GUNNAR SANDELIN: En liten lektion i demografi 

Den stora demografiska utvecklingen, eller ”folkutbytet” som vissa dissidenter föredrar att kalla det, fortsätter med oförminskad kraft. Regeringens påståenden om att den har stramat upp invandringspolitiken, till EU:s miniminivå, främst vad gäller asyl, är vilseledande.  

År 2020 beviljades totalt nästan 89 000 uppehållstillstånd av Migrationsverket och dess överinstanser, varav drygt 10 000 till asylsökande. Allt tyder på att i år kommer de siffrorna att överträffas. Jämför med Danmark, som i år kommer att bevilja endast en tiondel av Sveriges antal vad gäller asylansökningar, inklusive kvotflyktingar. 

Om inte något dramatisk förändring skett under årets två sista månader kommer Sverige i år, totalt sett, att ha beviljat närmare 100 000 uppehållstillstånd, varav över 12 000 för asyl. Anhöriginvandringen ligger någorlunda konstant mellan 25 och 30 000 uppehållstillstånd.  

Tillstånden för den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen ökar mest, och verkar landa på runt 40 000 personer, om man räknar in medföljande familjer (som inte medräknas i övrig anhöriginvandring). 

Det finns inga tecken på att våra beslutsfattare, med stödjande journalistkår, i grunden skulle ha ändrat landets kursriktning. 2020 hade enligt SCB cirka 30 procent av befolkningen utrikes bakgrund, om man också inkluderar hälften av dem som har en utrikes- resp. inrikes född förälder. Går man längre ner i åldrarna ökar successivt populationen med utrikes bakgrund. Mäter vi den mest brottsaktiva gruppen, män 15-44 år, finner vi att totalt sett 37 procent har utrikes bakgrund. Fullständig statistik för i år kommer troligen inte förrän i mars/april. 

I sammanhanget vill jag gärna hänvisa till DGS stora undersökning, som sträcker sig till 2017 och som också stämmer överens med senaste Brå-rapporten. Antal personer med utländsk bakgrund är där i majoritet vad gäller brottsmisstankar. För första gången har andra generationens invandrare, de med två utrikesfödda föräldrar, den högsta överrepresentationen, särskilt vad gäller grova våldsbrott som mord, dråp och rån. 

Ur statistikdatabasen på SCB har vi tagit fram uppgifter som mer detaljerat visar hur vår sammansättning av befolkningen har förändrats och vart den är på väg. Så här ser ett diagram över nyfödda i Sverige år 2002 ut, fördelat över hela riket samt i våra 15 största kommuner. 

Diagram 1. 0-åringar 2002 

Det andra diagrammet nedan visar förändringen mellan årskullen 2002 och den 2020. På nationell nivå innebär skillnaden att den nyfödda befolkningen med utländsk bakgrund har fördubblats i antal under denna tid till drygt 35 000 personer. Detta medan spädbarnen med svensk bakgrund är cirka 5 000 färre. 

Diagram 2. 0-åringar 2020 

Eftersom spädbarn inte är brottsbelastade kan det vara intressant med dessa två diagram som visar hur förändringen ser ut bland 20-åriga män.  

Diagram 3. 20-åriga män 2002 

Ser vi till antalet har årskullen med de 20-åriga männen med utländsk bakgrund även här fördubblats 2020, till närmare 23 000 personer. I flera kommuner är de redan i majoritet inom sin åldersgrupp, eller på väg att bli det. Allt medan de jämnåriga männens antal vad gäller svensk bakgrund har minskat med cirka 4 000 personer. 

Diagram 4. 20-åriga män 2020 

Observera att jag inte påstår att en majoritet av alla 20-åringar med utländsk bakgrund skulle vara kriminella. Jag vill däremot visa på en trend som är tydlig i den senaste stora undersökningarna om invandrare och brottslighet, och dra ut konsekvenserna av detta. Det gäller den demografiska sammansättningen och den uppenbara risken för fortsatt grov kriminalitet. Något som vi påminns om i det dagliga mediebruset med rapporter om gängvåldets dödsskjutningar och svårt skadade offer. 

Sverige tycks inte kunna finna något botemedel mot detta, särskilt med en polis som i praktiken till stor del har avsagt sig sitt våldsmonopol till förmån för dialog och politiker som fortfarande pratar om integration och utanförskapsområden. Jag hörde en polisman säga att det krävs att man förtjänar busets förtroende. Med en sådan inställning, och med en pågående stark ökning av unga män som har sin etniska och/eller kulturella bakgrund i områden som har högst överrepresentation vad gäller brottslighet, främst Afrika och Mellanöstern, fortsätter Sverige oförtrutet på sin väg mot sönderfall. 

Fotnot: Tack till Affes Statistikblogg för grafik. 

Gunnar Sandelin