HITTAT PÅ NÄTET: Gustaf Vasas intåg i Stockholm midsommaraftonen 1523

I en artikel i tidskriften Ord och Bild (6:e häftet 1904) berättar konsthistorikern Karl Wåhlin om Carl Larssons målning ”Gustaf Vasas intåg i Stockholm 1523”.

Carl Larssons målning påbörjades 1891 och färdigställdes 1908. Målningen är omkring 7 x 14 meter och hänger i den övre trapphallen i Nationalmuseum i Stockholm.

Konsthistorikern Karl Wåhlin (1861-1937) grundade år 1892 tidskriften Ord och Bild, vars redaktör han var fram till sin död. Under hans ledning etablerade sig Ord och Bild som Sveriges viktigaste kulturtidskrift.

Wåhlin skrev även flera konstnärsmonografier, bland annat om Johan Vilhelm Karl Wahlbom (1901) och Ernst Josephson (1911-1912).

Utdrag ur artikeln ”Gustaf Vasas intåg i Stockholm midsommaraftonen 1523”.

1. Motivet till målningen hämtade Carl Larsson ur Anders Fryxells svenska historia, ”den svenska historiemålningens bibel”:

Midsommaraftonen 1523 höll den nyvalde konung Gustaf Vasa sitt högtidliga intåg i Stockholm och ”blef där undfången och mottagen med process, stort prål och solennitet som den saken tillhörde”.

Fryxell beskrifver i sin målande stil den i våra häfder minnesvärda tilldragelsen sålunda:

”Ridande på en hög och ståtligt smyckad häst omgifven af riddare och unga hofmän i glänsande rustningar och följd af en oräknelig hop, nalkades konung Gustaf från Södermalm till staden. Vid porten mötte honom de äldsta och förnämsta af borgerskapet och lämnade honom stadens nycklar. Glada strömmade de så länge instängda och förtryckta borgarne friheten, sin befriare och sina kommande landsmän till mötes. Glada intågade äfven de kommande, hälsande mången med glädjetårar sina fäders boning, sin barndoms lekställen, sitt fäderneslands hufvudstad. Vänner återfunno vänner, fränder sina fränder, föräldrar sina barn. Allmän och öfverallt visade sig glädjen, dock lifligast kring den unge konungen. Kring honom, hvar han framred, samlade sig och svärmade den hänryckta folkmängden, hälsande med höga bifallsrop den nyvalde konungen, befriaren bland sitt befriade folk, den svenske konungen uti Sveriges hufvudstad.”

Fryxell är snart sagdt den svenska historiemålningens bibel. Ända från Johan
Holmbergsons och Karl Wahlboms tid kan man i mångfaldiga fall peka på de
bestämda rader hos Fryxell, hvarifrån konstnären fått sin uppfattning af motivet […]

2. Fosterländsk feststämning

Om någon svensk målare kan gifva feststämning, så är det väl Carl Larsson. Det ”festliga”, i ordets både skämtsamma och allvarliga betydelse, ligger alldeles i hans väg, han behöfver icke gå ut för att söka det. Här är festhumöret ställdt i den fosterländska hänförelsens tjänst, förenadt med vördnaden för ämnet. Man ser så godt som ingenting af själfva staden Stockholm, men det glada, goda, barnsliga stockholms-lynnet ligger i luften, spelar in i den stora ”Te Deum”-stämningen och smälter till ett helt med denna. Det är sådant som endast Carl Larsson mäktar.

Läs hela artikeln här

Redaktionen