BITTE ASSARMO: Meningslösa manifestationer

Ibland undrar jag om det moderna samhället, med sociala medier och det växande behovet av omedelbar bekräftelse – instant gratification – har gjort människor korkade. Numera vänder politikerna hellre örat till Twitter (som inte alls är så representativt för folkviljan som de tycks tro) än mot folket. Det är inte bara USA:s expresident Donald Trump som verkar ha ett omättligt behov av att visa upp sig själv på sociala medier – många lider av samma sjuka.

I Sverige var Carl Bildt en av de första politiker att börja använda Twitter som en plattform för sin snusförnuftiga och ofta rätt dumdryga omvärldsbevakning. Numera sitter varenda tjomme i riksdag och regering med näsan i mobilen och hamrar fram vad de tror är kloka och angelägna inlägg, inte sällan på arbetstid dessutom. Läckra selfies hör till, förstås – upp med mobilen bara och så på med ett tandvitt leende. Jobba, vad är det?

De tror de hänger med och är moderna, men deras hysteriska närvaro på sociala medier fjärmar dem från de medborgare som avlönar dem och gör dem enögda och inskränkta. Och det är likadant världen över, i alla fall i västvärlden. Ibland tänker jag att hela västvärlden kan lägga ner alla regeringar och parlament och bara sitta på sociala medier dagarna i ända, för det verkar ju ändå vara där de helst vill synas. Som Kanadas representant i FN nyligen, som bestämde sig för att använda Twitter för att manifestera lite extra mot Ryssland.

Efter att Rysslands FN-ambassadör Vasily Nebenzya i ett brev sökt stöd för en resolution om hjälp till civila ukrainare, tyckte Kanadas FN-representanter att det var en jättebra idé att lägga upp brevet på Twitter, självklart i en reviderad version.

”Tack för ert brev, Ryssland. Vänligen beakta våra förslag på ändringar nedan”, skrev Kanadas FN-representation och publicerade sin egen version av brevet, med röda pilar, överstrykningar och kommentarer i stil med ”vi känner inte att avslutningen riktigt fångar det förakt som brevet visar för era kollegor i FN, här är ett alternativt slut”.

Nyhetssajten Omni – som är en del av det mäktiga och allestädes närvarande mediehuset Schibsted – rapporterar om tilltaget med förtjusning och kallar det ”en ovanlig diplomatisk manöver”. Det är ju så himla coolt när till och med FN avhandlar sina ärenden på sociala medier, liksom.

Själv tycker jag bara att det är urbota barnsligt. Utan att ta ställning för Ryssland i deras krig mot Ukraina håller jag med ryssarna i deras uppfattning att det är sandlådenivå. Barnslig plakatpolitik kan man också kalla det, och en totalt meningslös manifestation som endast syftar till att visa världen att Kanada står på rätt sida. Det är så man vill spy, för att tala ren svenska.

Det är lite som när svenska politiker envisades med att göra handhjärtan på bild för några år sen, för att visa sitt stöd för det ena och det andra. Vad var det för mening med det? Ingen alls. Det finns inte en enda människa som haft någon nytta av att folk som Gustav Fridolin och andra clowner gjort handhjärtan på sociala medier – inte en enda flykting, inte en enda misshandlad kvinna, inte ett enda brottsoffer. Ingen alls förutom Fridolin själv och hans lika barnsliga pajaskollegor som fick godhetspoäng när den sensationslystna kvällspressen hyllade dem för deras tomma gest.

Det finns inte heller en enda ukrainare som har nytta av att Kanada tramsar på Twitter heller. Men för Kanadas del är det ju totalt riskfritt så som alla meningslösa manifestationer är. Det är patetiskt.

Bitte Assarmo