HITTAT PÅ NÄTET: Kungen grips på Stockholms slott

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 13 mars 1809 tränger en grupp adliga officerare in i kung Gustav IV Adolfs rum på Stockholms slott för att gripa honom. Kungen flyr, men blir han upphunnen på borggården och tillfångatagen. Han sätts sedan i fängsligt förvar och hans farbror hertig Karl blir riksföreståndare.

Statskuppen eller revolutionen 1809 var ett uppror mot Gustav IV Adolf, föranlett bland annat av motgångarna i finska kriget, som ledde till att han avsattes.

Revolutionen började den 7 mars 1809 genom spridandet av ett tryckt manifest, där svenskarna uppmanas till sammanhållning i kampen att rädda Sverige. Manifestet menade att på grund av Gustav IV Adolfs oförmåga höll Sverige på att falla samman och att stormakterna avsåg att dela Sverige mellan sig. Ryssland skulle ta norra delen av Sverige, Finland inberäknat, ända ner till Motala ström, medan Danmark fick den återstående, södra delen.

Gustav IV Adolf tvingades abdikera och hans arvingar uteslöts ur arvföljden. Kungen, drottningen, kronprinsen och de andra kungabarnen blev fråntagna sina svenska medborgarskap och utvisades ur Sverige för all framtid.

Revolutionen började när överstelöjtnanten Georg Adlersparre marscherade in i Karlstad natten till den sjunde mars med sina män och ställde upp kanoner på torget. Sedan läste han upp en proklamation som gillats av revolutionsmännen i Stockholm.

Proklamationen citerad i Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Ett betydande antal krigsmän hava gripit till vapen för att nalkas huvudstaden och återgiva fred åt vårt gemensamma, nu olyckliga, styckade, döende fädernesland.

När varenda medborgare inser, att våra avsikter äro förenliga med vad samvetet och äran bjuda i varje dygdigt bröst, så kunna vi ej misstaga oss i den fasta övertygelse, att vårt oförfärade nit skall understödjas och gillas av varenda man, som älskar svenska fosterbygden, av alla våra vapenbröder ej mindre än av våra obeväpnade medborgare.

Vilka äro då våra avsikter? Vi hava räckt varandra handen uppå, att rikets fäder och lagstiftare skola äga frihet, under våra vapens beskydd, att sammanträda för att överlägga och besluta över det lidande och eljest snart förstörda fäderneslandets angelägenheter… Oförfärade krigsmäns sammanhållna svärd skola sedan omkring svenska lagstiftarnes överläggningsrum bilda en skyddsmur, som ingen våldsmakt förmår bryta.

Sveriges bergverk och handel ligga öde. Sveriges ungdom är ryckt från jordbruket för att naken och vanvårdad bliva ett rov för sjukdomar och död. Jordbrukarens bördor och besvär äro sådana, att han med allt sitt tålamod ej längre förmår bära dem. Utsugande skatter äro utan skonsamhet utfordrade. Vanmakten, eländet, förstörelsen gripa omkring sig på ett förfärande sätt med varje dag: vi hava räckt varandra handen uppå, att landets fäder och vise skola äga frihet att återföra sällhet, välmåga och laglighet i fosterbygden.

Stor och ljuv blir för Sverige den högtidsdag, då varje svensk man med bibehållen ära och självständighet återvänder till sitt fredliga yrke, till ny välmåga och till sällheten inom sitt eget hus.

Läs hela kapitlet ”Gustav Adolf blir avsatt” här

BILD: Georg Adlersparre (1760-1835).

Redaktionen