BITTE ASSARMO: Överspelat och stereotypt i Grace and Frankie

Grace and Frankie är en av de riktiga långkörarna på Netflix. Just nu streamar de första fyra avsnitten av den sista säsongen – de återstående kommer 2022.

Serien handlar om Grace och Frankie, spelade av Jane Fonda respektive Lily Tomlin, vars respektive äkta män kommer ut som älskare. De två kvinnorna, som hade tänkt sig en lugn och fridsam pensionsålder, blir övergivna och är hänvisade till varandra medan deras män, spelade av Martin Sheen och Sam Waterston, gifter sig och skapar ett liv tillsammans.

Upplagt för komik, med andra ord, och visst har den sina poänger. Men samtidigt innehåller den alldeles för mycket stereotyper och för mycket av woke-pekpinnar när Graces arroganta och högfärdiga företagarfigur lär sig livets gåta av den förvuxna hippien Frankie.

Trots ambitionen att vara wokeismen till lags, kritiseras Grace and Frankie av ”antirasister” som menar att serien för att vara för vit och att den approprierar ”svart bögslang”:

I en recension kritiseras serien för att upprätthålla ”vita privilegier”, för att vara ”eurocentrisk” och för att Grace apporoprierar en svart hårstil, dreadlocks:

”When will cultural appropriation be recognized and no longer tolerated? Will white privilege always plague the entertainment industry and keep the platform for all minorities hardly big enough to stand on? When will all industry workers be held accountable for their actions, past and present?”

Bitte Assarmo