Frankrikes ambassadör i Sverige, Étienne de Godeville, intervjuades i söndagens Agenda. Det handlade om det bestialiska mordet på läraren Samuel Paty, som efter att under lektionstid ha visat upp en karikatyr av profeten Muhammed dödades och halshöggs av en 18-årig islamist med ursprung i Tjetjenien. SVT-journalisten Anders Holmberg frågade ambassadören hur vi ska hantera det faktum att inte bara radikala islamister utan även mer moderata muslimer vänder sig mot att man gör karikatyrer av profeten. Är det något vi måste respektera? Ambassadören svarade då oväntat skarpt att frågan är irrelevant. Mordet har ingenting med hädelse att göra: Det handlar om terror:

Det är väldigt intressant att du ställer den frågan. Människor inser sällan hur laddad och moraliskt oklar din fråga är. […] Det här är den fälla som islamister har gillrat åt oss. Samtalet, i den här intervjun, handlar om halshuggningen av en fransk lärare. Nu går vi vidare till något annat, nämligen en debatt till synes om religion, om att förolämpa en religion, och att häda, vilket inte är ett brott i Frankrike. Men diskussionen handlar om en terrorhandling. Inte om en förmodad hädelse eller en teckning. al-Quaida använder hela tiden karikatyrerna från Charlie Hebdo i sin propaganda för att flytta samtalet från det som är terrorism till något annat. Med demonstrationerna i Paris och franska myndigheters beslutsamhet säger vi: ”Stopp! Vi tänker inte gå i den fällan en gång till!” Samtalet handlar om terrorism, om ursprunget till terrorhandlingarna och om nätverken som stöttar terroristerna och som skadar hela den muslimska befolkningen. Det är större än teckningarna. Man dödar inte för teckningar. Det vi diskuterar nu är dödandet.

Begeistringen på svenska sociala media visste knappt några gränser. Äntligen fick SvT:s journalister möta lite bildad intelligens. Här fick vi ord och inga visor: Inga eftergifter till känslor och uppfattningar! Mordet är en terrorhandling och ska förstås som en sådan. Vad muslimer tycker om yttrandefrihet har inget med saken att göra.

Ambassadörens avsikt var naturligtvis att undvika alla former av förklaringar och ursäkter. Men det betyder inte att hans resonemang håller ihop. Hur kan han påstå att det inte föreligger någon koppling mellan mordet på en lärare som visat upp karikatyrer av Muhammed och den syn på hädelse som dominerar i så gott som alla muslimska länder som finns? Var någonstans i den muslimska världen står lärare och hyllar yttrandefriheten genom att visa nedlåtande teckningar på Allah och hans profet?

Anders Holmberg lät sig inte heller övertygas. Han svarade helt korrekt på ambassadörens utläggning att diskussionen faktiskt berör frågan om förhållandet mellan Frankrike och den muslimska världen:

Vi diskuterar mordet, vilket givetvis inte kan ursäktas. Men vi tar även upp förhållandet mellan Frankrike och den muslimska världen. President Macrons sätt att tala om islam och radikala islamister har väckt protester i flera muslimska länder. Det har fått Turkiets president Erdogan att ta till hårda ord mot Macron.

Holmberg har rätt. Ämnet berör i högsta grad förhållandet mellan västvärlden och islam. Och det berör än mer precist just Frankrikes förhållande till den muslimska värden. Fransmännens problem kan sägas vara att den muslimska världen flyttat in innanför deras egna gränser. ”Frankrike är ett muslimskt land” säger ambassadören i inslaget och nämner att det finns någonstans mellan fyra och åtta miljoner muslimer i landet. Och där har vi  problemet. ”Hädelse är inget brott i Frankrike” säger ambassadören. ”Man dödar inte för teckningar”. Jo, det är just vad man tyvärr gör. Och man gör det för att man anser att hädelse är ett brott.

Vad entusiasmen inför ambassadörens uttalande handlar om är naturligtvis att muslimers ogillande av nedlåtande avbildningar av Muhammed aldrig ska få fungera som ursäkt för några inskränkningar av vår yttrandefrihet. Och det är bra: Vi ska hålla på våra principer och tillåta oss att häda hur mycket vi vill. Men det betyder också att Anders Holmbergs fråga var relevant: Hur ska vi hantera muslimernas motstånd mot satir riktad mot islam? Det blir märkligt när Frankrikes ambassadör förnekar att problemet finns. Han skulle istället ha sagt att vi står upp för våra värderingar även om det innebär att vi måste stå upp mot islam. Det borde väl inte ha varit så svårt?