HITTAT PÅ NÄTET: Samuel Ödmann – ”Fördömelse vilar över den kemisten, som uppfann aqua vitae”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Samuel Ödmann (1750-1829) var teolog, naturforskare, kulturhistoriker och psalmdiktare. Han tillhörde studentkretsen runt Carl von Linné.

Samuel Ödmann slutförde sin skolgång upp till gymnasiet vid Växsjö katedralskola, och inskevs 1768 som student vid Uppsala universitet. 1770 disputerade han och 1772 tog han kandidatexamen. Efter studierna i Uppsala bosatte han sig som präst på Värmdö 1773 där han utvecklades till en skicklig naturforskare, jägare och fiskare.

I början av 1790-talet ådrog han sig feberfrossa vilket resulterade i en skräck som närmade sig fobi för frisk luft och kyla. Detta fick honom 1792 att flytta från Värmdö till Uppsala, där han 1790 utnämnts till kyrkoherde. I Uppsala tillbringade han sedermera stora delar av sina återstående 37 år liggande i sängen på sitt rum där han både arbetade och åt sina måltider.

Han blev 1799 professor i teologi vid Uppsala universitet.

Utdrag ur biografin Samuel Ödmann av Henning Wijkmark (1923):

Mot brännvinet uppträdde Ödmann med något av religiös nitälskan. Det är brännvinet, som är skulden till att svenska nationen kan indelas i ”långivare och låntagare”, skriver han d. 8 april 1823, och ett par år senare ger han på följande temperamentsfulla sätt uttryck åt sin vrede: ”Fördömelse vilar över den kemisten, som uppfann aqua vitae. Väl, att svenska män äta svenskt bröd, men illa att svensk usling ej äger bröd till sitt förbannade brännvin. Han super men har intet att tugga”.

Fortsätt läsa här

Redaktionen