BITTE ASSARMO: Var inte rädda – PK-elitens makt är mindre än ni tror

Det är så mycket man inte får säga och skriva i Sverige, för om man uttrycker sig i strid med pk-isternas narrativ går genast drevet med hat, hot och förföljelser.

Sådana påståenden hör jag ofta. Men stämmer de verkligen? Både ja och nej.

Det är klart att det finns människor som råkat illa ut på grund av drev, men för det mesta (och, tror jag, för de flesta) kan man uttrycka sina åsikter utan negativa konsekvenser, även om de inte stämmer överens med konsensus.

Själv har jag drabbats av drev vid några få tillfällen och det är nu ganska många år sedan. En gång hände det efter att jag hade skrivit en artikel i Nyheter idag om att vänsterdemonstranter kastade ammoniakfyllda ballonger och sten på polishästar och polishundar under ett SD-möte. Det var en helt vanlig nyhetsartikel och innehållet var alldeles sant. Polisens presstalesman bidrog med citat, och med vittnesmål från poliser som sett djurplågeriet med egna ögon. Ändå blev jag kallad både fascist och nazist av ”goda” skribenter på vänsterkanten.

En annan gång hängdes jag ut som både antisemit och islamofob på samma gång av Expos Jonathan Leman, efter att jag avslöjat att TT kommit med felaktiga uppgifter om ett Facebookinlägg som Stefan Löfven skrivit. Löfven skrivit att Israel har rätt att försvara sig mot attacker vilket, enligt TT, orsakat en kritikstorm. Det visade sig vara felaktigt.

Min granskning visade att det inte alls handlade om någon kritikstorm, utan att majoriteten av de som var kritiska till Löfvens yttrande var antisemiter och rasister, inte sällan med bakgrund i Mellanösternområdet. Den verkligheten gick inte hem hos Leman.

I båda fallen var dreven rätt snabbt övergående. Visst, det var tufft en tid och jag förlorade några frilansuppdrag. Men ett Twitterdrev har inte särskilt lång livslängd, och inte heller särskilt stor spännvidd. De flesta bryr sig inte ett skvatt om vad som pågår på Twitter. Pk-isternas konsensus är helt enkelt inte representativ för majoriteten av medborgarna och även pk-elitens makt har begränsningar.

Det här är något jag har burit med mig genom åren. Vetskapen om att den där bläckfisken inte har riktigt så långa, eller så många, armar som man ibland tror. Den får dessutom mindre makt ju fler som vågar kritisera den. Idag skriver jag fritt ur hjärtat, utan att bry mig om vem som kan tänkas bli provocerad. Hittills har ingenting hänt som gjort mig obehaglig till mods och jag är inte det minsta oroad.

Jag har ingen önskan om att bli accepterad av den pk-elit som med vilje missförstår vad jag skriver, som aldrig skulle falla sig in att lyssna och som antingen försöker svartmåla mig eller ignorerar mig fullständigt. Varför skulle jag vilja ha deras respekt? Varför skulle någon, som kallar sig dissident i de viktigaste sakfrågorna, vilja ha det?

Ändå tror jag det är många bland oss oliktänkande som när just en önskan att få vara en del av etablissemanget. Många borgerliga skribenter vill bli respekterade av sina meningsmotståndare och inbjudna till finrummens soffor. Därför rättar sig de sig efter regler som satts upp av människor som är totalt oemottagliga för andras åsikter, oavsett hur sakliga argumenten än är.

Det är samma sak med människor som kanske har resurser att stödja alternativa medier, men som drar sig för det för att de inte vill bli förknippade med dem. Varför vill de inte det? Vad tror de kan hända? Det värsta de kan råka ut för är att bli kritiserade av en grupp tyckare som de inte ens håller med eller gillar. Vad är det för farligt med det?

Så här kan vi ju inte fortsätta, vi som vill se en förändring. Vi måste skapa vårt eget narrativ och sluta rätta oss efter regler som satts upp av våra meningsmotståndare. Endast genom att tala vårt eget språk, utan att ängsligt söka bekräftelse hos pk-eliten, kan vi vidga samtalet och perspektiven och ta plats i offentligheten på riktigt. Så, för att citera en riktigt PK-marinerad pajas, var inte rädda. För fram era åsikter med huvudet högt och utan att skämmas, våga stödja de medier ni läser, våga stå för vilka ni är. PK-elitens makt är mindre än ni tror.

Bitte Assarmo