RICHARD SÖRMAN: Men NI då? Era förrädiska och lögnaktiga vänsterextremister!


Det har länge talats vitt och brett i samhällsdebatten om ”högerextremism”, ”populism” och ”rasism”. Vänstern har av någon outgrundlig anledning gått fri från motsvarande glåpord. Men vi kan väl hjälpa media lite på traven. Det finns nämligen en hel rad nedsättande termer som låter sig appliceras hur bra som helst på våra politiska motståndare. De där förrädiska, propagandistiska och utopistiska vänsterextremisterna!

Det har länge hetat att vi på högerkanten är ”populister”, ”extremister” och ”rasister”. Invektiven har haglat. Vi är ”främlingsfientliga” och ”reaktionära”. Vi tillhör en ”avgrundshöger” som ”polariserar” debatten och tar samhällsutvecklingen tillbaka till ”30-talet”. Jaha! Då vet vi! Alla vi vanliga svenskar som vill att Sverige ska odla sin integritet och kanske till och med vara svenskt (”Hjälp!”, ”Avgrunden öppnar sig!”) är alltså ett gäng samhällsfarliga extremister.

Då vill jag bara säga en sak: Men NI då! Va? NI då? Ni inom den svenska vänstern – och det svenska politiska och mediala etablissemanget i allmänhet – vad är ni för något? Är ni en märkvärdig samling omdömesgilla, vidsynta, trovärdiga och pålitliga sanningsorakel? Är ni visdomen och rättfärdigheten personifierad? Och är ni säkra på att ni vill leka glåpordsleken? Jag kan nämligen komma på en hel rad nedlåtande begrepp som låter sig appliceras på just er. Det sägs att vi har ett kulturkrig. Men låt oss kriga då! Vi på högersidan kan väl skjuta tillbaka med era egna vapen. Vi kan se vad vi har att säga om er.

Ordet ”extrem” kommer från latinets extremus, vilket användes för att beteckna något som befann sig längst bort från en mittpunkt. Det som är extremt är alltså något som ligger längst bort, längst ut. Problemet med att tala om extremism i Sverige är att hela Sverige som land befinner sig i ytterkanten när det gäller kultur och värderingar. Mycket av det som i vårt lilla begränsade perspektiv framstår som avvägt och balanserat blir alltså extremt eller exceptionellt så fort vi jämför med vad som gäller i de flesta andra länder.

Detta blir tydligt när man tittar på den berömda kulturkarta som World Values Survey har tagit fram över länders olika värderingar. Sverige hittar vi längst upp till höger eftersom vi i jämförelse med andra länder har en i ordets verkliga bemärkelse extrem syn på individualism (horisontell axel) och på rationalitet (vertikal axel). Det måste inte betyda att Sverige har fel: vi kanske har förstått något som ingen annan har förstått för vi är ju liksom bara bäst… Men det är ett obestridligt faktum att Sverige framstår som ett extremt land. Det är också ett faktum att ett iögonfallande fenomen som vår extrema invandringspolitik kan ses som ett resultat av dessa extrema värderingar liksom att det är denna svenska extremism som den nya svenska konservatismen vänder sig mot.

Extremister alltså! Ni är ett gäng extremister allihop där borta på vänsterkanten! Ni är ytterlighetsmänniskor som saknar känsla för balans och förnuft. Ni har låtit er förblindas av er fanatiska övertro på individ och rationalitet. Kultur, historia och gemenskap, som man uppskattar i andra länder, var ingenting för er. Endimensionella och okunniga dårar! Vänsterextremister!

Men det finns mer att säga. Mycket mer. Och det blir dessutom värre. Tyvärr. Vi kommer nämligen snart få en debatt som inte alls kommer att vara till er fördel kära vänstermänniskor. Vi kommer på allvar börja diskutera ert förräderi mot Sverige. Idag är den debatten omöjlig, men det beror bara på att det fortfarande är ni som sätter agendan för vad som är moraliskt försvarbart att säga. Om det privilegiet skulle falla kan ni komma att ligga ganska illa till. Tror jag i alla fall.

Det är svårt att hitta tydliga siffror, men det verkar som att cirka 25 procent av Sveriges medborgare idag har utländsk bakgrund: antingen är de själva födda i ett annat land eller också har de två utrikes födda föräldrar. Om vi också räknar med de som bara har en utlandsfödd förälder ser vi att 38 procent av Sveriges ungdomar mellan 0-19 år ingår i kategorin icke helsvenskt ursprung (vilket det går att utläsa i denna rapport från SCB). Och i de tre storstäderna är, enligt uppgift som jag ej kunnat bekräfta, andelen 0-19 åringar som är födda utomlands eller har en eller två utlandsfödda föräldrar hela 53, 8 procent.

Om vi är starka nog att slå oss fria från det vänster-liberala extrema perspektiv i vilket vi alltid får fakta och perspektiv serverade i vårt land och istället ser på dessa omständigheter i det större ljuset av vår historia och av hur det ser ut i jämförbara grannländer är det uppenbart att detta går att beskriva som ett förräderi mot Sverige, mot svensk identitet och mot svensk kultur. En ”extrem” åsikt kan tyckas. Men i ett vidare perspektiv är den knappast det. Befolkningsförändringen har gått snabbt de senaste åren och fortsätter den i samma takt kommer svenskar inom en icke oöverskådlig framtid vara i minoritet i sitt eget land. Förräderidebatten har inte kommit igång än. Den är för smärtsam och kontroversiell. Men den kommer att göra det. Lita på det.

Men vi kan väl gå vidare i den här glåpordsleken och kalla de vänstermänniskor som arbetar inom media – och inom politiken – för propagandistiska lögnare. Vi tvingas alla betala skatt för att finansiera en public service som till vissa delar är öppet vänsterideologisk. Titta på barnprogram som Lilla Aktuellt eller Melodifestivalen: de försöker inte ens dölja den indoktrineringen som pågår till förmån för ”öppenhet” och ”mångkultur”. Lyssna på ett samhällsprogram på Sveriges Radio som Studio Ett. När gängkriminaliteten diskuteras och man tvingas ställa frågan om den hänger ihop med invandringen bjuder man in akademiker som talar bort detta uppenbara samband och som istället pekar mot teorier som låter sig appliceras på alla samhällen och inte bara på det svenska. Men det var just det svenska undantaget med den extrema gängkriminaliteten som skulle förklaras! Med andra ord använder public service våra skattepengar till att prata bort ett problem som vi alla drabbas av. Det är ofattbart att det får fortgå. Det är också ofattbart att journalister och chefer på public service vågar låta detta fortgå. Propagandistiska lögnare!

Vi kan ta ett ord till: utopiker. Ordet låter inte så farligt, det låter nästan sympatiskt, men fenomenet är förödande. Utopiker tror att det omöjliga ska gå att förverkliga. De strävar mot det perfekta och de accepterar inga kompromisser. Utopiker är svärmare, idealister, romantiker, drömmare och fanatiker. Allt som innebär en kompromiss med deras ideal blir ett tecken på moraliskt förfall. Utopikerna kämpar mot egenintresse, mot ojämlikhet, mot skillnader och hierarkier, mot vi-och-dom tänkande, mot mänsklighetens alla svagheter. De kämpar med andra ord mot mänskligheten själv. Det de vill uppnå går nämligen inte att förverkliga. Därför blir de också djupt destruktiva. Allt som vi människor har skapat i namnet av våra begränsade perspektiv, eller i namnet av våra egna intressen ska bort. Bara det nya och rena ska få finnas. Det gamla, orättfärdiga och ojämlika ska jämnas med marken. Alla statyer av kungar och vetenskapsmän ska rivas ned. Ingen skillnad får göras mellan vi och dom. Alla nationella identiteter ska suddas ut. Alla är svenskar! Alla har rätt till svenska socialbidrag! Alla är lika! Lika för alla!

Vänsterextremister! Förrädare! Propagandistiska lögnare! Utopiker! Vad har ni att skrävla över? Vilka höga hästar har ni rätt att sätta er på? Med vilken rätt avfärdar ni oss andra som samhällsfarliga extremister? Går det bra för Sverige? Känner människor sig trygga? Har de någon framtidstro? Finns det någon vision om hur Sverige ska se ut om 50 år? Hur våra städer ska se ut? Vilka människor som ska bo här? Hur det ska går för den svenska kulturen och det svenska språket? Är ni nöjda? Tror ni själva på det här? Era perspektivlösa dårar. Era förrädiska och lögnaktiga vänsterextremister!

Richard Sörman