Under helgen har Expressen TV (och förmodligen andra medier) rapporterat om hur illa stockholmarna skött reglerna om social distansering. Omdömen som ”hänsynslöst” och ”sorgligt” har yttrats av politiker och läkare, samtidigt som filmklipp från ett till synes knökfullt Tantolunden, och ett obekymrat krogliv, flimrat förbi i slinga.

Men visar de här filmklippen verkligen en hänsynslös befolkning som fullkomligt struntar i risken för smittspridning? Eller är de i själva verket en del av en vinklad rapportering som utmålar en falsk bild av verkligheten?

Efter att ha tittat på inslaget åtskilliga gånger är det min uppfattning att allt prat om de förfärliga medborgarna är rejält överdrivet. Filmklippen från Tantolunden visar tydligt att de allra flesta av sällskapen som njuter av värmen på en filt, eller med ett parti kubb, iakttar alla de regler som finns i samhället. Dels är det mindre sällskap om max fyra-fem personer, det vill säga mycket långt under de 50 personer som får vistas tillsammans i det offentliga rummet, dels ser det ut att vara minst ett par meter mellan varje picknickfilt.

Samma sak gäller filmklippen från krogköerna. Två-tre personer i kö – två meter längre bak ytterligare ett par – och så några personer ett par meter ifrån, vid sidan av. Vilket betyder att de faktiskt följer just de restriktioner som Expressen, och deras intervjupersoner, säger att de inte gör.

Det är alltså ganska uppenbart, om man tittar noga på filmklippen, att Expressens nyhetsinslag, med den ivriga sågningen av stockholmarna, kvalificerar sig som fejk news. Frågan är bara varför det är så viktigt för en av Sveriges största tidningar att utmåla stockholmarna som generellt hänsynslösa och arroganta.

Dels finns säkert en önskan att provocera. Det är ju mumma för en kvällstidning att få röra om lite i grytan, sprida lite taskig stämning och sen – när de retat upp en massa människor – kunna skriva om hatet mot stockholmare.

Dels finns sannolikt en strävan efter att skrämma upp människor. ”Se här, vilka olydiga medborgare, bäst ni lyder annars visar vi upp er också!”, liksom. I Sverige har det ju blivit så att medierna granska folket åt makthavarna, och därför faller det sig helt naturligt för Expressens nyhetsredaktion att alltid hitta (och även hitta på) en anledning att gå till attack mot medborgarna.

Det går också en röd tråd genom alla reportage som beskriver olydnaden hos medborgarna, och den röda tråden är att det med ytterst få undantag är majoritetsbefolkningen som hängs ut. Det är helt riskfritt att visa svepande filmklipp över en samling vita svenskar som rör sig i parker eller i krogköerna, eftersom ingen skulle komma på att skrika om diskriminering eller rasism. Om filmerna visar så kallade rasifierade gäller helt andra regler, och helt andra kommentarer.

Det såg vi inte minst för några veckor sedan, då tusentals personer vällde fram i innerstan och tog sig ända fram till slottet, i något som skulle föreställa en antirasistisk demonstration men som i ännu högre utsträckning var en hatmarsch mot vithet. Påfallande många av dem var ungdomar med invandrarbakgrund. I Expressens rapportering fanns då inte ett uns av kritik – inte ett enda ord om att folksamlingarna skulle bryta mot några regler, eller att de som deltog i demonstrationerna var hänsynslösa mot sin omvärld.

Det är alltså uppenbart att medierna gör skillnad på folk och folk. Är man rasifierad, eller tillhör en minoritetsreligion som islam, är man skyddad från offentlig kritik på ett helt annat sätt än man är som tillhörande majoritetsbefolkningen. Det är ett slags vedertagen sanning att minoriteter är diskriminerade och därmed också har rätt att uppträda på ett annat sätt än majoritetsbefolkningen.

Det är just detta förhållningssätt till medborgarna som bidragit till att skapa, och nu ökar, polariseringen i samhället. För detta tar varken Expressen eller andra medier något ansvar. Men det borde de göra. Och de borde börja med att faktiskt rapportera sakligt och sanningsenligt, oavsett etnicitet och hudfärg hos människorna de rapporterar om.