BITTE ASSARMO: Sven Melander – en institution inom svenskt kultur- och nöjesliv

När jag såg på nyheterna att Sven Melander hade gått bort högg det till i hjärtat. Inte för att jag kände honom, eller för att döden är värre när den drabbar kända människor, utan för att han under så lång tid var en institution inom svenskt nöjesliv och kultur. Det går liksom inte att tänka tillbaka på de senaste fyra decennierna utan att Sven Melander dyker upp i en eller annan form. Att han nu är borta känns nästan overkligt.

Jag var bara arton år när Sällskapsresan hade premiär. Och även om det förstås var den fumlige och bortkomne Stig Helmer som var huvudperson i denna briljanta och träffsäkra komedi så var det ändå Sven Melanders Berra som, tillsammans med polaren Robban (Weiron Holmberg), var den mest oförglömlige. Och ribban sattes ju redan i filmens inledning, när Berra checkar in:

”Ja va fan man va ju nykter i morse, men nu börjar det ordna upp sig vet du.”

Det där blev en klassiker förstås. Jag vet inte hur många år vi höll på med det där, jag och mina kompisar. Varenda gång någon ställde frågan blev svaret detsamma: Berras svar från Suntrips incheckningsdisk. Det händer faktiskt fortfarande att jag drar till med det där, om tillfälle ges. Och jag tycker fortfarande det är lika galet kul. Precis som kommentaren inne på flygplatsens toalett, där han till sin förvåning får se Stig Helmer göra flygövningar.

”Själv tar jag mig ett järn istället” säger han sävligt och erbjuder en hutt. Men nej tack, Stig Helmer tål inte starksprit – varpå Berra drar ner solbrillorna, ser sig i spegeln och säger:

”Nej, vem fan gör det!”

Sven Melander var förstås mycket mer än ”bara” en komiker. Han började sin bana som journalist och dessutom en mycket kompetent sådan. Han skrev om det mesta – sport, nöje, nyheter. Men det var som komiker han blev folkkär – med Berra förstås men också med figurer som trollet Rulle, den danske hovbagaren Preben, och kocken Werner som dök upp i Nöjesmassakern, och Steve me Lloyden i Tack för kaffet. Personligheter som numera är lika starkt förknippade med den svenska kulturen som Strindbergs värmländske dräng Karlsson, Mobergs utvandrare och Astrid Lindgrens älskade barnbokshjältar.

Fullkomligt fantastisk är ”Fred på jorden”, där han intervjuar ett barn om vad hon önskar sig mest av allt i hela världen. Hon önskar sig en hel massa saker, dock inte just det som den politiskt korrekte journalisten vill att hon ska önska sig. Det krävs en hel del övertalning för att få det rätta svaret.

När man kollar på de gamla klippen med Sven Melander inser man att det faktiskt är väldigt mycket han har gjort som är just oöverträffat. Dagens så kallade komiker kan knappt får mig att dra på munnen ens, än mindre gapskratta. Men jag behöver bara tänka på ”Skitgubbar”, som han gjorde med Mille Schmidt i Vitsuellt 1980 för att skrattet ska börja bubbla upp. Sven Melander var ett komiskt geni, helt enkelt.

Det finns säkert de som tycker det är trist att Sven Melander är ihågkommen mer för Berra, Rulle och Steve me Lloyden än för allt annat han gjorde. Det tycker inte jag. Sven Melanders komiska figurer är en svensk institution, lika levande idag som de var när han först uppfann dem. Och jag kan inte tänka mig något finare än att för evigt förknippas med den svenska folksjälen och den svenska kulturen.

Bild: Berra och Robban njuter av charterlivet i Sällskapsresan (1980)

Bitte Assarmo