På kort tid har Frankrike drabbats av två bestialiska jihadattacker. Först blir en lärare halshuggen i Paris, sedan tre människor dödade i katedralen i Nice. En kvinna blev halshuggen.

En skola och en kyrka. På Twitter kommenterar Frankrikekännaren Chris Forsne:

Islamistiska terrorister väljer sina mål i Frankrike: skollärare och kyrkobesökare. Symboliken som vår kultur vilar på.

Vetenskapen och upplysningen, symboliserad av skolan, och den kristna moralen och respekten för människovärdet, symboliserad av kyrkan.

Det är två saker som gör västvärlden annorlunda än islamvärlden. Där har man inte upplevt någon vetenskaplig revolution eller någon upplysning.

Där har också uppfattningen om rätt och fel präglats av islam, profeten Muhammeds religion. Och Muhammed var en helt annan slags människa än Jesus.

Dessa två världar kan inte leva tillsammans i fred. Därför att en av dem, den islamiska världen, vill tvinga den andra till underkastelse.

Så gjorde Muhammed, och så gör hans trognaste efterföljare idag. Muhammed lät halshugga sina fiender, och hans trogna efterföljare halshugger sina fiender idag.

Alltsedan islams uppkomst har religionen – och dess politiska makt och lagar – spridits med svärdets hjälp. Alltsedan dess uppkomst har jihad varit känt för alla som kommit i dess väg.

I mer än tusen år hotade islams arméer Europa. Spanien låg under dess välde i 800 år. Turkarna stod vid Wiens portar så sent som 1683.

Men i modern tid har vi fått lära oss att omkring 1500 års samlad erfarenhet av jihad var rasistiska myter, fördomar och vanföreställningar som vi måste befria oss ifrån.

Det gjorde oss dumma. Vi sänkte garden.

Den islamiska fanatismen kunde komma in i Europa utan strid. De som varnade kallades ”rasister” och ”islamofober”.

När människor dödades i jihadattacker sade man att dessa ingenting hade att göra med islam. Detta trots att Muhammed själv var den förste som gick ut i jihad, det heliga kriget mot de otrogna.

De ville få oss att tro att de begrep islam bättre än Muhammed, islams grundare.

År 2013 skrev vänsterdebattören Katrine Marçal i Aftonbladet under rubriken ”Muslimska hotet är en paranoid fantasi”.

Det finns ingen anledning att oroas över den muslimska massinvandringen, skriver Marçal:

Känner muslimska invandrare ingen lojalitet med sina nya hemländer? Jo. Bland muslimska invandrare i Frankrike uppger 85 procent att de har känslor av närhet till andra fransmän. Det är fler än vad som uppger känslor av närhet till andra muslimer.

Lojaliteten med Frankrike verkar inte heller ha att göra med hur sekulariserad man är. Bland de som definierar sig själva som först och främst muslimer är känslan av närhet till andra fransmän ännu högre.

Denna artikel har inte åldrats väl. Sedan dess har jihadister, drivna av fanatisk hängivenhet till Muhammed, begått massaker efter massaker i Europa.

Kristna ledare i hela västvärlden, från påven till Antje Jackelén i Sverige, har svikit sina kristna bröder och systrar, visat förakt för den västerländska civilisationens kristna arv och identitet, samt utsatt oss alla för fara genom att propagera för massinvandringen från islamvärlden.

Allt fler européer har dock vaknat och förstått att politiker och journalister – medvetet eller omedvetet – har bedragit dem.

Allt fler européer förstår nu att det muslimska hotet är verkligt. Det är det mångkulturella paradiset som är en myt.

Detta paradis där islam och andra har levt sida vid sida i fred har aldrig funnits. Ändå vill man att vi ska tro på det. Jihad har varit verkligt i 1500 år. Ändå vill man att vi ska kalla det en myt.

Det är inte de som varnar för det islamiska hotet som lider av fobi. Det är de massinvandringsvurmande politikerna och journalisterna som lider av verklighetsfobi. De vill inte lära sig av den verkliga historien. De vill inte se verkligheten omkring sig.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)