MOHAMED OMAR: Det snälla islam, eller?

När man pratar om islamisk terror eller islamiskt förtryck händer det ibland att någon för fram sufismen som ett exempel på en snäll rörelse i islam.

Här är ett exempel från november 2015 som jag hittade på Twitter: en ordväxling mellan den liberala debattören Jenny Sonesson och ledarskribenten Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet:

Jenny Sonesson, i ett försök att tillbakavisa anklagelser om dra alla muslimer över en kam, nämner att hon i en text om islamisk terror tagit upp ”sufismen, fredsälskande del av islam”.

Och i en ordväxling från september i år med Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi skriver journalisten Evin Rubar:

”Även sufister kan vara fundamentalister. Men de behöver inte vara det.”

Evin Rubar har helt rätt. Sufismen är mångfacetterad rörelse inom islam. Det finns snälla, och det finns elaka sufier. Det finns en mycket sällsynt, knepig och filosofisk sufism, som liknar västerländska esoteriska spekulationer och judisk kabbala, och det finns en betydligt vanligare sufism som liknar de karismatiska väckelserörelserna inom kristendomen.

Min erfarenhet av sufismen i islamvärlden är 1) det är en döende rörelse, och 2) den sufism som ännu lever är fundamentalistisk och karismatisk. Anhängarna samlas kring en ledare som påstås kunna utföra mirakel och hela folk. Gudstjänsterna är ofta extatiska.

En skillnad mellan sufism och salafism är att sufierna i praktiken dyrkar profeten Muhammed. Han kallas profet och budbärare, men inget skiljer hans krafter från en guds. Han hör och ser allt. Han anses fortfarande vara levande. Han kallas inte Guds son, men har i stort sett samma ställning som Jesus inom kristen tro.

Som sagt, sufismen är döende. Men i Pakistan är den fortfarande stark. Då inte den knepiga och filosofiska varianten, utan just den fundamentalistiska, karismatiska varianten. Sufirörelsen Tehreek-e-Labbaik har utmärkt sig genom sitt glödande hat, och sitt våld, mot ”hädare”.

Tehreek-e-Labbaik är alltså inte salafistiskt och har ingen koppling till talibaner, Al-Qaida eller Islamiska Staten (IS). Det är i stället en rörelse som har sin bakgrund i sufismen och dess fanatiska dyrkan av gudamänniskan Muhammed.

Islam är uppdelat i många olika rörelser och sekter. Men saken är den att oavsett om du kallar dig salafist eller sufi eller något annat, så ser du Muhammed som din ofelbare ledare och förebild och Koranen som din heliga bok. Och där hittar du att hädare och avfällingar ska dödas.

I september genomförde en jihadterrorist från Tehreek-e-Labbaik en attack i Paris. Han högg ner – med en köttkniv – två människor som stod utanför Charlie Hebdos före detta kontor i tron att de jobbade på tidningen.

Jihadisten Zaheer Hassan Mehmood var vad vi i folkmun i Sverige skulle kalla ”skäggbarn”. När han sökte asyl i Frankrike utgav han sig för att vara minderårig, men det visade sig senare att han egentligen är 25 år gammal. Eftersom han var minderårig kom han, liksom i Sverige, i åtnjutande av särskilda barnförmåner.

Fadern till terroristen är också en varm anhängare av sufismen. Han säger att han är stolt över sin sons handlingar. Här kan se en intervju med fadern, kommenterad av Abdullah Sameer, en kanadensisk ex-muslimsk debattör.

I sin hemby Kothli Qazi i Punjabprovinsen hyllas nu Zaheer Hassan Mehmood som en hjälte, en som försvarade profeten Muhammeds heder:

”The whole village is extremely proud of what he’s done”, säger en byinvånare i inslaget.

”The person who kills those who disrespect the prophet goes to heaven, and his whole family goes to heaven”, säger fadern i intervjun, och tillägger:

”Because of this, I feel very good that my son did such a good deed”.

BILD: Virvlande dervischer. Målning av den franske konstnären Jean-Léon Gérôme cirka 1895.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar