PATRIK ENGELLAU: Så olika man kan tänka!

Om jag inte kan komma på något att skriva om så har jag ett knep som nästan alltid fungerar. Jag läser Dagens Nyheters ledarsidor där det regelmässigt presenteras åsikter som är så anstötliga att de helt enkelt måste tillbakavisas. Annars får jag andnöd.

Döm om min förvåning när jag söndagen den 17 maj får läsa en rubrik som tvärtemot mina förväntningar antyder att förnuft och eftertanke gjort entré på ledarredaktionen. Coronaskulden måste börja betas av, stod det.

Klang och jubel tänkte jag ty i egenskap av nettoskattebetalare har jag verkligen bekymrat mig över de framtida konsekvenserna av regeringens rastlösa iver att uppfinna nya stödpaket och sprätta ut nya bidrag som kan räknas i tiotals BNP-procent. Det lilla jag lärt mig såväl av högre studier i ekonomi som av livet självt är att sådant så småningom på ett eller annat sätt måste betalas och eftersom staten inte har några egna pengar så blir det nettoskattebetalarna som till slut får stå för fiolerna. Jag har därför med ångest bevittnat den självgoda generositet med andras pengar som de ledande politikerna ådagalagt de senaste månaderna. Och det är säkert inte slut än.

Ha! tänkte jag i triumf. Nu står alltså även Dagens Nyheter vid min sida. Det var otippat men desto mer välkommet. Sedan började jag läsa ledaren. Det framgick omedelbart att min upprymdhet hade varit grundlös. Jag borde ha fattat att ränderna aldrig går ur randiga djur. Det handlade som vanligt om nya satsningar på det välfärdsindustriella komplexet.

Den skuld som omnämndes i rubriken var inte den ekonomiska skuld politikerna placerat på de nettoskattebetalande medborgarna utan en nyuppfunnen skuld som politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet påstås ha ådragit sig gentemot gamla och nya klienter till följd av coronat. Denna nykonstruerade skuld kan bara gottgöras genom att komplexet tillförs nya resurser, något som bekräftar min tes om att mer pengar till välfärdsapparaten är vårt samhälles svar på allt som kan inträffa: går ekonomin bra så har vi råd att satsa mer på välfärden, går den dåligt så måste vi också satsa mer eftersom arbetslösa människor kan starta lägenhetsbråk och misshandla kvinnor om de måste tillbringa dagarna i hemmet.

Coronakarantäner har, förklaras det, varit helt förödande för svenska folkets psykiska välbefinnande: ”Räkningen när krisen är över blir väldigt stor, med ett stort antal sociala problem att ta hand om” säger en fackordförande inom det sociala. Dagens Nyheter instämmer till fullo: ”Vilket understryker varför Sveriges socialtjänster behöver stöd så att de kan beta av skuldberget så snart corona har ebbat ut”. Skulden betalas alltså tillbaka genom att socialen får ökade resurser.

”Samma sak gäller skolan”. Distansundervisningen har inte fungerat, särskilt inte för elever i utsatta områden, vilket ”riskerar att få långsiktiga konsekvenser”, till exempel att eleverna inte får sin studentexamen och därför döms till arbetslöshet, troligvis livet ut. Kommunerna måste betala denna skuld ”genom stora satsningar på sommarskola och eventuella kompletteringar vid sidan av ordinarie gymnasiestudier”.

Också inom sjukvården finns en stor skuld i form av under pandemin uppskjutna reguljära behandlingar. Därför är det viktigt att sjukvården ”precis som skolan och socialtjänsten får betydande tillskott framöver”.

När man ändå kan satsa så mycket extra på välfärdskomplexets produktionsapparater bör man också, tycker Dagens Nyheter, skicka hem lite större bidrag till folk sådär i allmänhet, gärna i form av ett höjt barnbidrag för ”då växer alla barnfamiljers plånböcker”. Sedär ett skäl så gott som något att dela ut mer bidrag. Plånböckerna växer! Ingen behöver betala! Dagens Nyheter kanske tror, som Mohamed Omar skrev häromdagen, att pengarna kommer från Allah.

Det finns inget skäl som är för dåligt för att kunna motivera mer makt och pengar till politikerväldet, till det välfärdsindustriella komplexet och dess klienter – samt förstås till den lydiga doakören i media som under pandemin fått presstödet höjt med 200 miljoner kronor om året.

Patrik Engellau