I sin regeringsdeklaration sa Magdalena Andersson att hennes regering skulle koncentrera sig på att bekämpa brottsligheten. Inte bara Morgan Johansson skulle koncentrera sig, om jag förstod rätt, utan alla statsråd skulle ha kampen mot kriminaliteten som en huvuduppgift och därvid ”vända på varje sten”.

Jag skulle gärna lita på Sveriges nya statsminister där ”lita” betyder något mer stabilt än att övertygas om att även hon själv gärna skulle önska att hennes löften som genom ett under verkligen infriades. Men någon sådan oskuldsfull tilltro till statsministerns krafter är jag inte förmögen. Jo, jag tror att hon är skarpsynt och handlingskraftig. Men hon har under sju år varit ledande befattningshavare i en regering som oavbrutet lovat att bekämpa brottsligheten för att sedan, gång på gång, blivit tagen på sängen av nya mord och våldtäkter som den inte sett komma.

Var det bara Stefan Löfvens fel eller faller någon skugga även på hans efterträdare? Ska man förstå det som att finansministern under sju år suttit och frustat av otålighet över Morgan Johanssons senfärdighet med buset och att hon nu plötsligt, befriad från politiskt korrekta mentala spärrar, ska ha kommit ut som den Lisbeth Salander tillvaron ämnat henne att vara?

Det tär på förnuftet att föreställa sig detta, särskilt som man måste undra över omdömet hos en regeringschef som ena stunden anstränger sig för att verka seriös och den andra utser inte bara nippertippan Strandhäll och dumsluga Hallengren utan även marknadsskojaren Ygeman till betrodda medarbetare.

Jag skulle vilja slå vad med någon om ett högt belopp. Vad som än händer vinner jag. Det ska handla om huruvida det inför nästa val vidtas några seriösa åtgärder med identifierbara resultat mot brottsligheten. Om detta sker förlorar jag mina pengar men vinner ändå för att kriminaliteten är på reträtten. Annars härskar buset vidare nästan oinskränkt och jag får ett tröstpris i form av vinsten av vadet.

Problemet är bara att det är så svårt att definiera villkoren för vadet. Vad menas med resultat? Våra politiker har i allmänhet svårt att skilja på å ena sidan ökande offentliga utgifter och fler regler och å den andra sidan den sortens resultat som medborgarna önskar sig. Det är mycket möjligt att Andersson, vilket hon faktiskt flaggade för, fram till nästa val har lyckats satsa mycket mer pengar på polisen och de sociala myndigheterna utan att brottsligheten för den skull har besvärats tillräckligt för att den ens ska ha övervägt en taktisk reträtt.