Allt medan fler och fler banker och butiker slopar kontanter och kallar sig ”kontantfria” (som om kontanter skulle vara ett jätteproblem och alla blir friare och lyckligare utan dem) kommer krav från myndigheterna på att varje svensk bör ha en summa kontanter hemma. Men vad ska vi ha dem till om vi inte får handla för dem? Ska vi lukta och känna på dem, eller kanske äta dem?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps överdirektör Camilla Asp har sagt att man bör ha 2000 kronor hemma i kontanter i händelse av att banksystemet kollapsar. Det är också bra att ha kontanter i olika valörer ifall butikerna inte har någon växel, förklarar hon. Annars kan det ju bli så att man inte får någon växel tillbaka på femhundringen man lämnar när man köper en liter mjölk och det vore ju lite trist.

Det hon undviker att upplysa om är hur i hela friden det ska gå till att få ihop alla dessa olika valörer. I uttagsautomaterna går det enbart att få 100-, 200- och 500-kronorssedlar (ibland bara femhundringar) och var har hon tänkt att man ska växla in dessa till tjugor, femtiolappar och mynt? I de ”kontantfria” butikerna”? Hos den ”kontantfria” banken? Ooops, det går ju inte. Ska vi helt enkelt ställa oss i kö på MSB:s huvudkontor för den servicen, eller?

Naturligtvis inte. Var vi ska få tag i våra 2000 kronor struntar väl MSB fullkomligt i. Att uppmana medborgarna att ha kontanter i olika valörer hemma när det snart sagt inte finns en enda bank eller butik som använder kontanter, än mindre är beredd att växla stora sedlar, är ett direkt hån mot folket. Vad har MSB gjort för att förhindra det kontantlösa samhällets framväxt – för att stoppa butiker från att fnysa åt giltiga betalningsmedel? Inte ett jota. Men att komma med pekpinnar går ju alltid utmärkt.

”Kontantfria” butiker är ett otyg som inte alls borde få finnas, särskilt inte i ett land där myndigheterna mer eller mindre kräver att medborgarna ska ha kontanter hemma. Men våra styrande ser uppenbarligen ingen motsats i att sopa banan för ett kontantlöst samhälle samtidigt som de högljutt uppmanar medborgarna att samla på sig kontanter. Regimen, och dess myndigheter, står helt enkelt inte på medborgarnas sida. De spelar bara teater.

Riksbankens ledning är lika verklighetsfrånvänd, den. De uppger visserligen att de har depåer med kontanter som kan komma att användas vid en eventuell kris – men att det kan bli problem att få ut sedlarna i samhället. Vad i ska de då ha depåerna till? Ska Stefan Ingves och avdelningscheferna använda dem för uppfriskande pengabad, likt Joakim von Anka?

Det är så mycket som är sjukt i det här landet, och detta med kontanterna följer samma mönster som allt annat. Det finns inte längre någon koppling mellan staten, med dess myndigheter, och de vanliga medborgarnas liv. Det finns heller inga som helst ambitioner att underlätta för medborgarna. Allt pappa staten och farbror MSB gör är att tala om för oss är att vi ska ha kontanter i olika valörer hemma, men det är ingen som tar ansvar för att vi kan få tillgång till dessa kontanter eller handla för dem. Det är bedrövligt.