Gästskribent MIRA AKSOY: Orkar vi diskutera abort?

Mira Aksoy skriver om den nästan förbjudna abortdebatten. Orkar vi diskutera abort? Orkar vi se vad en abort faktiskt är? Aborträtten beskrivs i allmänhet som en rättighet för mamman: Hon bestämmer över sin kropp. Men vilka rättigheter har det unika och potentiellt livsdugliga embryot? Utan att ge några definitiva svar på svåra frågor vill Mira Aksoy se en förändring i våra normer och attityder.

Att ifrågasätta kvinnors rätt att genomföra aborter kan i dagens västvärld ge upphov till storm, och vinden viner i mina öron. Aborträtten har kommit att bli den allra heligaste av alla symboler för kvinnors rättigheter, så att ifrågasätta saken är naturligtvis känsligt för väldigt många. Men vems rättigheter speglar egentligen aborträtten?

Alla vet vi hur ett barn blir till: man plus kvinna och lite egentid. Våra förfäder allra längst bort på släktträdet, från de allra mest primitiva av levnadsförhållanden, visste det. Vi vet det också, men vi låtsas inte om det. Visst finns det preventivmedel, men de kan aldrig erbjuda ett hundraprocentigt skydd. Frasen “Netflix & Chill” kan ensam berätta hur många ser på sex idag. Man väljer sexpartner som man väljer film – det som passar i stunden – och sedan går man vidare. Utan att tänka på möjligheten för en uppenbar vändning i berättelsen.

I skolan får man lära sig att abort är helt normalt och en rättighet som varje kvinna har. Man lär sig inte att livet enligt vetenskapliga belägg blir till redan vid befruktningen. Ett embryo eller ett foster omtalas i stället som små cellklumpar som fastnat. Inte heller lär vi oss hur dåligt en abort ofta får mamman till fostret att må efteråt – både fysiskt och psykiskt. Flera kvinnliga bekanta till mig har burit på skuldkänslor flera år efter utförda aborter. Jag lider med dem och reflekterar över det faktum att missfall i olika stadier av graviditeten kan göra släkt och vänner otroligt ledsna medan aborter ofta möts av “you go girl, klart du ska nyttja dina rättigheter”. Vi tilldelar olika mycket värde till embryon och foster beroende på hur stor kärleken är från föräldrarna. Tänk om vi hade applicerat samma metod på redan födda barn.

Så. När tar ansvaret slut och när tar rättigheterna vid? Jag vill hävda att svaret i det här fallet är aldrig. Den enda rätten abortförespråkare åsyftar är den att ha sex med vem man vill när man vill utan att ta ansvar för det naturliga resultatet av det. Att man som abortmotståndare vill ta ifrån kvinnor deras rättigheter stämmer inte, eftersom varje kvinna vet vad hon ger sig in på när hon väljer att ha samlag. Är hon inte redo att acceptera möjligheten av en graviditet som resultat av det intima mötet med en man kan hon faktiskt avstå till dess hon är beredd att ta det ansvaret. Vi har all rätt att säga nej. Valet av partner är också oerhört viktigt för oss kvinnor eftersom en kvinna som har en trygg och stabil relation med en man är mycket mer benägen att bli glad av ett graviditetsbesked. Har man absolut ingen möjlighet att ta hand om det barn man skapat bör man kunna fatta beslut om en inhemsk adoption.

Personer som är för abort hävdar ofta att abortmotståndare vill kontrollera kvinnor. I dag får man i Sverige avlägsna sitt foster till och med vecka 18. Även det regleras av våra lagstiftare. Om vi inte lever i total anarki får vi alla acceptera vissa begränsningar i livet. Dessutom går påståendet kraftigt emot det faktum att väldigt många kvinnor motsätter sig abort. Kvinnor som blivit gravida till följd av en våldtäkt tas ofta upp som ett argument för abort trots att sådana fall utgör en väldigt liten del av aborterna. Ett annat vanligt argument från abortförespråkare är att kvinnor kommer göra illegala aborter även om abort förbjuds, och det tror jag också skulle ske, men samtidigt kan man inte utforma lagar utifrån hur lagbrytare skulle agera.

Själv kan jag inte förespråka ett totalt abortförbud av pragmatiska skäl. Men det enda jag tycker kan rättfärdiga en abort är att kvinnans eget liv är i fara på grund av fysisk eller psykisk ohälsa. Då ställs ett nytt människoliv utan medvetande mot ett väletablerat människoliv. Där kan naturligtvis graviditeter till följd av våldtäkt ingå, eftersom en våldtäkt är ett trauma i sig även utan en graviditet som resultat, men då psykisk ohälsa i sådana lägen vore svårbevisad så har jag svårt att se att en sådan hållning någonsin kommer kunna regleras i lagboken.

Förändringen jag vill se ligger framför allt i våra värderingar. Om vi alla är med på vetenskapens definition av liv så är en abort de facto, hur hårt det än kan låta, ett uppsåtligt dödande eftersom man tar sig rätten att avsluta ett annat människoliv som har ett eget unikt DNA. Genom aborten förnekar man embryot eller fostret att utvecklas och fortsätta leva. Och nej, att en man får utlösning utan att befrukta en kvinna är inte mord eftersom livet bildas först vid befruktningen.

Vi bör akta oss för nationell konsensus i denna fråga såväl som i andra. Om alla svenska invånare tycker likadant i en fråga så är risken stor att debatten om densamma är förbjuden. Det kan även innebära att den påbjudna åsikt som alla ska ha är förljugen. Alla vi som funderar på den här frågan har åtminstone en sak gemensamt: vi är födda, vi lever och troligtvis glada för det. Våra kroppar är våra kroppar – inte våra mödrars.

Mira Aksoy är en 23-årig konservativ och nationalistisk opinionsskribent och journalist. Hon är utbildad modekommunikatör och hyser ett stort intresse för kultur och mode. Hon debatterar också frågor som rör kvinnlighet, integritet och ansvar.

Mira Aksoy