HITTAT PÅ NÄTET: Statskuppen 1809 – ”På aftonen den 7 februari utdelades rollerna i den statskupp, som skulle gå av stapeln följande dag.”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Statskuppen, eller revolutionen, 1809 var ett uppror mot Gustav IV Adolf, föranlett bland annat av motgångarna i finska kriget, som ledde till att han avsattes, att 1772 års regeringsform samt Förenings- och säkerhetsakten från riksdagen 1789 avskaffades och 1809 års regeringsform infördes, och i förlängningen till att den franska ätten Bernadotte kom att uppstiga på Sveriges tron. De som ledde upproret brukar kallas ”1809 års män”.

Statskuppen började den 7 mars 1809, men redan i februari hade de sammansvurna planerat att överfalla och tillfångata kungen under en av dennes dagliga resor till residenset på Haga slott, men planen blev inte av.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

På aftonen den 7 februari utdelades rollerna i den statskupp, som skulle gå av stapeln följande dag. Då skulle de sammansvurna samlas på Beckers värdshus vid Norrtullsgatan under förevändning att aväta en festmåltid; och när kungen som vanligt vid middagstiden åkte förbi på väg ut till Haga, skulle man hejda hans ekipage, ta honom till fånga och köra honom i en väntande täcksläde till Vaxholms fästning. Där skulle han förvaras under pålitlig bevakning, tills hertig Karl utropats till riksföreståndare och en ny författning antagits. Pålitliga trupper skulle tillkallas från Åland och Värmland för att stödja revolutionen.

Men vid det möte, som de sammansvurna före middagen hade hos Cederström, uppenbarade sig till allas häpnad Hans Järta; och så stark var hans makt över de andra, att han lyckades slå ihjäl hela revolutionsplanen. Det var icke första gången, som han framhöll, hur illa organiserat allting var, som rörde den nya regeringens ordnande. Bland annat hade han uttalat ett starkt misstroende mot Adlersparres och Skjöldebrands förmåga som ledare, vilket hade till följd, att den gamla vänskapen mellan Järta och Adlersparre bröts för alltid.

Skjöldebrand var ursinnig. Han väntade sig den påföljd av uppskovet, att konungen skulle sätta sig till motvärn och landet få ett inbördeskrig. I harm häröver utslungade han mot Järta: ”Jag önskar, att allt det blod, som kommer att rinna, och alla Sveriges olyckor, som skola bliva frukten av din rädsla, avund och ilska, måtte till evig tid bränna din fega, usla varelse!”

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse här

BILD: Hans Järta (1774-1847).

Redaktionen