BITTE ASSARMO: Svenska politiker och deras arroganta uppfostringsmentalitet

Det finns, hos svenska politiker, en osedvanligt otrevlig benägenhet att vilja uppfostra medborgarna. Det är möjligt att det är likadant i andra länder, det ska jag låta vara osagt eftersom jag aldrig bott några längre perioder utomlands, men jag tror ändå att svenska politikers självgodhet är relativt unik. Det finns otaliga exempel på det, både nationellt och lokalt – ett lokalt sådant är det nattöppna jourapoteket i Stockholms city.

Det finns, såvitt jag vet, endast ett dygnet runt-öppet apotek i Stockholm och det ligger på Klarabergsgatan, nära Cityterminalen. Det är dit man måste bege sig om krisen är framme och man behöver något läkemedel efter att andra apotek har stängt.

För bara några år sedan kunde man ta bilen in till stan, parkera utanför C.W. Scheele och snabbt skynda in och köpa det man behövde. Det var välkommet när man exempelvis hade ett barn som fått akut feber och medicinskåpet var tomt på febernedsättande. Men idag är det fullkomligt omöjligt att parkera i närheten av C.W. Scheele. Målmedvetet har politikerna i stadshuset minskat parkeringsmöjligheterna till den milda grad att det numera är så gott som omöjligt att hitta någonstans att ställa bilen.

Parkeringsproblem är förstås inget unikt i Stockholms innerstad. Genom åren har i stort sett alla möjligheter att parkera utmed gatorna tagits bort – man är hänvisad till parkeringshus om man alls vill ta bilen in till stan. Budskapet är tydligt och klart: stockholmarna ska helt enkelt inte köra bil i innerstan. Man ska åka kollektivt eller cykla, punkt.

Även om det är medborgarfientligt i sig så kan man kanske i någon mån förstå tanken bakom. Men att man inte ska kunna ta sig med bil till stadens enda nattöppna apotek är direkt vansinnigt. När tunnelbanan är stängd innebär det att man är hänvisad till taxi om man inte har möjlighet att cykla. Det är ju en sak att sätta in det sjuka barnet i sin egen bil – en helt annan att sätta det i en taxi eller, ännu värre, i barnsits på cykeln. Och faktum är att långtifrån alla har råd att åka taxi, särskilt inte längre sträckor.

Själv har jag inte längre barn hemma, däremot hundar och de kan också bli sjuka. När det hände för ett par veckor sen fick vi ge oss iväg hela högen – maken, hundarna och jag – för att en av oss skulle kunna sitta kvar i bilen, beredd att snabbt köra iväg om det skulle komma en parkeringsvakt. Och de kommer. Dygnet runt. Och alldeles särskilt just där, där de vet att desperata medborgare ibland parkerar olagligt för att de är i akut behov av medicin.

Jag ser det här som ett typiskt symtom på svenska politikers envetna strävan efter att uppfostra. ”Du ska inte tro att du, din lilla gräsrot, ska ha rätt att ta bilen överallt. Om du prompt behöver medicin utanför ordinarie öppettider så får du kämpa för det. Förresten är det jättemånga som inte alls har bil så det vore väldigt orättvist om de som har bil skulle komma åt medicinen snabbare och enklare.”

Vårdcentralen där jag bor har samma budskap till patienterna. Tre (!) parkeringsplatser finns i anslutning till vårdcentralen. Alla patienter, som inte har färdtjänst, ska alltså gå, cykla eller åka kollektivt till vårdcentralen. Det vore ju förfärligt om bilägare skulle få det smidigare än andra, liksom.

Det här är riktigt provocerande, särskilt som vi vet att de som bestämmer att det ska vara på det här viset inte själva omfattas av reglerna. De kan åka taxi precis närhelst de känner för det, och de drar sig inte för att göra det på skattebetalarnas bekostnad. Redan 2011, när politikerna i Stockholms stadshus började satsa för fullt på en bilfri innerstad, sköt politikernas taxinotor i höjden och ingen ska försöka inbilla mig att det har blivit färre skattefinansierade resor sedan dess.

Att en huvudstad har ett enda nattöppet apotek är illa nog – att man inte kan parkera i anslutning till det är ren skandal.

Bitte Assarmo