BITTE ASSARMO: Bär män skulden för våld i lesbiska relationer?

Mäns våld mot kvinnor står högt på agendan idag. Och så ska det naturligtvis vara. Män som slår kvinnor är inga riktiga män, de är kretiner.

Det här är jag och mina manliga vänner (och naturligtvis min man, vilket jag knappast behöver nämna) rörande överens om. Ingen av dem utövar våld mot kvinnor utan är i grunden goda, kärleksfulla riktiga män. Inte ens de vita, etniskt svenska männen bland mina vänner, är våldsamma naturer.

Den som tycker sig ana en viss ironi där har helt rätt. För samtidigt som dagens värdegrundsfanatiker hävdar att vita, etniskt svenska män är den största farsoten i vårt land hävdar jag motsatsen. Svenska män är, generellt, vida överlägsna män från andra kulturer när det gäller att iaktta jämställdhet och behandla kvinnor på ett korrekt sätt.

Ändå är det just de vita männen som utpekas som problemet. Och de får inte bara klä skott för de många våldsbrott som begås i andra kulturers namn – de får till och med skulden för lesbiska kvinnors våldshandlingar.

Det är Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, som har bestämt att det ska vara så. På sin hemsida är de nämligen helt öppna med att även våld i lesbiska relationer klassas som mäns våld mot kvinnor:

”En kvinna som lever i en relation med en annan kvinna kan utsätta sin partner för våld. Detta våld förklaras utifrån att dominerande maktstrukturer och idéer om över- och underordning i ett förhållande har anammats i relationen. Våldets mekanismer, den gradvisa isoleringen och normaliseringen av övergreppen, är likadana i samkönade som i heterosexuella relationer.

Våld i lesbiska relationer är därför inkluderat i Roks arbete mot mäns våld mot kvinnor.”

Det här tolkar jag som att Roks betraktar våldsamma kvinnor som en produkt av det patriarkat som de hävdar hotar oss alla. Om inte patriarkatet vore så dominerande och låg som en våt filt över hela samhället så skulle lesbiska kvinnor inte bli våldsamma, helt enkelt.

I våldsamma lesbiska relationer betraktas alltså både gärningskvinnan och hennes offer som drabbade och skuldbördan ska bäras av männen. Det legitimerar lesbiskt våld och skapar en ännu större skambeläggning av männen.

Nyligen skrev jag en text om feminismen som kvinnofälla. Roks arbete mot mäns våld mot kvinnor är uppenbarligen en del av den kvinnofällan eftersom Roks, som så många andra organisationer som kallar sig feministiska, gör kvinnor till offer på ett rutinmässigt sätt.

Bitte Assarmo