BITTE ASSARMO: Lagen sviker skötsamma hundägare – och gynnar de ansvarslösa

För ett par dagar sen var min väninna ute i skogen, närmare bestämt ute vid Hackstabanan i Dalaröskogen, med en kompis och kompisens båda hundar. Som alla ansvarsfulla hundägare höll de hundarna kopplade, både den lilla chihuahuan och den större hunden, medan de njöt av sommardagen. Men i ett enda slag rasade tillvaron samman, då en lösspringande hund av belgisk vallhundsras kom störtande fram och attackerade den lilla chihuahuan.

Ägaren syntes inte till och hade ingen som helst tillsyn över hunden och när han väl kom springande var chihuahuan redan död.

Ursäkter och bortförklaringar finns det alltid gott om. Den här gången handlade det om att hundägaren inte kunde ana att någon annan kunde befinna sig i skogen en vacker sommardag – han hade nämligen aldrig tidigare mött någon. Men sanningen är förstås att han är en ansvarslös hundägare.

Sådana finns det alldeles för gott om. De är dessutom omhuldade av lagstiftningen.

– Hundtillsynslagen är tandlös. Det händer varje år i varje län att små hundar blir ihjälbitna. Men som lagen ser ut idag kan inte polisen göra mycket. Vi är bakbundna, sa Martin Wass, djurhandläggare vid polisen i Norrbotten, då han för ett par år sen kommenterade en annan händelse där en hund blivit ihjälbiten.

När en hund skadar en annan hund rubriceras det som ett brott mot lagen om tillsyn över hundar och varje år kommer det in flera tusen anmälningar om liknande händelser till polisen. Men när ansvarslösa hundägares lösspringande hundar biter ihjäl andra hundar, vars ägare är ansvarsfulla nog att följa lagen och hålla dem kopplade, händer absolut ingenting. Det finns nämligen inte något straff för sådana gärningar, vilket i praktiken betyder att det inte anses som något brott.

Vid upprepade händelser kan polisen dela ut ett föreläggande om exempelvis koppeltvång eller munkorg, eller en uppmaning till ägaren att gå på kurs.

– Om hundägaren bryter mot det föreläggandet kan man få böter, säger Martin Wass.

Märk väl formuleringen: ”kan få böter”. Det är alltså inte säkert att det blir några böter, även om hundägaren fortsätter som tidigare. Och i det här fallet tog polisen inte emot någon anmälan överhuvudtaget – eftersom det aldrig tidigare gjorts någon.

Det är naturligtvis ett helt galet argument. För om en första anmälan inte kan göras kommer ju den här människan aldrig att bli anmäld överhuvudtaget, oavsett hur mycket han bryter mot tillsynslagen.

Det här tål att tänkas på både en och två gånger. Sverige är ett av världens mest hundälskande länder, med nära 1 miljon registrerade hundar. Men de hundägare, som

älskar sina fyrfota kamrater och tar hand om dem på ett ansvarsfullt vis, är alltså totalt maktlösa när de råkar ut för oansvariga och dåliga hundägare som bryter mot lagen.

Det enda man egentligen kan vara helt säker på är med andra ord att skötsamma hundägare är totalt rättslösa i det här sammanhanget. Och det känner vi ju igen från andra sammanhang. Att vara en skötsam medborgare i Sverige innebär nämligen att man ska betala skatt och dra sitt strå till det gemensamma – men det är långtifrån alltid man kan räkna med stöd från det samhälle man finansierar.

I min väninnas fall gick ägaren till den lösspringande hunden med på att betala veterinärkostnaderna. Men vad är det för kompensation för den som mister sin fyrfota lilla vän på det mest brutala sätt? Dryga böter och ett saftigt skadestånd är naturligtvis det minsta man kan begära.

Noggranna och ansvarsfulla hundägare ska kunna vara trygga i förvissningen om att det blir svidande konsekvenser för de hundägare som bryter mot lagen. Men tillsynslagen över hundar gynnar enbart de hundägare som missköter sin hund och utsätter andra hundar, och deras ägare, för fara. För Sveriges alla skötsamma, duktiga och kärleksfulla hundägare är den ett fullständigt svek.

Bitte Assarmo