HITTAT PÅ NÄTET: Sigismund Vasa väljs till kung av Polen

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Efter den polske kungen Stefan Batorys död i december 1586 väljs Sigismund Vasa den 9 augusti året därpå till kung av Polen. Hans far, den svenske kungen Johan III har länge varit tveksam till att låta sonen ställa upp i valet, eftersom Sigismund är svensk tronföljare och ska efterträda Johan vid dennes död. Eftersom Sverige och Polen har motstridiga intressen (bland annat i Baltikum) kan det bli svårt med en personalunion mellan de båda länderna, där de får samma regent.

Johan III har dock gett med sig efter att han och sonen genom Kalmar stadgar har enats om Sveriges självständighet inför den kommande unionen. Sigismunds kandidatur stöds av inflytelserika personer, såsom hans moster Anna Jagellonica, som är änka efter kung Stefan, och hetmanen Jan Zamoyski. Därmed väljs han denna dag (enligt den julianska kalendern, som då tillämpas i Sverige, den 19 augusti enligt den gregorianska, som då används i Polen) till kung av Polen och storfurste av Litauen (Polen och Litauen har varit i union sedan 1300-talet) – han tillträder båda posterna den 18 september.

Enligt Kalmar stadgar ska han inte få avträda det svenska Estland till Polen, medan han har lovat göra detta till polackerna för att bli vald till polsk kung. Efter tillträdet vägrar han dock avträda Estland och detta blir en stridsfråga mellan honom och den polska adeln under de följande åren, särskilt sedan han den 17 november 1592 också har blivit svensk kung.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

År 1586 dog Johans svåger, konungen i Polen, och som detta land var ett valrike, beslöt Johan att för sin son Sigismunds räkning söka den lediga tronen. Han uppmanades därtill av den avlidne konungens gemål, änkedrottning Anna, som hoppades att genom systersonens val bevara sitt politiska inflytande i Polen. Vad Johan beträffar, var det icke uteslutande ärelystnad i förening med fadersstolthet, som drev honom till detta steg. Därbakom låg också en politisk tanke, nämligen att även här motarbeta ryske tsarens planer på att utvidga sin makt, ty förhållandet var det, att Feodor också anmälde sig som sökande till Polens krona. Men en union mellan Ryssland och Polen, vilka dittills varit fientliga mot varandra, måste för Johan te sig som den största utrikespolitiska fara, som över huvud taget kunde hota Sverige. Ett svenskt-polskt förbund borde däremot innebära det bästa skyddet för bägge rikena mot den ryska faran och därjämte ge Sverige ökade möjligheter att hålla Danmark stången.

Fortsätt läsa kapitlet ”Far och son” om Johan III och Sigismund här

Redaktionen