PATRIK ENGELLAU: En klimatdissident

Läkaren Hans Rosling gjorde sig världsberömd på att med pedagogiska illustrationer visa att världens tillstånd inte alls var så eländigt som experter och media ofta påstår. Han menade till exempel att överbefolkningen inte är någon fara och att världsmedborgarnas hälsa stadigt förbättras. Han sa att hans liv var en ”kamp mot den förödande globala okunskapen”.

Om Rosling fortfarande hade varit vid liv hade han kunnat göra undervisande bubbeldiagram till den danske forskaren Bjørn Lomborg (bilden) som är ungefär samma välutbildade och skarpsinnige dissident i klimatfrågan som Rosling var när det gällde folkhälsan. Lomborgs budskap är likartat, nämligen att talet om kriser är grovt överdrivet och att miljörörelsen piskar upp allmän skräck för egna halv- till helskumma syften. Jag vet inget om miljön men jag känner igen falska undergångspredikningar på tonfallet, den ofta religiösa glöden och den extatiska likgiltigheten inför motsägande fakta. (Skryt förstås. Men en rörelse som gör Greta Thunberg till en förgrundsfigur och talesperson har, i min värld, redan från början definierat sig som show biz.)

Så låt mig återge lite fakta som Lomborg presenterade i The Wall Street Journal den femte augusti. Ingressen sätter tonen: ”Uppvärmningen dödar årligen 120 000 människor men räddar 300 000 personer från död av kyla”.

Vi brukar bara tala om de skador uppvärmning kan medföra, säger Lomborg, men samtidigt slipper vi ofta långt större besvär som kylan orsakar. De angivna siffrorna har han hämtat ur en pinfärsk studie från The Lancet som påstår sig vara den första som undersökt förändringarna i global temperaturrelaterad dödlighet.

Men samtidigt får vi hela tiden höra och läsa om andra slags katastrofer och olyckor som tar död på folk och påstås hänga ihop med klimatförändringar, till exempel stormar och andra oväder, översvämningar och skogsbränder. Här finns fakta sedan lång tid tillbaka i International Disaster Database, säger Lomborg. Då visar det sig att väderrelaterade katastrofer på 1920-talet tog livet av en halv miljon människor om året. Trots allt tal om ett stigande antal klimatkatastrofer visar det sig att den klimatrelaterade dödligheten kraftigt minskar och nu endast skördar 20 000 liv om året trots att jordens befolkning fyrdubblats på hundra år. År 2021, som ofta framställs som särskilt illa drabbat, beräknas siffran sjunka ytterligare till 6 000 liv.

De väderrelaterade olyckor som faktiskt inträffar beror ofta, fortsätter Lomborg, snarare på människors slarv och oföretagsamhet snarare än utsläpp av koldioxid. Till exempel skyller man i allmänhet årets översvämningar i Tyskland och Belgien på klimatförändringar. Men en ny studie av över 10 000 floder över hela världen visar att floder svämmar över allt mindre ofta. Översvämningarna beror i allmänhet på att människor har byggt på stränderna så att vattnet inte har någonstans att ta vägen. Dessutom fungerade inte det tyska översvämningsvarningssystemet när det väl behövdes. Men det var praktiskt för fru Merkel att skylla statens missar på klimatförändringar, säger Lomborg.

Motsvarande gäller för ett stort antal skogsbränder. Man underlåter att rensa undan eldfängd undervegetation och låter folk bygga hus i områden med hög brandrisk. ”Tvärtemot de vanliga klichéerna har de arealer som årligen brinner i världen minskat sedan år 1900 och fortsätter att gå ned”.

Lomborg har kanske rätt i sina betraktelser. Han har åtminstone läst på mer än de som kommer med kaosprofetiorna.

Patrik Engellau