PATRIK ENGELLAU: Att skjuta sig i foten

Med hjälp av all den kreativitet man förmår mobilisera skulle man kanske kunna tänka ut en ännu mer skadlig politik, nationellt och internationellt, än den som västerlandet nu bedriver. Den skadliga politiken står på tre stadiga pelare. De mest skyldiga länderna är, tror jag, USA och Sverige, USA för att det är arrogant och impulsivt, Sverige för att det är oreflekterat trosvisst och självförhärligande.

I grunden ligger västerlandets PK-istiska religion enligt vilken politiker är allsmäktiga. Genom att dra i spakar och ställa in reglage och trycka på knappar kan de till exempel förändra jordens klimat och till och med kompensera för sina egna troligen felaktiga åtgärder såsom när de genom att trycka pengar och dela ut till folk tror sig kunna få fart på ekonomier som de närapå förlamat genom pandeminedstängningar. I själva verket leder det bara till förnyad inflation som kan sänka oss.

Den första stadiga pelaren är just den internationella energiomställningen enligt Parisavtalet och alla de nationella regelverk som i vissa fall syftar till att lägga på ytterligare bördor och i andra att försöka dra sig undan besvären. I västerlandet är avsikten att lägga på än obekvämare tagelskjortor för hållbarhetens skull.

Världen, framför allt västerlandet, ska bli fossilfri. För några år sedan trodde jag fortfarande att det fanns en genomtänkt plan för hur det där skulle gå till men sedermera har jag till min häpnad upptäckt att beslut om exempelvis övergång till vindkraft fattats på helt religiösa grunder snarare än efter ingenjörsmässiga beräkningar. Beslutsfattarna verkar tro att bara man förbjuder eldning med fossiler så kommer hållbara alternativa energikällor att springa fram som svampar ur marken.

Men så är det inte. Det första som händer är inte att ny teknik uppstår utan att priset på fossiler ökar och dessutom ganska rejält eftersom efterfrågan är vad ekonomer kallar oelastisk vilket betyder ganska okänslig för priset. Man har den lastbil man har och det ändrar sig inte ens på medellång sikt. Antifossilpolitiken leder därför mest till oljeprishöjningar särskilt som Biden beredde vägen genom att förbjuda brytning av amerikansk skifferolja. Politiken inleddes på allvar för ungefär ett år sedan och så här har Dow Jones oljeprisindex utvecklats under den tiden:

Kriget i Ukraina är den andra pelaren. Kriget har andra orsaker än hållbarhetspolitiken men dess effekter blir troligen detsamma, nämligen inflation via bortfall av fossila bränslen. Häromdagen förklarade president Biden att USA ska straffa Ryssland genom att sluta köpa rysk olja. Ryssarna slog genast tillbaka och förklarade att de skulle straffa väst genom att inte sälja fossiler och kanske inte heller vete, aluminium och andra råvaror. Därmed ökar oljebristen ytterligare i väst. Det brittiska forskningsinstitutet Centre for Economic and Business Research har räknat ut att inkomsterna i Storbritannien kommer att falla med 4,8 procent i år och 1,4 nästa år. Jag vågar slå vad om att det blir värre. Fattiga människor drabbas förstås särskilt hårt. Tidigare seklers hungerkravaller verkar inte längre så avlägsna.

Den tredje undergångspelaren är de västliga statsmakternas relativt nyvaknade intresse för att trycka pengar och dela ut. Det började under pandemin med stora nationella penningrullningar och fortsatte med EU:s stora hjälppaket som ska finansieras av länder som Sverige och avnjutas av länder som Spanien. Detta bäddar för kraftfull inflation. Det enda glädjande är att Biden inte fått fart på sitt penningtryckningsprojekt Build Back Better som i full skala skulle ha kostat ungefär fyra svenska bruttonationalprodukter att kasta på olja och andra bristvaror.

Jag väntar bara på att ett nytt förnuft bryter ut som lägger ned klimatpolitiken, avslutar kriget och slutar trycka pengar. Allt detta, utom kriget, beror på politiker som anser sig göra gott.

Patrik Engellau