Gästskribent OLLE HOLMQVIST: Dom över död man

Jan Myrdal har fallit. Han blev 93 ½. Många är eniga i ett avseende: Vi har ett tydligt intryck av den mannen. Även om dessa våra intryck, bedömningar, värderingar varierar.

Mig drabbade han som en blixt av klarhet någon gång i mitten på 60-talet – före 68 – med boken Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. Boken var reselektyr på liftarresa till kompis i Lund. Så jävla bra! Så jävla tydlig! Kommunismen begriplig! Inte bara akademiskt joller bortom det begripliga. Inte det pysande väsandet från det lilla kommunistpartiet, en sekt som uppträdde som sekt.

Två gånger berättar han om egna ingripanden i Verkligheten: Banvaktarestugan. Den skulle avvecklas. Blivit obsolet som det heter nu. Banvaktaren själv och hans familj skulle ut. Det skulle bli sommarnöje för höjdare på SJ. Det andra ingripandet var en stödpeng till – tror jag den hette ”Lyrikvännen”.

Mäster Myrdal förklarade klasskampen. Den märks oftast som kamp om kronor och ören. I Eskilstuna, tror jag, skulle de bli strejk. Senare berättade han om den kvinnliga kabinpersonalen – flygvärdinnorna – de snygga, skärpta med det eftersökta jobbet. De strejkade alla – ingen bröt. Myrdals betyg: Imponerande!

Det är detta som är klasskampen. Så länge vi har två olika parter: i ena ringhörnan lönearbetare – de som tjänar sitt livs uppehälle på att utföra betalt arbete åt andra – och i andra ringhörnan de som vill betala för att få sådant arbete utfört – så länge har vi klasskamp. Det gäller oftast – som vi sa då – kronor och ören i lönekuvertet.

Det gäller ibland arbetsvillkor, tider, obekväma som i skrivande stund. Nu i denna stund när Jan Myrdal varit död något dygn.

Klasskampen kan ta sig våldsammare uttryck. Finland våren 1918. En rasande borgarklass. Indonesien på 60-talet.

Men – säger mäster Myrdal – kapitalismen har också gett arbetarklassen i Väst en oerhörd välståndsökning. Det började ca 1870, och tror jag, pågår delvis fortfarande. Men i Myrdals värld är den kapitalistiska grenen oerhört riskabel att sitta på. Det är vad vi sett på våra nedlagda bruksorter. Det är Trump-land i USA.

Och allt det som Myrdal tillskrivits, till exempel att ha försvarat Pol Pot. Försvarade han Pol Pot? Hans egen version var ungefär så här: Jag har inte skrivit om övergrepp för jag har inga sett. Andra som sett får skriva. Liknande skrev han om DDR (som han av något slags puritanism kallade TDR, liksom Amerika heter Förenta Staterna).

I en av böckerna från 50-talet berättar han hur han iakttar sin unga dotter som leker med dockor. Och han tänker: ”Hur gammal blir hon? Puberteten? Knappast äldre… Det stora europeiska atomkriget som skall börja i Tyskland kommer att ta henne innan dess…” Nu är hon snart folkpensionär.

En annan spådom – då inte bara omfattad av kommunister – var att Vietnam bara var början. Det skulle komma nya Vietnam överallt i tredje världen. Så blev det inte. Vi fick istället av ingen förutsedda etniska uppror, Bloody Sunday på Nordirland, ETA i Baskien, så Jugoslaviens väldiga sönderfall. Det blev inte klasskamp där indiska och europeiska arbetare stred sida vid sida… Det blev nationell separatism.

Jan hade redan svarat på det här i TV-rutan, jag tror hos Mankell: ”Jag har haft fel massor med gånger”. Men sedan har han blivit orolig och rättat sig. Folk fick inte tro att han hade fel hipp som happ. Men för 1 ½ år sedan medgav han åter fel. Han hade haft fel om vart utvecklingen skulle gå i Afghanistan.

En passage i Myrdals första bok om Afghanistan imponerade på min pappa. Det skulle anläggas träd, parker och alléer. Jan frågar om vad projektet skulle kosta. Svar: Det kostar ingenting, alla vill ju ha träd… Sensmoralen var att ingen vettig människa begär lön för något gott som alla vill ha.

Jan Myrdal berättade om verkligheter som vi annars inte fått se.

Olle Holmqvist är fyrtiotalist, den förste i släkten som tog studenten, läst alla biologiska ämnen som finns, forskarsläng (19 vetenskapliga uppsatser), arbetade mannaår inom lantbruk, som vetenskapsjournalist, kulturdebattör, krogsångare. ”Vacker och begåvad men lat och opålitlig”.

Gästskribent