MOHAMED OMAR: Med ett generöst återvändarprogram tar Sverige ett stort steg mot att bli en humanitär stormakt

Varför byggs det moskéer i Sverige? En viktig anledning, förutom att missionera, är att muslimska invandrare vill bevara sin religion och sitt sätt att leva. Varför öppnas det islamiska friskolor? Av samma anledning.

Och så har vi etniska föreningar där folk som delar etnicitet, språk och kultur samlas för att umgås med varandra. De kan ibland hyra lokaler som används för bröllop och andra högtider.

Det är uppenbart för vem som helst att invandrare med en viss kultur söker till sig till varandra. Det gäller allt ifrån gruppbildningar i skolorna, farbröderna på caféer och de anställda på din lokala kurdkiosk.

Det är heller inget man skäms för. Invandrare talar helt öppet om de gillar sin kultur, de är stolta över den, och att de gärna umgås bland de egna.

Ja, varför skulle de skämmas? Mångkulturalisterna i Sverige hyllar invandrarnas kulturer. De kallas att fira mångfalden (celebrate diversity). Men den svenska kulturen ingår inte i denna mångfald. De svenskar som öppet hyllar sin egen kultur, öppet sig föredra att umgås bland de egna, och öppet enbart anställer ”gammelsvenskar” i sitt företag, kommer med stor sannolikhet att kallas ”rasist”.

År 1975 fattade en enig riksdag beslut om att införa mångkultur i Sverige. Så här står det i proposition 1975:26:

Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Det står att man ska sträva efter skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Men i praktiken har invandrarna fått privilegier som svenskar inte har. Hur då? Invandrarna kan, utan att riskera att förstöra sitt anseende, välja att ”bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten”.

De får till och med bidrag för att göra det. Men svenskar förväntas att acceptera mångkulturen och vara ”öppna”.

Bland många invandrare, särskilt muslimer som har ett levnadssätt som är så annorlunda, finns en oro att barnen ska bli försvenskade. Det händer att man skickar dem till hemlandet för att de ska lära sig vett och etikett.

Som troende muslim vill man helst leva i en islamisk miljö. Man vill höra böneutropen. Man vill inte ständigt bli ifrågasatt. Man vill kunna lita på att maten är halal. Man vill att dottern ska kunna ha sjal på sig utan att bli betraktad som en förtryckt flicka som bör räddas.

En undersökning visar att islam är den minst omtyckta religionen i Sverige. Ett förhållande som det kommer att ta mycket möda och mycket lång tid att förändra.

Minst lika besvärligt är att förändra de muslimska invandrarnas syn svenskarna. Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv.

Ouis och Roald menar att de västofobiska attityderna hindrar muslimer från att integreras i det svenska samhället. ”Det är oftast vanliga vardagssituationer som kan upplevas som besvärliga för muslimer, som då hellre väljer att inte delta i dessa”.

Det rör sig ofta om mat- och dryckesvanor, där man inte bara själv avstår från alkohol och fläsk utan även anser att man inte kan sitta vid samma bord eller vara i samma rum där dessa ”orena” saker finns. Det gör att man blir isolerad från det svenska umgängeslivet. Författarna går så långt som att hävda, och boken bygger alltså på intervjuer med muslimer, att det finns ”en generell misstro mot svenskar”.

I skolan, ibland den enda plats där invandrarbarnen får möta ursprungssvenskar och deras kultur, är det inte ovanligt att denna misstro kommer till uttryck: ”Det finns många aktiviteter i skolan som en del muslimska föräldrar inte vill att deras barn ska delta i. Det kan vara sexualundervisning, och undervisning i kristendom som upplevs och ibland missförstås som påverkan från skolan att barnen ska bli kristna.”

Det som hindrar många muslimer från att förverkliga sin dröm att leva bland muslimer är att man kommer att få en mycket lägre levnadsstandard. Det finns inga barnbidrag, socialbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag. Det finns ingen kostnadsfri sjukvård.

Därför stannar man i Sverige. Livet här ses inte som det optimala, inte som drömlivet, utan mer som ett nödvändigt ont. Här klarar man sig i alla fall. Men livet är mer än en mätt mage.

Ett generöst återvändarbidrag skulle vara den bästa lösningen för denna grupp invandrare. Med ett stort svenskt engångsbidrag får man en bra start i hemlandet. Man behöver inte längre välja mellan bröd och en lycklig själ, mellan välfärd och livskvalitet. Man får båda!

Återvändaren kan med hjälp av bidraget leva ett gott liv och samtidigt känna lyckan och tryggheten av att leva bland de egna. Man kan höra det ljuva utropet från minareterna. Man kan vara nära släkten och fira de viktiga högtiderna med dem. Man slipper oro för att skolan som ”förstöra” barnen med västerländsk moral och västerländska idéer. Man slipper leva i ett land där majoritetsbefolkningen inte tycker om islam.

Ett generöst återvändarprogram är också ett bra sätt att hjälpa fattiga länder. Idag går det svenska biståndet alltför ofta till korrupta regimer och till NGO:er med penningslukande byråkratier. Genom att ge biståndspengarna direkt till vanliga människor, som startar företag, anställer folk och på andra sätt stimulerar ekonomin, gör man mer nytta för att utveckla u-länder.

Med ett generöst återvändarprogram tar Sverige ett stort steg mot att bli en humanitär stormakt. Vi kan hjälpa människor att få ett bättre liv utan att de behöver göra minsta kompromiss med sin kultur, sin identitet och sin religion.

Det är också helt i mångkulturpropositionens anda som säger att den svenska staten bör stödja invandrare att behålla sin kultur och identitet. Det lättaste sättet att göra det är förstås att stödja dem som vill att flytta till ursprungslandet.

BILD: Al-Azharskolan i Örebro.

Klicka här för att lika min sida på Facebook.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Mohamed Omar