PATRIK ENGELLAU: Nya möjligheter

Sedan min tid som svensk statstjänsteman, vilken avslutades år 1978, har jag, med stigande förfäran som sedermera förvandlats till luttrad cynism, konstaterat att det inte bara var den utlandsmyndighet där jag arbetade som slängde bort skattebetalarnas pengar på strunt utan de andra myndigheterna också, kanske i olika grad. Till exempel tror jag inte Tullverket har samma frihetsgrader att göra dumheter som Migrationsverket och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. (Fast säker kan man inte vara; var det Tullverket eller Kustbevakningen som skickade fartyg till Medelhavet för att underlätta migrantsmugglingen?)

Att myndigheter och politiker slösar bort pengar har enligt min erfarenhet olika orsaker. Myndigheter slösar bort pengar dels av bekvämlighet, dels av expansionslust. Tänk dig att din gamla gräsklippare krånglar. Då funderar du skarpt på hur du ska hantera problemet. Kan maskinen lagas? Om du måste köpa en ny vilket märke och modell ska du då välja? Sådan där planering kan ta flera timmar. Men om du själv varken ska använda eller betala för maskinen kan du spara in på sådana jobbiga förberedelser. Å andra sidan vill som myndighetsperson gärna göra av med mycket pengar ty det ger mer levnadsrum för alla anställda.

För politiker ser incitamenten lite annorlunda ut. De vill vara goda och hittar på alla möjliga favoritprojekt som de menar gör världen bättre för att de själva ska framstå i ett förklarat ljus. Den som eventuellt inte har lust att betala för de humanitära stormaktsambitionerna blir hållen för rasist eller fascist eller bara allmän brunråtta så att han ska skämmas och betala utan knot.

När jag under årtiondena har betraktat denna ruljangs har jag suckat och skakat på huvudet över hur lite skattebetalarna får för pengarna, både på grund av ineffektiviteten och för att projekten ofta är stolliga eller feltänkta. Se bara hur miljarderna rullar inom socialpolitiken. Hur kan man sälja ut naturliga monopol som elkablarna till våra hus till vinstmaximerande privata företag?

Det som gjort mig ännu mer luttrat cynisk har varit att det i vårt land inte funnits någon stark medvetenhet om hur liten nytta medborgarna fått för pengarna. Jo, ganska många har fått statsfinansierade jobb så för dem har den personliga nyttan varit avsevärd även om skattebetalarna kanske inte fått så mycket valuta för sina insatser. Inget politiskt parti har gjort den offentliga sektorns effektivitet och ändamålsenlighet till huvudpunkt på sitt program. Det har varit en icke-fråga i svensk politik. Det är som om alla antagit att Sveriges politiker styrt skutan med fast hand på bästa tänkbara sätt.

För alla som trots skogsbränderna och migrationsfiaskot levt i fast tro på politikernas kompetens måste ändå resultaten av coronapolitiken – om det nu funnits någon coronapolitik vilket går att diskutera – så ett frö av tvivel. Lager på lager av politisk tafatthet och oskicklighet avslöjas för medborgarna. Måste det inte vara uppenbart för envar att coronapandemin är illa hanterad av våra ledare?

Min förhoppning är att detta ska fungera som ett allmänt uppvaknande. När politikerna skäller sådana som vi för brunråttor så kan vi stolt räta på ryggen och svara att kom gärna med fräcka tillvitelser men en sak är alldeles klar och det är att vi skulle kunna sköta landet mycket bättre än ni!

Patrik Engellau