BITTE ASSARMO: Svenska politiker är floskelmaskiner

Nyligen hörde jag Boris Johnson tala om kriget i Ukraina och även svara på frågor från journalister. Det var en närmast chockartad upplevelse, som lämnade mig mållös. Boris Johnson svarade nämligen på varenda fråga utan att svänga sig med floskler och utan att bli förnärmad.

Det tog ett tag innan jag hämtade mig från chocken, men när gjort det så dök det upp vissa minnesbilder i mitt huvud. Minnesbilder av en tid när även svenska politiker gjorde det som Boris Johnson gjorde när han höll pressträff. Minnesbilder – eller är det fantasier?

Jag vet ärligt talat inte längre, för våra svenska folkvalda har så länge agerat floskelmaskiner att jag inte ens vet om det någonsin sett annorlunda ut. Kanske har det alltid varit likadant, med den enda skillnaden att vi under min uppväxt enbart hade två TV-kanaler och begränsad tillgång till utländska nyheter.

Ibland undrar jag om det inte är just så det ligger till. Hela den socialdemokratiska styret, genom alla år, har varit ett socialt experiment, en oblodig revolution som lockat med morötter snarare än hotat med piskan, men som i grund och botten nött bort den svenska folksjälen. Sverige idag är inte det Sverige som mina föräldrar, eller deras, föddes in i.

Många skulle förstås hävda att dagens Sverige är bättre, och visst är det så om man ser till enbart det materiella. Men jag har alltid sett folksjälen som minst lika viktig. Kärleken till nationen, stoltheten över den, omsorgen om de närmaste, banden till det förflutna – var är vi utan allt det?

Svaret är: I Sverige 2022. Där politiker jobbar för sig själva och sina karriärer och rapar floskler på löpande band och där ingen medborgare kan vara säker på att de styrande vill folket väl.

Jag vet som sagt inte när det började. Skedde det redan när socialdemokraterna tog makten första gången eller har det kommit gradvis, genom decennier av närmast oinskränkt makt? Oavsett vilket så fanns det en tid när man kunde – eller i alla fall inbillade sig att man kunde – tro på dem. Under den tid då den socialdemokratiska maktapparaten saknade motstånd i form av internet och liknande hot så kunde ledarna kosta på sig att vara hyfsat tillmötesgående och svara på åtminstone en del frågor. De visste ju att medborgarna, åtminstone majoriteten av dem, inte hade tillgång till särskilt många andra åsikter än de ”rätta” och de behövde därför inte vara rädda för alltför svåra frågor. Men ju mer frihet vi fått – och med frihet menar jag det internet som tillåter att vi får ta del av nyheter och berättelser som inte är filtrerade genom regimstyrda public service – desto mer lättirriterade har våra politiker blivit när det ställs frågor de inte vill svara på.

Numera intar de nästan alltid, och med få undantag, en aggressiv försvarsställning i de fall då medierna ställer frågor de inte vill svara på.

Väldigt populärt är att svara ”det har vi redan förklarat” på en fråga som de absolut aldrig förklarat svaret på tidigare – försvarsminister Peter Hultquist är något av en expert på det området och kan prata hur länge som helst utan att säga ett enda dugg.

All kritik kategoriserar de grötmyndigt och arrogant som hat och hot. Grötmyndiga är de, och sura som citroner i ansiktet, när de kategoriserar all De har dessutom, vid flera tillfällen, visat att de inte alls är förtjusta i tryck- och yttrandefrihet. Vem har väl glömt när självaste statsministern gick till attack mot Katerina Janouch för att hon sa sin mening om Sverige i tjeckisk TV? Och Morgan Johansson ska vi inte tala om. Han är faktiskt direkt samhällsfarlig. I hans värld är det endast socialdemokrati som kan räknas som en demokrati.

Ibland avfärdar de obekväma frågor helt och hållet och de får hjälp av sina medier. Under en pressträff i januari tog sig SVT för att stoppa sändningen just när journalisten Per Shapiro, som ställt besvärliga frågor om den svenska vaccinpolicyn, skulle ta till orda. Förklaringen SVT själva gav var förstås ingen förklaring alls utan bara floskelfyllt svammel.

Våra politiker verkar trivas bäst när de får ta selfies på sociala medier, leka krig eller festa med smartaste bästaste tjejgänget. Och visst, jag vet att Boris Johnson också festat en del – han var i alla fall i rejält blåsväder efter att han bevistat en fest ungefär samtidigt som vanliga britter tvingades isolera sig – men han kan åtminstone svara på frågor utan att blänga och knipa med munnen. Och jag tänker att oj vad jag skulle önska att åtminstone en – bara en enda – av våra folkvalda skulle kunna göra samma sak.

Bitte Assarmo