ANDERS LEION: Att gilla läget 

Ett av de uttryck som från militärt bruk smugit över till det civila ordförrådet är Gilla läget. Det betyder inte att man tycker om vad man får ögonen på när man ser sig om. Det betyder att man accepterar verkligheten som den är, att man inte förskönar den för att, fåfängt, göra beslutsfattandet eller livet i övrigt lättare. 

Under många år har svensk politik vägrat att gilla läget. Man har länge, och gör det i stor utsträckning fortfarande, vänt bort blicken när den avslöjat något oönskat och besvärligt, något som man inte vet hur man skall ta sig an.  

Det kan synas som om verklighetsuppfattningen, så som den avslöjar sig i samhällsdebatten, blivit något mer realistisk. Numera vågar man ändå benämna de problem som funnits i årtionden, men som länge inte ens tilläts bli beskrivna. 

Typexemplet är integration. Talesättet är ” vi kan inte ha mer invandring än den vi förmår integrera”. 

Men med den invandring som varit och som ännu, i allt väsentligt, fortsätter i samma skala blir integration omöjlig. Skolbarnen i invandrartäta områden kommer fortsättningsvis hamna utanför arbetsmarknad och egen försörjning, därför att det är omöjligt, hur stora resurser man än använder, att få gettoskolorna att fungera Det är onödigt att mer diskutera orsakerna. De är ändå uppenbara. Det går inte att få rättsväsendet att fungera gentemot invandrargrupper. Klanväldet har etablerat sig. Det – klanväldet – accepterar inte den svenska rättsskipningen. 

Det har nu gått så långt, att även om invandringen stoppas helt kommer klanväldet fortsätta, ohotat, i gettona. 

Den fortfarande dominerande politiska kraften i Sverige, socialdemokratin, vill ha det så. De skulle givetvis helst se ett slut på våldet och de systemhotande bedrägerierna, men de ser ingen möjlighet att sätta stopp för detta utan att också förlora sin mest lojala, och ständigt växande väljargrupp: de bidragsförsörjda invandrarna. 

Nu kommer kanske socialdemokratin och dess allierade att förlora makten vid nästa väl. Men även om så sker, kommer inget väsentligt att förändras. Klanväldet kommer att bestå. Våldsbrottsligheten och de systemhotande bedrägerierna mot socialsystemet liksom hoten mot och mutorna till poliser, socialsekreterare och andra med uppgift att upprätthålla ordningen och skydda klansamhällets livegna, kvinnorna, kommer att fortsätta. Det kommer också i fortsättningen vara mycket mer lönande och socialt tillfredsställande att bli gangster än vanlig löntagare i gettona – också därför att många kommer att vara utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Deras alternativ är bidragsförsörjning. (I samma situation skulle jag också välja gangsterlivet, tror jag).  

Så, vad kan man då göra? Man kan inte göra så mycket. Man måste Gilla läget. Det blir inte bättre av att man, i politiken liksom här i DGS spalter, fortsätter att mässa fromma böner. 

Vi lever i en demokrati, fortsättnings- och lyckligtvis. Det sätter bestämda gränser. Ett vanligt förslag är att satsa på återvandring. Det är klokt, men det kommer inte att ha så stor effekt. Som Jimmie Åkesson säger måste den vara frivillig. Den som förespråkar våld kan ju studera hur sudettyskar och andra tyska minoriteter behandlades sedan tyskarna förlorat kriget. De tvangs till återvandring – efter att i flera hundra år bott i områden som nu kommit att tillhöra andra länder. 

Gettona kommer fortsättningsvis att styras av klanerna – och av oregerliga fribytare, unga gangstergäng. Kanske kommer den systempåverkan som sker genom hot och mutor att kunna minskas en del – om man accepterar att den finns, och vill göra något åt den. I Göteborg och annorstädes verkar man mest vara nöjd med situationen. 

(I går såg jag Chinatown på tv. Jag hade inte sett den tidigare. Jag borde inte ha sett den i går. Urtråkig, fylld av klichéer från trettitalet och framåt. Men: då och då förklarades polisens bristande effektivitet och små möjligheter med: ”Det är i Chinatown”! Polisen gillade läget.)  

Skolorna i gettona kommer fortsättningsvis att fungera illa. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Ingen kan beordra svenskarna att älska invandrarna till den grad att de vill bo tillsammans eller ens ha sina barn i samma skolor som gettoinnevånarna. Det betyder att klasserna kommer att bestå av elever som inte har svenska som hemspråk.  

Invandrarna med avgörande inflytande i sin grupp ser gärna att svenskarna håller sig borta. Gangstrarna hotar myndighetspersoner och svenskar som ger sig in på deras område. Också polisen drar sig för att göra någon insats i gettona. Det är obehagligt, besvärligt och farligt. Så kommer det att förbli. 

Även om invandringen också i praktiken blir noll kommer det mesta här i Sverige vara sig likt. 

Vad kan man göra? Man kan och bör sätta många fler i fängelse. Man kan och bör sätta invandringen till noll. Man bör försöka få så många som möjligt att återvandra. Man kan och bör minska bidragen till lägsta europeisk nivå för invandrarna. Det kommer att öka viljan att återvandra. 

Och framförallt: Man ska öka möjligheterna till migration inom landet. Många boende i gettona skulle vilja ta sig därifrån, till områden med färre invandrare. De har bestämt sig. De vill assimileras. Det skall underlättas så långt möjligt. Det kan ske till exempel med en bostadspolitik som gör det ekonomiskt möjligt att ta sig bort från gettona. 

Så mycket mer kan inte göras. Kvar blir mer etniskt enhetliga getton. De kan gärna få styras av sharia-lagstiftning – vid sidan av den svenska. Sharia skall inte kunna gömma undan eller låta bli att straffa det som enligt svensk lag är straffbart, men vill man dessutom straffa de kvinnor som är olämpligt klädda så varsågod. Så vill de ju (deras män) ha det. 

Denna eftergivenhet gentemot Sharia har antagligen mest en symbolisk betydelse: ”Varsågod, ni vill styra er själva och stå fria gentemot det svenska samhället. Nu får ni det, ni får klara er själva”. I praktiken ändras antagligen inte så mycket. Denna åtskillnad gentemot det svenska har de som bestämmer i gettona redan genomfört, lite mer i skymundan. 

Detta känns kanske olustigt. Men svensk rättsskipning kan inte hindra flickor från att falla från balkonger, från könsstympning och tvångsäktenskap. Rättsväsendet kan inte ens förhindra mord utförda av gettogangstrar, inte heller straffa mer än någon enstaka. 

Att – i tysthet – acceptera sharia i de getton som befolkas av människor som inte vill ha något med Sverige att göra – vore inte det vettigt? Också brott enligt svensk lag skulle antagligen minska. I gengäld skulle svenska förmåner, som sagt, vara så låga som möjligt för gettobefolkningen. 

En sådan politik skulle på ett antal decennier möjligen minska invandringens skadeverkningar en del. Men mycket skulle finnas kvar för alltid.  
Genuppsättningen bland dem som bara gifter sig inom sin klan skulle inte ändras, inte heller deras seder och bruk.  

Annorlunda kommer livet att vara för dem som väljer att assimileras. Men hur många är det? 

Gilla läget. 

Anders Leion