Världen är numera galnare än den någonsin varit under min livstid. Om den varit ännu galnare tidigare i historien kan jag inte bedöma.

Jag tror att det är vad filosofen Nietzsche kallade ressentiment som ligger bakom. Ressentiment har nog alltid funnits men det har tidigare kunnat kontrolleras för att förhindra spridning annat än lokalt i begränsade grupper. Men nu verkar ressentimentet utbreda sig pandemiskt.

Wikipedia ger en bra sammanfattning av företeelsen:

Ressentiment är ett begrepp, som först infördes av filosofen Søren Kierkegaard, för att senare hos Nietzsche beskriva ett känsloläge hos individer, som anser sig förorättade eller underlägsna. Det uttrycks sällan öppet och yttrar sig i avundsjukt förakt för mäktiga, rika eller friska människor och ibland i en uppvärdering av fattiga och svaga.

Ressentiment uppkommer hos disponerade personer efter motgångar och misslyckanden och utgör en öm punkt (komplex) som leder till överstarka reaktioner på liknande upplevelser. Sådana kan fungera som nyckelupplevelser och utlösa vanföreställningar som t. ex. vara förföljd av omgivningen.

Ressentimentet uppstår alltså hos människor som känner sig förorättade eller underlägsna. Sådana har förstås alltid funnits men det nya som kännetecknar det moderna samhället är att de förorättade har börjat organisera sig i olika specialiteter som kallar sig förtryckta minoriteter. Med tiden blir det fler och fler ty det uppfinns hela tiden nya kategorier av förtryck och därmed uppstår alltfler grupper som känner sig förorättade eller underlägsna. Det finns till exempel ett ökande antal grupperingar som anser sig sexuellt förorättade. De som förorättar är den grupp som tidigare utan skam kunde kallas för normalt sexuella men numera bara kan omnämnas med ironiska citattecken, ”normala”, alltså, vilket gärna uttalas med ett föraktfullt flin. Den första förorättade gruppen som krävde upprättelse och uppvärdering var homo, sedan kom lesbiska och bi vilka sedan har förökats med trans och queer och ibland gruppen A som står för asexuella. Allt detta kompletteras ofta med ett plustecken som ett slags platshållare för ännu icke upptäckta och namngivna sexuellt förolämpade och kränkta människor.

Listan kan göras hur lång som helst. Det handlar förstås bara inte om folk som är sexuellt förtryckta utan det finns troligen hur många andra slags strukturella kränkningar som helst, exempelvis för ras, religion, nationalitet, handikapp och annat.

Alla dessa känner alltså enligt Nietzsche och Wikipedia ett avundsjukt förakt för mäktiga, rika eller friska människor, alltså de som tidigare kallades normala men nu ”normala” och därför ska begripa att de bör skämmas.

Nietzsche menade, med Wikipedias ord, att ”ressentimentet uppkommer hos disponerade personer efter motgångar och misslyckanden”. Det är numera en felsyn. Det var nog så på Nietzsches tid men i vår tid har en fundamental förändring inträffat som gör att det inte bara är för ändamålet särskilt disponerade personer som odlar sin kränkthet. Ej heller behövs det några märkvärdiga motgångar eller misslyckanden för att anse sig förorättad. Ressentimentet har nämligen förvandlats från psykisk defekt till ett yrke eller födkrok och kan därför locka växande skaror av mindre kränkningsbegåvade människor till sina led. Om man saknar naturlig fallenhet kan man lära sig ressentiment på universitet.

Det moderna västerländska samhället har sålunda utvecklats till en ressentimentindustri. I Sverige har vi troligen kommit längst i världen på att bygga ut stödsystem för folk som känner sig förföljda av omgivningen exempelvis på grund av omgivningens strukturella rasism eller misogyni.

Västerlandet har således förvandlat ressentimentet från ett lokalt och kontrollerat undantagstillstånd till en naturlig och av många efterlängtad ordning. Jag tror att det är förklaringen till de utbrott av förbittring som vi nu kan iaktta i USA som ju faktiskt framstår som ”överstarka reaktioner” på upplevda motgångar och misslyckanden.

Vi som anser oss normala skakar på huvudet och kan bara tycka att allt ser ut som galenskap. När ressentimentet lägrar sig som en osynlig och doftfri gas över samhället kan vad som helst hända. Den ene river en staty och den andre går och tatuerar sig.