Gästskribent STEVEN JÖRSÄTER: Om förfallet och kristendomen

Patrik Engellau skrev för en vecka sedan att läget i Sverige är en enda sörja. Det verkar inte finnas någon väg ut ur handlingsförlamningen. 

En anledning till denna sörja är att vi har övergivit vår gamla religion, kristendomen, och saknar därför numera en moralisk kompass. Dessvärre verkar även kyrkan ha övergivit den. Ty kristendomen, med alla dess fel, brister och intellektuella motsägelser har två mycket viktiga komponenter som sannolikt har utgjort nyckeln till Västerlandets framgångar. 

Den ena är att människorna ska härska över jorden. I första Mosebok 1:28 står egentligen allt vi behöver veta om miljön. Där står:”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.”  

Budskapet är kristallklart. Det är vi som bestämmer över naturen, inte tankar på den biologiska mångfalden eller något annat. Vi har rätt att ta de naturresurser i anspråk som vi anser oss behöva utan att skämmas. Naturligtvis, som framgår av andra stycken, är det fråga om förvaltning och inte om att föröda. 

Inom PK-ismen har många numera föreställningen att vi inte skulle ha rätt att utnyttja jordens resurser och skäms därför. En destruktiv och livsfarlig irrlära. Favoritord är ”ekologisk” och ”mångfald”. Om man vill agera ekologiskt ser man till att ta allt och ger andra arter så lite livsutrymme som möjligt. Det försöker nämligen alla andra arter göra. Det finns skäl att inte enbart agera så. Men det är alltså i så fall oekologiskt. 

Min sammanfattning hur man bör agera i gammaldags språkdräkt är: Gören gott men blygens icke för att göra det som I anser behöves. 

Den andra komponenten är det bekanta budskapet i Matteus 22:39: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Detta är nog kristendomens mest missförstådda budskap. Förmodligen trodde inte Jesus att någon skulle lyckas fullt ut men såg det som en trevlig ambition. Kärnbudskapet är dock att vi ska älska oss själva! Ingen kan älska någon annan som inte älskar sig själv. 

Det är alltså inte så att vi likt Mona Sahlin ska avundas andra deras kultur eller beundra ”urfolken” på ett sätt som förnedrar våra förfäder. Eller bedriva rasism mot oss själva och håna de vita män som byggde vårt samhälle. Vi ska vara stolta och älska oss själva och vår kultur, inget annat! Men vi ska vara generösa också mot andra där så är lämpligt. 

PK-isterna skäms över sig själva och ännu mer över sina fäder. En fullständigt destruktiv irrlära. 

Min sammanfattning i gammaldags språkdräkt är: Varen stolta över eder själva, ert folk och edra fäder! 

Det är detta som har gått förlorat och människorna har tappat orienteringen. Vi måste se till att återfå den.

 Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD.

Gästskribent