vi har sett det här mönstret vid flera tillfällen under de senaste åren. Viktiga frågor ska inte avgöras på det sättet. 

Vi har rätt att kräva att våra valda politiska företrädare både ska ha och redovisa sina åsikter i omröstningarna i riksdagen. Det är oss väljare de företräder och inte sig själva. Om de då istället väljer att ”avstå” från att ta ställning, d.v.s trycka på gula knappen, sviker de sitt uppdrag. Det måste vara en självklarhet att man som riksdagsledamot ska bilda sig en uppfattning om sina väljares syn på det man ska rösta om. Vad, eller vem, är det annars man säger sig ”företräda”?  

Vad innebär det då att istället välja att ”avstå”? 

Att avstå i en omröstning innebär att man väljer att inte ta ställning. Man försöker istället ”sitta på två stolar” samtidigt. Man kan, som Annie Lööf på Twitter beskrev det inför omröstningen mot Morgan Johansson hävda att partiet (!) ”… helt ställer sig bakom den kritik mot honom som ett enigt KU riktade” men sedan undandra sig ansvaret för de konsekvenser ett bifall skulle få genom att inte ta ställning utan ”trycka gult”. Om man som ledamöterna från Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet verkligen ansåg att kritiken ”…inte [var] av en sådan art att den motiverar ett misstroende” skulle man visat detta genom att rösta ”Nej”. Ett val kan inte avgöras genom att man inte väljer något alternativ. 

Det sägs att rätten att ”avstå” ska förstås som en rätt att inte behöva ta ställning utan istället ”tolerera” konsekvenserna av ett avslag. För en misstroendeförklaring krävs nämligen att en majoritet av riksdagens samtliga 349 ledamöter röstat för yrkandet. Avgörande blir då att de ledamöter som varit frånvarande eller valt att ”avstå” inte uttryckligen har stött yrkandet. De räknas därför till gruppen som yrkat avslag. Man måste fråga sig vad syftet med detta är. Varför ska man kunna ”avstå” om det ändå i praktiken är likvärdigt med att rösta ”nej”? Och varför ska det räknas som ett ”Nej” om man av någon anledning inte kunnat eller helt enkelt valt att inte närvara vid omröstningen? 

Behövs överhuvudtaget den gula knappen? 

Nej, jag anser inte det. I den nyligen avgjorda misstroendeomröstningen var det 174 ledamöter (M, SD, KD och L) som röstade för bifall. Alltså en röst för litet för bifall. Men det var bara 97 ledamöter (S) som hade kurage att klart rösta för avslag. Alltså en minoritet. Sedan var det 70 ledamöter (C, V, MP + en partilös) som inte ville ta ställning och 8 som inte ens var där. Varför ska det utgås från att dessa 70 + 8 ledamöter hade uppfattningen att de hade fortsatt förtroende för Morgan Johansson? De 70 ledamöterna ”tolererade” honom fortsatt som justitieminister medan de 8 överhuvudtaget inte redovisade någon åsikt. Trots det sitter han alltså kvar. När frågan om riksdagen har förtroende för en minister kan det bara finnas ett besked – antingen har man det eller så har man det inte. Någonting däremellan finns inte! 

Varför ska inte Markusevangeliets visdomsord att ”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej. Vad därutöver är, det är av ondo” tillämpas även i Sveriges riksdag? Som väljare har vi rätt att kräva att våra valda företrädare, speciellt när frågan gäller förtroendet för en sittande minister eller blivande statsminister, står upp för sina åsikter och tar ansvar för de konsekvenser beslutet medför för landet och inte låter sig degraderas till ”knapptryckar-ombud” för de partier de är medlemmar i och ”trycker gult”.  Det är dags för ändring på den här punkten! 

Ta bort den gula knappen! 

Ingvar Ericson är civilingenjör och arbetade efter examen nästan 20 år med anläggningsverksamhet inom petrokemi och civila sprängämnen både i Sverige och utomlands. Efter det har han drivit eget dataföretag i 25 år tillsammans med sin fru. Idag är han pensionär och följer med en viss bävan den politiska utvecklingen i landet.  

Gästskribent